Tyder tatueringar på låg intelligens?

Menar du att Steve Jobs fick cancer orsakat av tatueringen?

Tja, vad vet man?

https://www.expressen.se/halsoliv/halsa/tatueringsfarger-kan-vara-halsofarliga/

Först får vi skilja på beteende och intelligens.
Senare kommer presens och futurum in.

En högintelligent person behöver inte nnhaödvändigtvis ha ett intelligent beteende, och tvärtom.

Är du lika intelligent som 18 åring, och som senare 35 åring?
Förhoppningsvis inte.
Man ska dock aldrig säga aldrig i det här läget.

Tatueringskulturen i sig är en form av kommunikation, människor vill signalera någonting, medvetet och omedvetet vid själva tatueringstillfället.

Precis som när den otatuerade IT-mogulen köper en egen ö, lyxyacht eller blir sugen på en femte Ferrari.

Fast det är ju just det, att de inte förstår att man kan ändra sig med tiden, som visar att de är korkade. När jag var 18 så visste jag att jag inte skulle ha samma idol tio år senare, därför skulle jag inte ha tatuerat in idolens ansikte eller namn på min hud - hur mycket mitt hjärta än klappade för honom då. Jag visste att jag skulle mogna ytterligare, få andra intressen och förebilder med tiden.

Samma sak med IT-mogulen som köper ö, lyxyacht eller Ferrari. Han vet (förhoppningsvis) att han kan komma att förändras, få andra värderingar - och den dag han gör det kan han skänka bort ön, yachten och ferrarin till välgörenhet och inträda i ett kloster. Att dölja en knogtatuering hade varit svårare... t.o.m. i en munkkåpa!

En eventuell ånger anser jag hör ihop med den egna jag-uppfattningen.
Litet ego och stort ego, det har verkligen inget med varken intelligens eller framgång att göra, men det kan däremot vara en motor som för en åt det ena eller det andra hållet.

Vi kan kalla det självuppfattning.

Om du har spelat metal halva livet i ett internationellt känt band, och en dag bestämmer dig för att börja lira hip-hop, då önskar du att lite tatueringar var ditt gamla kännetecken.

https://www.imageshack.us/i/pmDcgP9Jj

Fast det där hör till de absoluta ovanligheterna. Är det ens en riktig läkare på bilden eller en modell? Jag pratade faktiskt med en professor på en av våra tekniska högskolor om detta alldeles nyligen, och han sa att han aldrig har haft en doktorand med varken (synliga) tatueringar eller piercingar. Och en enda med rastaflätor genom alla år!

Jag har två masterutbildningar, (träffat många på uni som varit tatuerade, dessutom en hel del klassiskt "WT" så som vargar och korpar) jag är intelligent, (enligt Mensa och WAIS iallafall) jag har både intelligenta och ointelligenta beteenden. Även sk smarta människor gör korkade val. Att ångra tidigare val har inget med IQ att göra. I efterhand vet man ju bäst om de hade ett gott utfall eller inte. Tatueringar kan vara en hobby som vilken annan hobby som helst. Att mogna och ändra intressen eller vad man gillar hör väl till livet inom de flesta områden, tex tatueringsstil/motiv. Jag tror inte det finns något vetenskapligt underlag för korrelation mellan tatueringar och IQ.

Verkligen inte!

Antagligen betyder tatueringen/tatueringarna något för dig..

Vilka ämnen läste du då? Jag kan tänka mig att det kan förekomma tatueringar på hum och sam-fakulteterna. Särskilt på Södertörns högskola. Handels, KI (läkarprogrammet, på ssk är det lite blandat), KTH, Juridicum och Chalmers - not so much.

Ja, man ändrar intressen - men har man då gjort en tatuering av Hitlers ansikte på underarmen när man var skinhead, så är den svår att få bort. Och svår att förklara när man ska bada och basta tillsammans på den anrika advokatbyråns kick-off... Det var det jag menade, att med normalt förnuft så fattar man att man kommer att ändra intressen ett antal gånger under livet. Och gör inget permanent på sin kropp, med anledning av intresset, utan nöjer sig med en t-shirt med tryck eller att raka av sig håret. Det växer tillbaka.

Privaträtt och biovetenskap är mina utbildningar. Jag håller på med min tredje nu, informationsteknologi. Mina tatueringar är i stort sett helt spelrelaterade, färgglada och roliga, jag har faktiskt även en riktigt ful på halsen. Den var dock en ungdomssynd (jag var full) men man har alltid något kul att diskutera på arbetsintervjun iallafall, jag döljer den inte och skäms inte heller. Alla kan relatera till ungdomens dumheter och jag har såpass bra meriter att jag aldrig gått från en intervju utan att få jobbet. Jag kanske är udda, I dunno, idc. Ang dåliga val som du nämner med skinheadtatuering osv jag vet inte riktigt, de människorna som gör såpass dåliga val (smaklösa!?) Och som drar sig till vissa subkulturer tex gäng tror jag i majoritet inte tar sig ur dessa senare i livet heller utan blir kvar där. Där är nog själva tatueringen inte det primära för någon slags indikation på IQ.

Jag känner inte mannen på bilden personligen, så det låter jag vara osagt.
Däremot vill jag gärna påpeka att acceptansen för kroppslig utsmyckning i det akademiska rummet skiljer sig rent geografiskt.
Tänk dig kroppsutsmyckning på läkare i Skandinavien, Mellanöstern, och USA.

Personligen skulle jag hellre besöka en svensk läkare med en skorpion på halsen, än en otatuerad nyanländ läkare med turban på huvudet.
Men det skulle förstås inte du?