Är kvinnor bättre än män på något?

Språk, intuitionsförmåga ("läsa människor", det är ingen slump att de allra flesta som utger sig för att vara mediala är kvinnor), simultankapacitet, finmotorik (som behövs för fina handarbeten som t.ex. broderi).

Sedan är det en annan sak, att mäns och kvinnors IQ-normalfördelningskurva ser olika ut. Mäns är inte så hög i mitten, utan flackar i stället långsamt ut långt åt båda sidorna. D.v.s.: det är mer spritt, och både de stora genierna och de stora idioterna är män. Medan kvinnorna ligger runt mitten, d.v.s. de är mer lika varandra intellektuellt. Det finns inte många stora kvinnliga genier, men inte heller många kvinnliga helidioter. Och det här tycker jag stämmer även från verkliga livet.

Ytterligare en aspekt: pojkar har genom historien fått större möjligheter att utveckla de anlag de fötts med, eftersom föräldrarna satsade på att ge sina söner utbildning - döttrarna skulle ju ändå giftas bort. Sedan fick männen arbeta med de ämnen de hade studerat, medan kvinnan skötte markservicen. Detta har dock till stor del jämnats ut nu, när det är fler kvinnor än män på universiteten.

Sant. Jag tänkte mer på känslan av empati som kan spegla kvinnors tankar i högre utsträckning. Men som du säger, ilska präglar mäns betydligt mer, vilket ju också är en känsla.
Det räcker att ta detta forumet som konkret bevis.
Tankefel från min sida, bra input från din!

Vad som egentligen blir problematiskt är då denna olikhet i mäns och kvinnors tankar/resonemang. Om kvinnor i högre grad utgår från empati och män utgår från ilska eller aggressivitet, får vi ju problem i ett samhälle utformat av empati, om män också lever där. Är väl därför många män hävdar att män tänker mer logiskt och kvinnor inte ska hålla på med politik och blabla.
Om män styr får vi ett mer hårddraget samhälle med färre beslut gjorda utifrån empatiska känslor, vilket enligt mäns måttstock naturligtvis fungerar bättre (ibland tänker jag också att det hade fungerat bättre). Detta för att empati är en känsla som är lättare att kuva eller underminera, då ilska och aggressivitet ställer till betydligt mer problem.
Om alla i samhället hade agerat utifrån empati är det inte något problem att styra ett samhälle med empati, men när så pass många saknar större tillgång till den känslan blir det inte bra.
Personligen har jag två helt motsatta sidor, när jag är med nära och kära är jag oerhört empatisk. Skulle göra vad som helst för dem.
Men sett till samhället som helhet och på en arbetsplats är jag oftast rationell och känslolös i mina beslut eller åsikter. Ibland undrar jag själv över dessa extrema skillnader. Men när jag tänker på samhället och problem på en arbetsplats blir jag ofta arg/ilsken, således blir mitt agerande " kallt" och rationellt. Men ilska är ju inte mindre av en känsla för det, den väcker bara inte alls samma känsloflöde inom mig. Den är lättare att ta till.
Fasen, alltså jag tror att jag gjort en revolutionerande tankecirkel för egen del här nu 😁

Kvinnor är bättre på att uppföra sig, är mer empatiska och inte lika benägna att vara våldsamma.

Kvinnor är duktiga på skvaller.

Fast det är ju som att då tänka att ilska och att utagera ilska skulle vara mer logiskt, och det är det ju inte, så där tänker ju dessa män fortfarande enligt min mening fel eller "ologiskt". Vidare du är inte speciellt udda, där finns flera studier gjorda som påvisar att vi lättare är just empatiska med nära och kära och samma grupp. För min del är inte empati en känsla, det är mer en förmåga känna samma sak som andra känner, sen! har du skillnader i hur man sen agerar eller inte till denna känsla. Denna förmåga + vår intelligens är vad som skiljer människan från andra arter. Vi delar den empatiska förmågan med några till arter, ex. vissa primater. Men! utan dessa 2 förmågor hade människan inte karat utveckla våra samhällen, det går inte samarbeta komplext, utveckla komplicerad kommunikation som språk ex i större grupper utan denna förmåga. och de samhällen som gravt föraktat empati och motarbetat den, ex. fascism har rätt omgående gått åt helvete. Så jag tycker nog att vi ska måna och värdera denna förmåga efter dess faktiska värde, det är kort och gott en slags intelligens och jag tillhör dem som inte tror det är någon skillnad mellan könen som grupp, varken i intelligens, logik eller förmåga till empati, handlar bara om vad som prioriteras i samhället, hos könen eller hos individen.

För att de är fittor som vet att de skulle åka på däng annars ja.

Nja, de lär väl snarare ut att män är överlägsna kvinnor då de kan förtryckta kvinnor.

Jag anser inte heller att vi ska förkasta empati på något sätt, tvärtom skulle fler behöva träna upp den förmågan. Jag anser att en människa som är empatisk och hittar lösningar med empati som grund är de absolut mest konstruktiva lösningar. Problemet som ofta uppstår med empati som huvudingrediens, är att lösningar på gruppnivå tenderar att inte förhålla sig till verkligheten. Konsekvenstänket uteblir och resultatet blir inte bra. Det kan vi se på Malmö till exempel. Empatin har flödat i en sann hjälpa alla anda, utan konsekvenstänk. Resultatet är minst sagt... inte bra.
Vi har blandat en bottenlös empati med ilska och aggressivitet. Vad som då händer är att de som saknar empati och agerat utifrån ilska och aggressivitet får ännu större utrymme att göra detta.

Sen tror jag att där finns en viss skillnad i känsloregistret hos män och kvinnor. Jag kan inte annars se var de "normer" som vi har idag skulle ha härstammat ifrån. Människor långt bak i historien måste ha agerat efter instinkt given av biologin. Varför skulle de annars ha agerat så som de gjorde, och vad mer, på gruppnivå dessutom.
Om en tittar på hur verkligheten ser ut, vilka som sitter i fängelse, vilka som slåss etc, är det för mig helt orimligt att tänka att detta enbart skulle ligga i sociala normer. Jag ser det helt enkelt som orimligt, och känner mig övertygad om att det är en blandning av biologi och sedan sociala strukturer som eldats på genom tiderna därför de har varit till vissas fördel.
Jag tror också att vi lättare kan arbeta med verkligheten om vi ser den för vad den är och inte förnekar olika möjliga anledningar till varför det ser ut som det gör.
Just nu trampar samhället vatten. Runt runt, samma sak om och om igen och därav samma uteblivna resultat.

Vad är det bästa "svaret" på en människa som beter sig aggressivt, är arg och ev. tom utagerar detta via att ex slåss? Är det ignorans, svara med samma mynt; ilska och våld eller är det någon form av vuxen värdighet och visad sympati? dvs jag/ vi ser dig, vi förstår ev varför du är arg, vi vill hjälpa dig, och vi vill dig gott? Någon aning? vad som har störst chans ge ett bra resultat hos den aggressive individen där och då men även i en framtid? Översätt sen detta till gruppnivå/ nationsnivå. Det flesta historiker som studerat förspelet till andra världskriget, nazismens utveckling ger flera orsakssamband där kanske det viktigaste var den aggressivt hänsynslösa behandlingen av Tyskland som nation efter första världskriget. Fundera på det lite. om världen skulle helt ignorera ex, Syriens flyende folk, vad tror du det skulle leda till i en framtid?

Du har fel vad gäller simultankapacitet.
https://fof.se/artikel/man-har-inte-samre-simultankapacitet

Nu är vi inne på mitt intresseområde!
Lite fel tråd, men strunt samma.

Det finns ju olika skolor gällande detta du beskriver. Har själv grävt ner mig i humanismen & behaviorismen, samt gjort undersökningar om det. Jag är väl medveten om att det finns psykologer som hävdar " de som kan uppföra sig gör det", och tanken är god. Och säkert till stor del sann.
Givetvis är det önskvärda att kunna rehabilitera människor, de som inte lärt sig empati från start får en chans att lära sig. Jag förstår tanken bakom att inte "bestraffa".

Dock är min erfarenhet (jag har arbetat med många barn upp till 13 års ålder som haft stora svårigheter både socialt och intellektuellt), framgångsrikt arbete dessutom, och jag upplever att detta "vädja till deras inre" inte riktigt fungerar som önskat i praktiken. Det är oerhört sällan, jag skulle säga snudd på aldrig, det går att prata någon till rätta. De nickar och lovar, sedan går de ut och gör precis samma sak igen. Därför att konsekvensen blev inte kännbar.
Människan måste känna framgången, för att vilja upprepa beteendet, varför jag tror att humanismen inte kan existera utan behaviorismen (betingning). Dit kommer man inte genom enbart "vädjan till deras inre", därför att de har inget inre att vädja till i situationen. Antagligen har de saknat förutsättningar i livet från start.

OM man ska kunna genomföra detta arbetet i samhället, krävs det enorma resurser, och inte bara det, det krävs en enorm yrkesskicklighet av dessa människor. Det är absolut inte vem som helst som kan nå fram, särskilt inte till vuxna.
Att enbart ge människor lägre fängelsestraff och skicka dem till psykolog då och då, det är inte en fungerande behandling, bevisligen. Sedan så behöver man kanske, för att kunna börja det förebyggande arbetet, eliminera de redan tungt kriminella. De är bortom räddning skulle jag vilja påstå. Men, gör vi oss av med dem, har resten en chans.

Ajja, vad jag egentligen vill säga med detta är att jag förstår din tanke, och jag önskar att det kunde fungera så. Men det gör inte det. Inte om man bara fortsätter att tänka att de förtjänar ett medmänskligt bemötande utan motkrav. Samhället måste ha en plan, en gedigen sådan. Jag vet inte ens om det finns möjligheterna att genomföra det.
Tillsammans med arbetet med människans inre (humanismen), måste det finnas ansvar och konsekvenser. Jag har inte sett ett enda exempel under min yrkestid som kunnat ändra beteende genom att enbart prata sig till det. Inte en enda.
Och vad jag kan döma av samhället, så ser jag det inte där heller.

Har du några bevis för detta?
Jag har åtskilligt med bevis för motatsen.
Men låt mig först påpeka en sak och den gäller både dig och merapi.

Hur kommer det sig att ni aldrig ifrågasätter normer och stereotyper där kvinnan är bättre?

Eller i förlängningen då, om ni tycket att "könsmaktsordningen" ni kallar den för är dålig, hur blir den bättre med kvinnan i topp?

Är det fortfarande inte en könsmaktsordning då?

Tills dess borde ni kanske fundera på hur mycket orättvisor och tvång som krävs för att dels tvinga vanliga fria människor att göra sånt de inte vill alternativt bryta biologiska dispositioner och egenskaper med varandra.