Citat:
Hej! Jag har problem med dunsande ifrån springande barn från grannarna ovan.
Jag och min flickvän har köpt en nybyggd bostadsrätt och trivs väldigt bra. Det första två månaderna var lugna och vi hörde inga ljud alls ifrån grannar. Sen flyttade grannarna ovan in, det förde ett fruktansvärt oväsen i 4-5 dagar men jag och min flickvän hade tålamod eftersom att vi förstod att dem säkert packade upp möbler och liknande. Det hördes tydligt att dem hade ett barn i kanske 2-3 års ålder som sprang väldigt häftigt, det var liksom "dunk dunk dunk dunk" näst intill konstant. Efter en vecka tröttnade jag eftersom jag förstod att dem inte längre möblerade utan ungen sprang för fulla muggar, så jag gick upp och trevligt sa till. Det lugnade väl sig och blev bättre, ett tag. Nu har det blivit olidligt igen och jag har varit uppe och sagt till igen, kvinnan såg ganska förvånad ut vilket är helt obegripligt enligt mig.
Jag kommer hem ifrån jobbet och sätter mig i soffan med påslagen tv och hör " dunk dunk dunk dunk" med få mellanrum, max fem minuter emellan. Hur mycket ska man tåla?
I min värld är det självklart att man inte låter ungj*veln springa när man vet att grannar under störs, men det gör tydligen inte dem. Det dunsande ljudet är omöjligt att inte höra och det sker med jämna mellan rum, ibland konstant och låter tydligt, fruktansvärt irriterande.
Är jag känslig? Hade ni stört er på det? Jag har aldrig varit med om detta innan och vill inte framstå som en sur gubbe (är 25), men det här måste störa vem som helst, min flickvän irriterar sig också på det.
Vad anser ni?
Jag och min flickvän har köpt en nybyggd bostadsrätt och trivs väldigt bra. Det första två månaderna var lugna och vi hörde inga ljud alls ifrån grannar. Sen flyttade grannarna ovan in, det förde ett fruktansvärt oväsen i 4-5 dagar men jag och min flickvän hade tålamod eftersom att vi förstod att dem säkert packade upp möbler och liknande. Det hördes tydligt att dem hade ett barn i kanske 2-3 års ålder som sprang väldigt häftigt, det var liksom "dunk dunk dunk dunk" näst intill konstant. Efter en vecka tröttnade jag eftersom jag förstod att dem inte längre möblerade utan ungen sprang för fulla muggar, så jag gick upp och trevligt sa till. Det lugnade väl sig och blev bättre, ett tag. Nu har det blivit olidligt igen och jag har varit uppe och sagt till igen, kvinnan såg ganska förvånad ut vilket är helt obegripligt enligt mig.
Jag kommer hem ifrån jobbet och sätter mig i soffan med påslagen tv och hör " dunk dunk dunk dunk" med få mellanrum, max fem minuter emellan. Hur mycket ska man tåla?
I min värld är det självklart att man inte låter ungj*veln springa när man vet att grannar under störs, men det gör tydligen inte dem. Det dunsande ljudet är omöjligt att inte höra och det sker med jämna mellan rum, ibland konstant och låter tydligt, fruktansvärt irriterande.
Är jag känslig? Hade ni stört er på det? Jag har aldrig varit med om detta innan och vill inte framstå som en sur gubbe (är 25), men det här måste störa vem som helst, min flickvän irriterar sig också på det.
Vad anser ni?
Jag förstår mycket väl vad du menar, och du är absolut inte känslig.
Har nyligen upplevt samma sak i flera år, fast troligen ännu värre eftersom grannen ovanför hade TRE småbarn. Fruktansvärt irriterande med allt dunkande hela dagarna!
Jag tycker du ska prata med grannarna och förklara att ni upplever ljudet som störande. Risken finns förstås att det inte hjälper, som i mitt fall. Fick svaret att ”du vet väl hur barn är”, och oljudet fortsatte dag ut och dag in. Enda fördelen var väl att det blev dödstyst efter 21 och att barnfamiljen oftast reste till sitt landställe på helgerna, men jag och tjejen var redo att flytta p.g.a. allt oväsen.
Men så plötsligt i somras så flyttade barnfamiljen ovanför. Yes! Hörde senare att de hade köpt ett hus. In flyttade ett väldigt trevligt par i 25-årsåldern som är knäpptysta, och nu känns det som ett helt nytt boende! Ibland har man tur.