__________________
Senast redigerad av arcsin 2018-11-05 kl. 19:39.
Senast redigerad av arcsin 2018-11-05 kl. 19:39.
Citat:
.
Jag har ALDRIG skrattat så mycket till en video som denna!
Astronauter frågas om de sett stjärnor i rymden, och alla börjar tänka efter, typ, hur ska jag svara på denna fråga?
https://www.youtube.com/watch?v=T1q8fVyvh5k
NI MÅSTE SE DENNA VIDEO !!!
Jag har ALDRIG skrattat så mycket till en video som denna!
Astronauter frågas om de sett stjärnor i rymden, och alla börjar tänka efter, typ, hur ska jag svara på denna fråga?
https://www.youtube.com/watch?v=T1q8fVyvh5k
NI MÅSTE SE DENNA VIDEO !!!
Den videon är väldigt avslöjande.
Citat:
Min motfråga blir då: Varför skulle man ägna tid att ta bilder av stjärnor när man befann sig på månen?
Förklaringen "för att konspirationsteoretikerna vill det" är inte nåt vidare skäl.
Som jag har försökt förklara så åkte man inte till månen för att fotografera stjärnhimlen och det hade krävts samma procedur som på jorden.
Man kom nog inte på tanken att "ja det kommer nog sitta tekniskt illitterata människor i Bandhagen och ställa korkade frågor 50 år senare så vi tar lite bilder av stjärnor till ingen praktiskt nytta."
Förklaringen "för att konspirationsteoretikerna vill det" är inte nåt vidare skäl.
Som jag har försökt förklara så åkte man inte till månen för att fotografera stjärnhimlen och det hade krävts samma procedur som på jorden.
Man kom nog inte på tanken att "ja det kommer nog sitta tekniskt illitterata människor i Bandhagen och ställa korkade frågor 50 år senare så vi tar lite bilder av stjärnor till ingen praktiskt nytta."
Inga bilder av stjärnhimlen finns eftersom det inte går att fuska med. Det skulle avslöjats. Man har tappat bort alla originalfoton och negativ på alla bilder tagna på månen. Man har tappat bort eller råkat förstöra blue prints på månraketerna som användes på 70-talet. Hur sannolikt är det?
Citat:
Hmm, okej. Hasselblad var det ju, svindyra grejer. I senare missions så använde de dock Nikon läste jag.
Just stjärnor var väl inte prio 1 när de hade åkt så långt som månen. Det var väl mer månen i sig som lockade.
Om man står på månen så torde väl stjärnhimlen te sig annorlunda än här från jorden? Blir kanske inte jätteannorlunda, men ändå.
Får kolla på intervjuer och se vad piloterna säger om stjärnhimlen.
Fann detta:
https://www.universetoday.com/136802/can-astronauts-see-stars-space-station/
Måste vara en härlig syn de fick!
Just stjärnor var väl inte prio 1 när de hade åkt så långt som månen. Det var väl mer månen i sig som lockade.
Om man står på månen så torde väl stjärnhimlen te sig annorlunda än här från jorden? Blir kanske inte jätteannorlunda, men ändå.
Får kolla på intervjuer och se vad piloterna säger om stjärnhimlen.
Fann detta:
https://www.universetoday.com/136802/can-astronauts-see-stars-space-station/
Måste vara en härlig syn de fick!
Man tog med sig en bil till månen. Man spelade golf på månen. Man fotade inte stjärnhimlen trots unika möjligheter att slippa atmosfären. Nä, stjärnor var inte intressant på någon av alla turer till månen.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Stj%C3%A4rna
Citat:
Människan har sett upp mot stjärnorna sedan civilisationens gryning, sannolikt ännu längre. Strävan efter kunskap har alltid motiverat studier av himlafenomen både för religiösa och ceremoniella syften såväl som för navigation. Med hjälp av den mänskliga fantasin föddes idén med stjärnbilder, vilka ofta var sammanflätade med den lokala religionen.[3] Systemet med stjärnbilder förbättrades och vidareutvecklades under det andra årtusendet f.Kr. av babylonerna som gav de nuvarande stjärnbilderna i Zodiaken sina namn. De skapade även astronomiska kalendrar som fokuserade på fenomen som kunde användas för att följa årstiderna. Även civilisationen i Forntida Egypten innehade framstående kunskaper inom astronomi och astrologi. Detta bevisas bland annat av att världens äldsta bevarade och exakt daterade (1534 f.Kr.) stjärnkarta hittats i närheten av Luxor, Egypten.[4]
Astronomerna i Antikens Grekland och Romarriket stod för nästa stora steg i utvecklingen. Bland annat hade Hipparchos av Nicea turen att observera en supernova i stjärnbilden Skorpionen vilket fick honom att tvivla på oföränderligheten hos himlasfären. Under den grekiska storhetstiden tilldelades stjärnbilderna namn från den grekiska mytologin. Även en speciell grupp "stjärnor" som grekerna kallade πλανῆται (planētai, vandrare) fick namn efter några av Olympens gudar, dessa verkade röra sig i förhållande till de övriga stjärnorna och var förstås det vi idag vet inte är stjärnor utan solsystemets planeter.
