Citat:
Ursprungligen postat av
Hjortfelt
När du säger det så, ja det lär bli väldigt svårt att få ihop både ett liv med ny partner och barn med alla hus som ska renoveras. När Per först sa det så tyckte jag det väldigt fint men det är ju allt det praktiska också. Kanske han är mer gammalmodig än man tror/fått se och tänker att den nya tjejen kommer vara hemma med barnen tills dessa börjar skolan så han kan jobba på med gård och husprojekt? Tror inte dagens tjejer är så pigga på det, det är nog mera, "in med ungen på dagis så fort de går för jag vill tillbaka till jobbet"
Folk som inte har fått barn kan säga så himla tvärsäkert hur de ska göra innan, sen när de väl fått barn så får de se vad det hela handlar om.
Jag hade själv inte en susning om att amning kunde vara så jobbigt, som det blev för mig så var min sambo den som hjälpte till med mjölkersättning och vakade bebben under nätterna också (och blev trött därefter).
Andra fäder märker kanske ingenting om amningen går som en dans för frugan och hon ligger där med bebben intill sig hela natten.
Ha, ha, då vi var hos några släktingar innan de fick barn, så sa de att de skulle vara benhårda på att barnen ska äta upp maten, innan de får lämna bordet. Jag tog lite illa vid mig, för jag visste hur problemfri min dotter var med mat, och det beror på att jag inspirerat till matglädje istället för tvång. Hon var ju pytteliten då hon kunde sitta med och vara social med vuxna på bjudningar och sånt också.
Och ändå verkade de ha synpunkter på att vi var för avslappnade mot dottra.
Sen när de nu fått egna barn, så är det rent vedervärdigt att äta med deras ungar. Jag står inte ut. De är all annanstans och kryper under bordet än att sitta och äta. De för oljud och är skitjobbiga.
Och inte blev det så bestämt mot ungarna heller från de vuxnas sida.
Så där kan det vara. Innan man fått barn själv kan man bygga en illusion om hur smärtfritt allt kommer vara, men sen får man minsann se hur det fungerar.
