Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag tror att flickorna hade behövt gå hos en psykolog/psykiater regelbundet pga av att det är deprimerande leva med smärta, inte kunna gå i skolan, träffa kompisar eller få leva ett normalt liv över huvud taget.
Det hade gjort dem gott att få ventilera tankar och känslor.
Vattengymnastik hade kanske varit bra för dem eller om de bara fått leka i en varmvattenbassäng i den mån de klarade av.
Terapi för smärtpatienter är bra just pga den ökade risken för depression. Det gäller både barn och vuxna. Det ska vara läkare som avgör vilken typ av vård barn behöver och föräldrar ska inte kunna gå emot vårdplanen. ( Om nu O avbröt terapin hos BUP)

Tackar! Ja, jag tycker mig efter läsning av de senaste sidorna ha förstått att det finns andra aktiva runt frågetsällningen där psykisk insufficiens kan misstänkas. Samtidigt är det inte mycket som skiljer sig från vad som var känt i början av året.

Några följdfrågor:
1- Det kunde alltså till sist avfärdas att mamman hade en egen fysisk sjukdom, typ cancer och liknande?
2- Det har också avfärdats att problematiken egentligen var Münchhausen by Proxy?
3- Båda föräldrarna beskrevs under de första månaderna som välfungerande och högpresterande, som jag minns var hon jurist på Skatteverket och han jurist på byrå eller kanske universitet. Men allt var alltså en långvarig fasad, och inte något äkta som råkade spricka just vid händelsen? Dvs. genom att de nu betecknas som psykologiskt insufficienta?!

Jo, det är bara att googla. Står säkert i de mest grundläggande information om ME CFS. Tror inte du kan så mycket om du har lyckats missa det.

På nåt sätt saknar jag Rockkungen.

En och annan sak köpte jag av han/hon.
Resten var ganska underhållande, och självklart önskar jag
Rockkungen tillbaka i tråden.

Hej, liten notering: jag TROR Elli09 nämnt att hemundervisning för A startade hösten 2016, inte mars. Som jag minns det har hon också nämnt att M gick i skolan ett par dagar i veckan efter att hennes hemundervisning startat. Men jag kan minnas fel, och har kanske ingen betydelse i vilket fall som.

Denna mörka historia kan väl bäst beskrivas som Folie a`deux (såvida båda föräldrarna var med på planerna).Frågan är vem som var galen och påverkade och drev på den andre. Tror tyvärr att vi aldrig kommer få veta det. Att de lyckades dölja sina känslor för omvärlden gör det hela så kallt, obehagligt och oförståeligt vilket gör att intresset är stort för att förstå det mänskliga psyket (om möjligt)

Det skulle kunna förklara varför hon lever som en skugga i bakgrunden och erbjuds möjlighet att jobba hemifrån. Det handlade tydligen inte om omsorg för barnen, det var en anpassning för att hantera sin egen sjukdom. Pacing. Det bär en prägel av sannolikhet.

Den senaste forskningen — som uppenbarligen inte slagit igenom inom fragment av sjukvården, man hinner kanske inte läsa både seriös forskning och nya rön samtidigt som man debatterar frenetiskt på Flashback — tyder på ärftlighet. Med tre drabbade individer i samma familj i en sällsynt sjukdom så ligger det rent av nära till hands att tänka att de personligen kan ha varit bidragande i den forskningen.



Det är bra att många universitet och medicinska fakulteter bedriver seriös forskning om sjukdomen, om orsaker och förlopp, så dom inte hamnar i den återvändsgränd som en begränsad forskning inriktad på KBT eller annat med syfte att endast hitta psykologiska orsaker till en somatisk sjukdom skulle innebära. Att de drabbade föredrar en sådan forskning borde inte förvåna någon. Det borde heller inte ligga till grund för att kalla de drabbade för ME-maffia. Lika lite som det existerar en Cancer-maffia eller en Diabetes-maffia. Det är oerhört oseriöst och kränkande.

Man kan tycka att nu när det dyker upp fler och fler vetenskapligt hållbara bevis för sjukdomens uppkomst och det bara är en tidsfråga tills man har definierat fysiska markörer, så borde de inom sjukvården som driver en privat tes om hjärnspöken och psykiatrisk behandling sakta, med skammens rodnad lysande om kinderna, börja söka sig en nödutgång från sina enfaldiga påståenden.

Men det kommer nog i sinom tid. Socialstyrelsen borde snarast granska de mest rabiata sjukdomsförnekarna för att se hur många drabbade de har drivit in i depression och ångest genom sin personliga förnekelse av sjukdomen och hur många man har gett ett försämrat sjukdomsförlopp med permanent försämring genom att rekommendera vitamintillskott, raska promenader i solen och lättare gymnastik. Enbart baserat på sina egna åsikter om att en sådan sjukdom som ME/Cfs inte existerar utan beror på ”epidemiska faktorer”. Man kan inte hålla fast vid sina gamla skolböcker från barndomen och sjukdomsbeskrivningar producerade med stencilapparater samtidigt som det bedrivs seriös forskning och nya rön presenteras kvartalsvis. Det är oseriöst.

https://liu.se/nyhet/nya-ron-kring-kroniskt-trotthetssyndrom

Om vi ska vara korrekta; det är inte ME/cfs som är genetisk utan risken för att utveckla sjukdomen (heter nåt på läkarspråk).
En del männkskor kan alltså utsättas för en utlösande faktor (infektion, vaccin etc) utan att insjukna, medan andra gör det.

Ska man bryta ner historien i diagnoser så är följande värda att beakta -
Folie a`deux H+O
Münchhausen by proxy H
ME/CFS A+M
Depression H+O+A+M
Utmattningssyndrom H+O+A
Social fobi H+A+M
Autistiska drag H+B
Krisreaktion H+O
Cancer H

Sannolikt skulle samtliga dessa diagnoser kunnat sättas om familjen varit i liv och tillgängliga inom somatiska och psykiatrin.

I ljuset av det är det är det ändå konstigt att två föräldrar valde att mörda sina barn.
Det finns inget begripligt svar på den här historien.
Man kan bara konstatera den. Ungefär på samma sätt som att vi alla en gång ska dö.
Det är också svårt att acceptera och ta in, trots att vi alla vet om det.

Vi som har förlorat barn i olycka eller sjukdom vet hur fruktansvärt det är. Vi hade gjort allt i vår makt för att våra barn skulle få leva. Min dotter blev endast 6 år. Saknaden och kärleken till henne bär jag med mig varje dag.
Oscar och Hannas familjer lider och undrar nog om de hade kunnat gjort något mer, om de hade kunnat rädda familjen. De saknar också sina familjemedlemmar. Det är viktigt att visa dem respekt och ge dem utrymme i deras sorg. Livet blir aldrig detsamma, glädjen bli aldrig lika stor när inte alla familjemedlemmar är med.

Jag tror att detta var en helt vanlig familj som blev sjuk, sjukare död.

Har du något konkret på att H hade en lindrigare form av CFS.
Det var nytt för mig.
Om det stämmer, så blir vi nog alla tacksamma om du kan delge oss
källan på den informationen.
TACK