Under det 11:e århundradet, när astronomin hade stagnerat i det djupt kristna Europa, föreslog den persiske astronomen al-Biruni att Vintergatsbandet kunde utgöras av en samling nebulösa stjärnor.[5] Någon bestämd hypotes om dessa för oss mera ljussvaga stjärnors plats i kosmos framlade han däremot inte. Även dåtidens kinesiska astronomer insåg, precis som Hipparchos före dem, att himlens stjärnor inte var oföränderliga och att nya kunde uppstå där inga fanns förut. Vad de såg var supernovor, vilka de mödosamt noterade.[6]
År 1584 publicerade Giordano Bruno sitt verk De l'infinito universo e mondi där han menade att stjärnorna var andra solar och att runt dem kunde planeter som liknade jorden finnas.[7] För att förklara varför stjärnorna behöll sina avstånd från varandra föreslog Isaac Newton att de var jämnt fördelade i alla riktningar.[8] William Herschel, som upptäckte dubbelstjärnorna, var den första astronomen som försökte mäta upp fördelningen av stjärnor i universum. 1785 utförde han en ambitiös serie mätningar av 600 delar av himlen och noterade antalet stjärnor i varje. Vad han fann var att tätheten av stjärnor ökade åt ett visst håll på himlen, vilket var Vintergatans centrum, i stjärnbilden Skytten.[9]
Joseph von Fraunhofer och Angelo Secchi var två pionjärer inom den stellära spektroskopin, vilket anses vara startpunkten för den moderna astronomin. De två astronomerna jämförde spektrum från solen med de av andra stjärnor, till exempel Sirius, och fann skillnader vad gäller spektrallinjernas tjocklek och antal. År 1865 införde Secchi ett system för att kategorisera stjärnorna efter deras spektrum,[10] men det nuvarande systemet utvecklades av Annie Jump Cannon.
Under 1900-talet skedde stora framsteg inom stjärnforskningen och ett värdefullt verktyg för detta var fotografin (och den från denna härledda spektrografin, studiet av stjärnornas spektra). Karl Schwarzschild upptäckte att en stjärnas färg, och därmed dess effektiva temperatur, kunde mätas genom att jämföra stjärnornas magnituder vid olika våglängder. Ett viktigt steg för att visualisera stjärnornas olika typer och egenskaper genomfördes 1913 oberoende av varandra av Ejnar Hertzsprung och Henry Norris Russell, nämligen Hertzsprung-Russell-diagrammet. Senare varianter utvecklades för att förklara den dynamiska utvecklingen hos stjärnorna. Samtidigt gjordes stora framsteg inom kvantmekaniken vilket tillät att olika företeelser hos stjärnornas spektrum kunde förklaras och därmed kunde man med hjälplig precision avgöra den kemiska sammansättningen hos stjärnornas atmosfärer.[11]
Ett av de största genombrotten under senare tid inom stjärnforskningen har varit upptäckten att vissa stjärnor har egna planeter, så kallade exoplaneter. Det första stjärnsystemet som upptäcktes ha planeter var pulsaren PSR B1257+12 som 1990 konstaterades ha ett planetsystem.[12] Fram till oktober 2008 hade totalt 313 exoplaneter bekräftats.
