Vad är ursprunget till allt?

Inte alls. Det är bara att göra det tydligt från början, att det är t.ex. subjektiva åsikter som presenteras.

Dessutom. Eftersom vårat Universum har tex gravitation, som fungerar enligt bestämda regler, och som vi kan simulera med datorer bara vi tänker ut programmeringen. Så tyder det på att vårat Universum är simulerat/skapat/programmerat av någon/något som är lik oss, iallafall vad beträffar tankeförmåga.
Så "datorn" i mitt tidigare exempel, alltså den som jag tänker har skapat vårat Universum, den har alltså vissa likheter med skapelseberättelsens Gud, alltså tex att den är lik oss människor.

Är tiden en evig funktion?

Premisser har liksom procedurer sin egen bevisbörda.

Nervsignalerna varierar som en del av det simulerade universumet, som simuleras av "datorn" i mitt tidigare exempel. "Datorn" varierar för att den alltid har gjort det, och den har alltid funnits.
Visst, man kan argumentera att om "datorn" kan variera "bara för att det är så", då kan upplevelserna också variera "bara för att det är så". Men då är jag DEN ENDA som upplever, iallafall i min upplevelsevärld. Andra människor upplever då INTE någonsin, utan jag bara upplever det SOM ATT de upplever. Och när jag INTE ser/upplever dem, då finns de INTE.
Och om det är så, då kan jag säga med 100% säkerhet att du INTE upplever, och att du INTE finns.
Det är en skrämmande tanke, och det är ett av skälen till att "datorn" i mitt tidigare exempel, är ett betydligt trevligare alternativ.

Och hur kan min upplevelsevärld variera, om vi utgår från att upplevelser är det enda som finns, och vad är jag i upplevelsevärlden?
Min spekulation:
Säg att du har tio bollar på ett bord. Alla de tio bollarna är tillsammans min upplevelsevärld. Min upplevelsevärld varierar genom att bollarna ändrar sin position i förhållande till varandra, alltså bildar olika mönster typ.
"Jag" måste ju då ha kontakt med alla bollarna för att uppleva hela min upplevelsevärld. Och "jag" borde då alltså vara något separat, alltså INTE en av bollarna. Utan snarare en slags upplevelsesjäl.
Och då blir det återigen trevligare med "datorn" i mitt tidigare exempel, plus upplevelsesjälar som besitter människorna och OMEDVETET upplever det som människorna är programmerade att anse att de upplever. Detta eftersom jag då kan tro på att ni andra människor också finns, och upplever.

Tänker du på konceptet "observer-created" reality" e.dyl.?

Är det säkert att allt ens är något? Visst man upplever saker och ting, men om universum uppstod ur inget och kommer så småningom återgå till inget, så finns ingen information sparad om universum, det har aldrig existerat.

Det konstiga är tiden. Är tiden en evig funktion?

Vad människan vet är att tiden finns inom det observerbara kosmos. Vilka andra förutsättninger, funktioner eller associationer tiden iövrigt hat är spekulationer.

Ett träd utanför ditt hus är förvisso separat från rummet du sitter i men det befinner sig i samma "rymd". Väggarna är bara artificiella separationer som vi tror på.

På samma sätt kanske "dina" upplevelser dyker upp i samma medvetande som din grannes upplevelser och att "du" bara upplever "dina" upplevelser är en artificiell separation. Allting är i samma medvetande. Då får du kakan och kan äta upp den samtidigt. Grannen finns på precis samma sätt som dig men ni är båda bara upplevelser i det enda medvetandet.

Solipsister verkar postulera någon slags agent som är medveten.

Vad människan vet är att tiden finns inom det observerbara kosmos. Vilka andra förutsättninger, funktioner eller associationer tiden iövrigt hat är spekulationer.