Citat:
Ja, det är väldigt lätt att säga men så otroligt svårt att sluta. Nu har ju också hon permanenta hjärnskador eftersom hon ideligen börjar om. Men synd om henne är det inte. Inte ett dugg. Hon har sig själv och absolut ingen annan att skylla. Hon lät förövarna vinna och de vann stort.
Jag är enig med dig här. Har jobbat en hel del med missbruk i mina yngre dgr och är väldigt less på deras totala ovilja att se och ta sitt eget ansvar. Det är ideliga snyfthistorier och tårar som kommer så fort man kräver att de ska ta tag i sig själva. Det är otroligt mkt klag om hur de aldrig får hjälp. Ändå vet jag hur otroligt mkt tex narkomaner och alkoholister remitteras till olika program, men avviker direkt för att "suget är så svårt". De pissar på hur otroligt mkt pengar vården lägger på dem och de är inte det minsta tacksamma. Det ska bara gnällas. Att bli av med missbruk ÄR svårt, men att komma och påstå att man inte får hjälp är helt enkelt inte sant.
Minns ngt program på tv för några år sedan där man följde några "stackars" narkomaner. Några av dem hade blivit över 40+ och satt och beklagade sig om hur jävligt det var att han och hans kvinna inte fick lägenhet och att det gick inte att sluta om man inte hade ett tryggt boende. Fair enough, jag köper det. Men vad hände? För 43:e ggn (FYRTIOTREDJE GÅNGEN PÅ RIKTIGT) fick de komma till ett behandlingshem efter de fått lägenhet och vad gör de? Efter två dagar avviker mannen och börjar punda igen Eller som han sa: jag fick ett "återfall". Att dessa individer sedan har mage att säga att de inte fått hjälp visar bara på hur drogskadade dessa hjärnor är.
I Sannes fall tycker jag det är samma. Hon är så drogskadad att hon inte går att hjälpa längre. Och att låsa in ngn är jättesvårt. Lagen är mkt tydlig där. Hade det varit så att hon tvångsinlåsts hade det varit ett UG-avsnitt om det istället, hur "jävligt" det är att man låser in stackars "oskyldiga människor". Jag tror Sanne är helt rökt. Hon är för sjuk och för skadad helt enkelt. Beter sig som en mikrocephal.
Att jobba i psykiatrin = Damn if you do - damn if you don´t.
Ingen är någonsin nöjd eftersom de förväntar sig mirakel.