Människan har sett upp mot stjärnorna sedan civilisationens gryning, sannolikt ännu längre. Strävan efter kunskap har alltid motiverat studier av himlafenomen både för religiösa och ceremoniella syften såväl som för navigation. Med hjälp av den mänskliga fantasin föddes idén med stjärnbilder, vilka ofta var sammanflätade med den lokala religionen.[3] Systemet med stjärnbilder förbättrades och vidareutvecklades under det andra årtusendet f.Kr. av babylonerna som gav de nuvarande stjärnbilderna i Zodiaken sina namn. De skapade även astronomiska kalendrar som fokuserade på fenomen som kunde användas för att följa årstiderna. Även civilisationen i Forntida Egypten innehade framstående kunskaper inom astronomi och astrologi. Detta bevisas bland annat av att världens äldsta bevarade och exakt daterade (1534 f.Kr.) stjärnkarta hittats i närheten av Luxor, Egypten.[4]
Astronomerna i Antikens Grekland och Romarriket stod för nästa stora steg i utvecklingen. Bland annat hade Hipparchos av Nicea turen att observera en supernova i stjärnbilden Skorpionen vilket fick honom att tvivla på oföränderligheten hos himlasfären. Under den grekiska storhetstiden tilldelades stjärnbilderna namn från den grekiska mytologin. Även en speciell grupp "stjärnor" som grekerna kallade πλανῆται (planētai, vandrare) fick namn efter några av Olympens gudar, dessa verkade röra sig i förhållande till de övriga stjärnorna och var förstås det vi idag vet inte är stjärnor utan solsystemets planeter.
Under det 11:e århundradet, när astronomin hade stagnerat i det djupt kristna Europa, föreslog den persiske astronomen al-Biruni att Vintergatsbandet kunde utgöras av en samling nebulösa stjärnor.[5] Någon bestämd hypotes om dessa för oss mera ljussvaga stjärnors plats i kosmos framlade han däremot inte. Även dåtidens kinesiska astronomer insåg, precis som Hipparchos före dem, att himlens stjärnor inte var oföränderliga och att nya kunde uppstå där inga fanns förut. Vad de såg var supernovor, vilka de mödosamt noterade.[6]
År 1584 publicerade Giordano Bruno sitt verk De l'infinito universo e mondi där han menade att stjärnorna var andra solar och att runt dem kunde planeter som liknade jorden finnas.[7] För att förklara varför stjärnorna behöll sina avstånd från varandra föreslog Isaac Newton att de var jämnt fördelade i alla riktningar.[8] William Herschel, som upptäckte dubbelstjärnorna, var den första astronomen som försökte mäta upp fördelningen av stjärnor i universum. 1785 utförde han en ambitiös serie mätningar av 600 delar av himlen och noterade antalet stjärnor i varje. Vad han fann var att tätheten av stjärnor ökade åt ett visst håll på himlen, vilket var Vintergatans centrum, i stjärnbilden Skytten.[9]
Joseph von Fraunhofer och Angelo Secchi var två pionjärer inom den stellära spektroskopin, vilket anses vara startpunkten för den moderna astronomin. De två astronomerna jämförde spektrum från solen med de av andra stjärnor, till exempel Sirius, och fann skillnader vad gäller spektrallinjernas tjocklek och antal. År 1865 införde Secchi ett system för att kategorisera stjärnorna efter deras spektrum,[10] men det nuvarande systemet utvecklades av Annie Jump Cannon.
Under 1900-talet skedde stora framsteg inom stjärnforskningen och ett värdefullt verktyg för detta var fotografin (och den från denna härledda spektrografin, studiet av stjärnornas spektra). Karl Schwarzschild upptäckte att en stjärnas färg, och därmed dess effektiva temperatur, kunde mätas genom att jämföra stjärnornas magnituder vid olika våglängder. Ett viktigt steg för att visualisera stjärnornas olika typer och egenskaper genomfördes 1913 oberoende av varandra av Ejnar Hertzsprung och Henry Norris Russell, nämligen Hertzsprung-Russell-diagrammet. Senare varianter utvecklades för att förklara den dynamiska utvecklingen hos stjärnorna. Samtidigt gjordes stora framsteg inom kvantmekaniken vilket tillät att olika företeelser hos stjärnornas spektrum kunde förklaras och därmed kunde man med hjälplig precision avgöra den kemiska sammansättningen hos stjärnornas atmosfärer.[11]
Ett av de största genombrotten under senare tid inom stjärnforskningen har varit upptäckten att vissa stjärnor har egna planeter, så kallade exoplaneter. Det första stjärnsystemet som upptäcktes ha planeter var pulsaren PSR B1257+12 som 1990 konstaterades ha ett planetsystem.[12] Fram till oktober 2008 hade totalt 313 exoplaneter bekräftats.
Citat:
Men varför inte någon endaste bild under någon av de andra 5 utflykterna dit? 
Någon borde väl ha kommit på iden briljanta idén under någon av utflykterna dit, att åtminstone knäppa EN ynka bild av den fantastiska stjärnhimlen däruppe?
Eller är jag möjligen för kräsen?
Det skulle ju om inte annat tysta skeptikerna...
Någon borde väl ha kommit på iden briljanta idén under någon av utflykterna dit, att åtminstone knäppa EN ynka bild av den fantastiska stjärnhimlen däruppe?
