__________________
Senast redigerad av Libertarismus 2018-10-22 kl. 08:51.
Senast redigerad av Libertarismus 2018-10-22 kl. 08:51.
Citat:
Så du vill alltså ha dödsstraff för grovt kriminella? Du har redan ett stort existerade exempel i världen, eller flera!, på hur det blir då man kör hårda, långa straff samt "eliminering" USA Tycker du det verkar som det fungerar speciellt bra? Har USA fler eller färre kriminella än ex Sverige? Det går just nu en fantastisk serie med dokumentärer på TV, som avhandlar olika sidor av vår tids slavsamhälle, ett av dem behandlar just USA fängelsesystem, du borde se den https://www.svtplay.se/video/19575712/amerikas-forenta-slavar
Nu är vi inne på mitt intresseområde! 
Lite fel tråd, men strunt samma.
Det finns ju olika skolor gällande detta du beskriver. Har själv grävt ner mig i humanismen & behaviorismen, samt gjort undersökningar om det. Jag är väl medveten om att det finns psykologer som hävdar " de som kan uppföra sig gör det", och tanken är god. Och säkert till stor del sann.
Givetvis är det önskvärda att kunna rehabilitera människor, de som inte lärt sig empati från start får en chans att lära sig. Jag förstår tanken bakom att inte "bestraffa".
Dock är min erfarenhet (jag har arbetat med många barn upp till 13 års ålder som haft stora svårigheter både socialt och intellektuellt), framgångsrikt arbete dessutom, och jag upplever att detta "vädja till deras inre" inte riktigt fungerar som önskat i praktiken. Det är oerhört sällan, jag skulle säga snudd på aldrig, det går att prata någon till rätta. De nickar och lovar, sedan går de ut och gör precis samma sak igen. Därför att konsekvensen blev inte kännbar.
Människan måste känna framgången, för att vilja upprepa beteendet, varför jag tror att humanismen inte kan existera utan behaviorismen (betingning). Dit kommer man inte genom enbart "vädjan till deras inre", därför att de har inget inre att vädja till i situationen. Antagligen har de saknat förutsättningar i livet från start.
OM man ska kunna genomföra detta arbetet i samhället, krävs det enorma resurser, och inte bara det, det krävs en enorm yrkesskicklighet av dessa människor. Det är absolut inte vem som helst som kan nå fram, särskilt inte till vuxna.
Att enbart ge människor lägre fängelsestraff och skicka dem till psykolog då och då, det är inte en fungerande behandling, bevisligen. Sedan så behöver man kanske, för att kunna börja det förebyggande arbetet, eliminera de redan tungt kriminella. De är bortom räddning skulle jag vilja påstå. Men, gör vi oss av med dem, har resten en chans.
Ajja, vad jag egentligen vill säga med detta är att jag förstår din tanke, och jag önskar att det kunde fungera så. Men det gör inte det. Inte om man bara fortsätter att tänka att de förtjänar ett medmänskligt bemötande utan motkrav. Samhället måste ha en plan, en gedigen sådan. Jag vet inte ens om det finns möjligheterna att genomföra det.
Tillsammans med arbetet med människans inre (humanismen), måste det finnas ansvar och konsekvenser. Jag har inte sett ett enda exempel under min yrkestid som kunnat ändra beteende genom att enbart prata sig till det. Inte en enda.
Och vad jag kan döma av samhället, så ser jag det inte där heller.
Lite fel tråd, men strunt samma.
Det finns ju olika skolor gällande detta du beskriver. Har själv grävt ner mig i humanismen & behaviorismen, samt gjort undersökningar om det. Jag är väl medveten om att det finns psykologer som hävdar " de som kan uppföra sig gör det", och tanken är god. Och säkert till stor del sann.
Givetvis är det önskvärda att kunna rehabilitera människor, de som inte lärt sig empati från start får en chans att lära sig. Jag förstår tanken bakom att inte "bestraffa".
Dock är min erfarenhet (jag har arbetat med många barn upp till 13 års ålder som haft stora svårigheter både socialt och intellektuellt), framgångsrikt arbete dessutom, och jag upplever att detta "vädja till deras inre" inte riktigt fungerar som önskat i praktiken. Det är oerhört sällan, jag skulle säga snudd på aldrig, det går att prata någon till rätta. De nickar och lovar, sedan går de ut och gör precis samma sak igen. Därför att konsekvensen blev inte kännbar.
Människan måste känna framgången, för att vilja upprepa beteendet, varför jag tror att humanismen inte kan existera utan behaviorismen (betingning). Dit kommer man inte genom enbart "vädjan till deras inre", därför att de har inget inre att vädja till i situationen. Antagligen har de saknat förutsättningar i livet från start.
OM man ska kunna genomföra detta arbetet i samhället, krävs det enorma resurser, och inte bara det, det krävs en enorm yrkesskicklighet av dessa människor. Det är absolut inte vem som helst som kan nå fram, särskilt inte till vuxna.
Att enbart ge människor lägre fängelsestraff och skicka dem till psykolog då och då, det är inte en fungerande behandling, bevisligen. Sedan så behöver man kanske, för att kunna börja det förebyggande arbetet, eliminera de redan tungt kriminella. De är bortom räddning skulle jag vilja påstå. Men, gör vi oss av med dem, har resten en chans.
Ajja, vad jag egentligen vill säga med detta är att jag förstår din tanke, och jag önskar att det kunde fungera så. Men det gör inte det. Inte om man bara fortsätter att tänka att de förtjänar ett medmänskligt bemötande utan motkrav. Samhället måste ha en plan, en gedigen sådan. Jag vet inte ens om det finns möjligheterna att genomföra det.
Tillsammans med arbetet med människans inre (humanismen), måste det finnas ansvar och konsekvenser. Jag har inte sett ett enda exempel under min yrkestid som kunnat ändra beteende genom att enbart prata sig till det. Inte en enda.
Och vad jag kan döma av samhället, så ser jag det inte där heller.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera