Jag var nog 17 första gången jag hade analsex. Minns inte omständigheterna exakt, mer än att den gled in förvånansvärt lätt. Ingen storkukad snubbe och jag var ordentligt tillfredsställd och blöt och allt det där. Kände inget särskilt då, varken smärta eller njutning, men gick igång på att han gick igång på det.
Nu, mer än tjugo år senare, tycker jag att det är ett skönt inslag mellan varven. När jag känner att jag är mottaglig för det. Avslappnad och har tömd tarm that is.
Är inte förtjust i leksaker och gröpande fingrar. Däremot uppskattar jag ett kladdigt rimjobb som förberedelse. Och det är inte sällan snubbar sonderar terrängen (höhö) genom just rimjobb och sedan fingrar för att kolla av intresset för analsex. Enklast är förstås om någon bara frågar. Men det är en balansgång det där. För mycket frågor är trist, det är rätt gött att ordlöst testa sig fram. Men det förutsätter att båda kan läsa av signaler.
För mig personligen funkar initialinträngningen bäst när jag ligger på sidan och blir skedad. Det är minst smärtsamt och jag själv kan enkelt styra vinkel och inträngningstakt. Sedan funkar de flesta ställningar. Kan inte komma genom anal penetrering allena, men jag brukar ordna det själv med fingrarna. Kommer hårdast när jag ligger platt på mage. Det kan bero på att jag tänder på det här med kroppstyngd och sådant. Vet inte.
Hursomhelst, den kortfattade versionen: Första gången gled den liksom bara in och det kändes inget särskilt. Det gjorde att min första upplevelse inte var negativ och jag ville prova igen. Men det tog många år innan jag utvecklade en teknik som är mentalt och fysiskt njutningsfull för mig. Ingen större skillnad mot vaginala samlag alltså. Åtminstone inte i det avseendet.