Eller är jag möjligen för kräsen?
Det skulle ju om inte annat tysta skeptikerna...
Som sagt fejkade bilder på stjärnhimlen från månen hade avslöjat bluffen, precis som äkta bilder på stjärnhimlen bekräftat prestationen.
Citat:
Vet inte om man kan förlita sig på Collins uppgifter, du får nog ta det med en nypa salt.
Flyger bakfull och hade svårigheter att gå 1968.
https://en.wikipedia.org/wiki/Michael_Collins_(astronaut)
Skulle vara intressant att höra ett vittnesmål från Aldrin om stjärnorna på månen.
Flyger bakfull och hade svårigheter att gå 1968.
https://en.wikipedia.org/wiki/Michael_Collins_(astronaut)
Skulle vara intressant att höra ett vittnesmål från Aldrin om stjärnorna på månen.
Har inte hört detta om Collins tidigare. En kille med uppenbara missbrukarproblem som dessutom genomgick något som måste varit en rätt brutal nackoperation månader innan han "reser" till månen.
Citat:
Dom kunde ju inte se stjärnorna med själva ögat ens sade dom vid hemkomsten, astronauterna på Apollo 11.
Så jävla handikappade kan ju inte Hasselbladkamerorna vara att de missar allt bortom inställningen man vridit ratten åt?
Fast dom hade ju datakapacitet som en Iphone typ i Apollo 11-missionen.
När åker kidsen till månen och fotar? Alla ungar i dag har ju en Iphone eller liknande.
Så jävla handikappade kan ju inte Hasselbladkamerorna vara att de missar allt bortom inställningen man vridit ratten åt?
Fast dom hade ju datakapacitet som en Iphone typ i Apollo 11-missionen.
När åker kidsen till månen och fotar? Alla ungar i dag har ju en Iphone eller liknande.
Vilken mobiltelefon, platta eller dator som helst idag har oändligt mycket större kapacitet än "datorn som skickade folk till månen" 1969.
__________________
Senast redigerad av Fiber-Twist 2018-11-05 kl. 20:21.
Senast redigerad av Fiber-Twist 2018-11-05 kl. 20:21.
Citat:
Ja, det var dom. Hassebladarna astronauterna hade med sig 1969 var helt manuella. Sedan var dom anpassade för fotografering på månen, ej astrofotografering. Krävs andra objektiv, film och långa slutartider för att fota stjärnor. Även om man befinner sig på månen.
Citat:
En Iphone har mer kapacitet än vad hela NASA hade tillgång till på 60-talet. 
Citat:
Bästa argumentet hittills att astronauterna såg stjärnor under månresorna.
Citat:
Jag håller med. Enligt KlappMungon behövdes 1969 bara ett stativ och en flera sekunder lång exponeringstid. Ett stativ borde man väl fått plats med?
Att de skulle ha varit stensäkra på att folk om 50 år inte skulle ifrågasätta månlandningen är jag tveksam till. Dessutom var man väl intresserad av att jämföra bilder på stjärnorna från både Jorden och Månen? Bilderna kommer helt klart att se olika ut eftersom Jorden till skillnad från Månen har atmosfär. Ändå tog de inga bilder på stjärnorna. Märkligt.
Att de skulle ha varit stensäkra på att folk om 50 år inte skulle ifrågasätta månlandningen är jag tveksam till. Dessutom var man väl intresserad av att jämföra bilder på stjärnorna från både Jorden och Månen? Bilderna kommer helt klart att se olika ut eftersom Jorden till skillnad från Månen har atmosfär. Ändå tog de inga bilder på stjärnorna. Märkligt.
Amerikanarna åkte till månen för att slå ryssarna, ej för att forska. Forskningen fick utrymme först på dom sista resorna. Dessutom var varje kilo i viktminskning viktig för att lyckas med månresan.
__________________
Senast redigerad av Paijter 2018-11-05 kl. 20:50.
Senast redigerad av Paijter 2018-11-05 kl. 20:50.
Citat:
Jag förstod det, jag ville bara klargöra. Med ljusföroreningar menar vi Solens strålar som reflekteras mot sanden som har hög albedo. Det gör att astronauterna på Månen inte såg många stjärnor, såvida de inte la sig ner i en skuggfylld krater och väntade på att ögonen vande sig vid mörkerseende. Möjligt att den korrekta definitionen inte är just ordet ljusföroreningar, men nu vet du vad vi menar.
Effekten kan jämföras med att försöka titta på stjärnorna samtidigt som man lyser en ficklampa rakt i ögonen.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera