Hur är det med er andliga upplysning?

Ordet teori används inkonsekvent med olika betydelse. Vi kan t.ex. använda begreppet konspirationsteori när vi syftar på en alternativ förklaringsmodell där månlandarna aldrig kom längre än till Nevadaöknen. I den bemärkelsen är strängteorin också en teori.

Dock kan det diskuteras om strängteorin är en vetenskaplig teori, då en del menar att den inte gör några verifierbara förutsägelser, vilket krävs för falsifierbarhet.

Och vilken var nu min a-priori premiss igen...jag har glömt faktiskt. Du har lyckats, med ditt ständigt knuffande av fokus hit och dit har du fått mig att glömma vad det var som du ansåg att jag antog som a-priori var felaktigt verklighetsbeskrivande.


Vad betyder det och på vilket sätt är det ett svar på frågan?



Lite så där hippievibbat, ja. Grejer hör ihop liksom. All is One. Fjärilseffekten, you know? Inget kan vara utanför allt-som- finns, inget kan stå vid sidan om det, inget kan inte vara en del av alltet.
Halleluja, Namaste, Salaam Aleikum, Peace & Love.



Så strängteorin är inget att räkna med enligt Bogomil alltså. Inte multiversum då heller naturligtvis.
Får jag fråga varför det?

Jo. Det finns knappast något hopp om att med experiment kunna bekräfta teorin inom överskådlig tid. Ännu mindre att se de andra världarna, som av princip är skilda från vår.
Ändå är det många fysiker som litar på strängteorin.
Svaret kallas för non-experimental confirmation, icke-experimentell bekräftelse, med i huvudsak tre kriterier som tillsammans ger tilltro till en teori, som tex strängteorin. För det första verkar strängteorin vara ensam om att kunna bli en teori för allting genom att lyckas förena alla naturens fundamentala krafter och partiklar. För det andra växte strängteorin fram ur sin föregångare, standardmodellen, som numera är väl belagd och allmänt accepterad. Och det tredje icke-empiriska argumentet är att strängteorin oväntat har lyckats förklara flera teoretiska problem som kosmologer och fysiker har brottats med, till exempel frågan om de svarta hålens entropi.

Om du visar mej var det du inte kan kasta bort finns så kan jag hjälpa dej att behålla det om du vill. Annars kasta även bort det nya stycket du skrev så du blir naken nån gång och kan hämta hem din ved och vatten utan att bära på en tung ryggsäck med ord till ingen nytta.
Ved och vatten duger gott för enkelt folk och övriga kan bära sitt ok bäst de vill.
Allt väl hur som helst!

Jag tror du missar själva kärnan i kritiken. Om det inte hade funnits några svarta hål så hade det också kunnat förklaras med strängteori. Sådana förklaringsmodeller kan man ha oändligt många av och alla utom en måste vara fel.

Ok, skall bidra med några rader extra framöver, när tillfälle ges.

Ett vänligt råd bara(nu när vi är i rätt tråd). ''Tills vidare''? Den biologiska Klockan stannar aldrig, man har inte en obegränsad med tid på sig. Det är synd att den stund i livet vi människor brukar inse hur mycket vi slösar bort vår tid är när vi ligger för döden, men då är det också för sent(mitt exempel med att hålla andningen, syftet var att simulera ''döds medvetenhet'' i syfte att tänka om).

Därför skall man aldrig nöja sig med en övertygelse eller något mindre än ett verkligt resultat ifall man är en seriös andlig sökare, att förbli otillfredsställd är viktigt om resultaten uteblir, annars slutar man söka med den intensitet/längtan som är nödvändig för att nå resultat. Det skall bokstavligt talat rinna tårar från ögonen i lycksalighet när man är på rätt väg och ett visst karakteristisk ''sken'' i ansiktet är påtagligt hos en sådan individ. Att vara tillfreds vid uteblivet resultat är att ge upp sökandet, eller vara inbilsk om sina framgångar.

Skall man vara effektiv i sitt andliga sökande bör man därför spendera varje dag som om det vore den sista här på jorden, då prioriteras det viktiga före allt rastlöst tidsfördriv våra yttre sinnen annars så enkelt i vardagen fångar oss i(''begären''), den påtagliga insikten om att tiden är ändlig och inget som går att ta för given är ett viktigt krav för den som menar allvar. När man sysslar med Yoga bör det ske helhjärtat, ett system skall man helst hålla sig till, tiden räcker inte till för ett smörgåsbord. I synnerhet inte om metoderna till sin natur är långsamma med att åstadkomma resultat(t.ex. skolor som bara lär ut olika meditations- tekniker, enklare, ineffektiva andningsövningar). Mer om detta nedan. 1)

Att fortskrida på rätt sätt så skall resultat infinna sig(''energirörelse'' uppåt från navel området) inom en 3-15 års period även för den mest flest ''blockeringar'' i sitt system, annars är Yogan ineffektiv och usel(och väldigt mycket Yoga därute är ineffektiv och usel, i synnerhet då den lärs ut till stora grupper och inte uppmärksammar individens behov tillräckligt, ungefär som i skolan, små klasser är effektivare än stora då läraren har mer tid för enskilda individer).
En viss typ av Yoga(avancerade andningsövningar) går överhuvudtaget inte att lära ut till mer än en person åt gången(som själv bör vara tillräckligt initierad dessutom), och läraren som också behöver vara substantiell utbildad måste vara fullt tillgänglig med att stödja personen under tiden. Det har historiskt varit en tradition i länder där det andliga sökandet är etablerad(upplyst guru, elev). Att på egen hand fortskrida(efter grundläggande kunskaper) går också, men är lite som att ge sig ut i djungeln utan en karta, villospår och omvägar är ett faktum.

Så, när du frågar, '' finns ett sånt "underliggande" medvetande öht? ''

Ja det finns, utan hade inget vi kan uppfatta existerat öht, men för att realistiskt bli vis om saken(lämna det spekulativa riket) behöver genomsnittspersonens ansträngningar vara i proportion till det man försöker uppnå(d.v.s, inte det fåtal som föds med förmåner från tidigare ''karma''). Det betyder helhjärtat, helt inställd på målet över alla andra prioriteringar i livet, annars är andlig upplysning någonting som får ses över ett utdraget ''många liv perspektiv'' för den som är villig att tro på det(vilket är helt okej om man fortsätter sträva, längta, inspireras), eller ett fiktivt koncept för en ''självsäker'' skeptiker(i.e materialism).

1) Paramahansa Yogananda, i ''Kriya yogans vetenskap'' ger en god beskrivning.

En annan bra metod (kanske den bästa) som kan leda till andlig upplysning är Self inquiry. Man bör göra sysselsätta sig med metoden under dygnets alla vakna timmar ända tills man blir andligt upplyst (man vet när man är andligt upplyst, om det finns minsta tvivlan så är man inte det.)

Info och förklaring hur man gör Self inquiry (trådens titel är "en tråd där vi hjälps åt", och det gör jag nu.):

Self-Inquiry and Its Practice: http://www.swamij.com/frawley-self-inquiry.htm

Self inquiry (Enkla instruktioner):
https://sites.google.com/site/psycho...s/self-inquiry

Förklaring av Self inquiry av en som förmodligen är andligt upplyst:
https://www.actualized.org/forum/top...comment-313767

Vad är ens poängen med att bli "upplyst"? Annat än att det känns bra? Det är ingen långsiktig lösning, och det är de lösningarna som är de enda som jag är beredd att lägga ner tid på.

Du måste skämta...
Återkom inte förrän du har läst på åtminstone lite om andlig upplysning, snälla.
Åh..

Jag skämtar inte. Folk flummar på om sin "upplysning", men där stannar det. Om man tror att upplysning hjälper en i nästa liv handlar det om en massa önsketänk. Alla ens minnen rensas bort samtidigt som man dör, och all meditation har varit förgäves. Och det finns inte EN bok om upplysning förresten. Det finns oräkneliga och med helt olika traditioner.

Du vet ingenting om de djupaste existensiella frågorna, och det gör inte jag heller. Därför strävar jag mot att bli andligt upplyst, för det är då man vet.
Andlig upplysning kan inte förklaras i en bok. Andlig upplysning är helt enkelt något som man själv måste uppnå.

Grejen är, att upplyst /= praktisk nytta bortom detta liv, och det är hela min poäng. Och visst det finns de som hävdar att de kan bli ett med gud genom att meditera, men här börjar det mer likna religion än andlighet. Även Siddharta Gautama (Buddha) dog precis som alla andra en mänsklig död. Sedan tror buddhisterna att han nådde nirvana, men här handlar det om tro och inget annat.

Jag vet precis vad hjärnan är kapabel till, och därför biter inte "upplevelser" på mig. Drömmar är det självklara exemplet, på upplevelser som inte är att lita på. Droger är ett annat. Bara för att du upplever något innebär inte att det är verkligt. Bara för att du upplever att du är ett med gud innebär inte att du är det. Bara för att du hallucinerar fram en varelse innebär inte att varelsen existerar.

Många "gurus" menar ju dessutom att det är extremt svårt att bli "upplyst på riktigt", och när man blir det, sen då? Du kanske vet hur världen fungerar, jaha? Var det allt?