Citat:
Ursprungligen postat av
EbolaTillAlla
Ja det skall ganska mycket till för att bostadsobligationer skall gå ner i pris på marknaden. Precis som svenska bolån (till skilnnad från t ex amerikanska) är knutna till personens betalningsförmåga så är har innehavarna av bostadsobligationer ett krav på banken, inte på bolåntagarna.
Det är därmed snarare bankens allmänna betalninsförmåga än värdet på bostäderna som avgör värdet på obligationerna. Först om man börjar se en reell risk att banken ställer in betalnigarna så blir värdet på säkerheterna aktuellt.
Efter finanskrisen 2008 så har man också ställt mycket stora krav på att bankernas reserver skall vara placerade i papper med hög likviditet och säkerhet och bostadsobligationer anses vara sådana. Speciellt när centralbanker dammsugit marknaden på statsobligationer så har banker hänvisats till alternativa säkra papper, t ex varandras bostadsobligationer.
Det får den spännande effekten att risken att en enskild bank inte skall klara sina åtaganden är liten så länge de andra bankerna inte har problem. Däremot blir risken för hela banksektorn stor. Om korthuset börjar falla samman så kan det gå väldigt fort. Swedbank måste kränga sina innehav av SEB-obligationer och SEB måste samtidigt kränga sina Swedbankobligatoner.
Om flera banker har problem samtidigt så blir det självförstärkande och en krasch kan gå väldigt snabbt.
Jag tror du satte huvudet på spiken för när helvetet brakar loss på riktigt mr Ebola.
En artikel från 2009:
https://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/kuppen-som-raddade-br-br-banksverige-fran-hardsmalta-6722009
Hela artikeln är bra, men framförallt första tredjedelen.
Några citat:
Citat:
Nordea, Handelsbanken, Swedbank, SEB och Den Danske Bank var alla så kallade market makers i bostadsobligationer. Det betydde att de var tvungna att ställa priser och tvungna att köpa och sälja till de priser de satt upp. Vanligtvis var de mest mellanhänder, alla köpte och sålde både bankens egna och andras bostadsobligationer.
Problemet nu var att utländska placerare vräkte ut svenska bostadsobligationer från sina portföljer. Bankerna var tvungna att köpa och fick allt större lager av nästan osäljbara papper vars värde åkte jojo varje dag. En ytterst obehaglig situation.
Citat:
Handlarna drog drastiskt ner storleken på den "standardiserade" handelsposten. Samtidigt ökade de skillnaden mellan köp- och säljkurs, den så kallade bid-askspreaden. En handelspost blev 10 miljoner kronor med en spread på 10 räntepunkter (0,1 procent). Normalt ligger en handelspost, till kunden, på en femårsobligation på 1 miljard kronor. Med de nya reglerna skulle det alltså vara svårt att sälja mycket. Och priset skulle vara ofördelaktigt.
Åtgärderna fick omedelbar effekt. När handeln åter började senare den dagen lugnade marknaden ner sig. Ett lugn som har rått sedan dess.
Sveriges bostadsobligationshandlare hade räddat minst en bank, kanske två, och Sveriges finansiella stabilitet. Riksbanken och övriga myndigheter, som fått så mycket beröm för sina insatser i kreditkrisen, hade varit för långsamma.
Citat:
Banker fungerar egentligen som pyramidspel. De har eget kapital för runt 10 procent i botten. Sedan har de inlåning från kunder som du och jag. Men bankens utlåning överstiger vida det egna kapitalet och inlåningen. Den svenska utlåningen till kunder ökade till exempel kraftigt från år 2000 till år 2007.
Historiskt har utlåning huvudsakligen finansierats med det som vi privatpersoner eller företag sätter in på kontona i banken. Men med expansionen på senare år lånar bankerna i allt större utsträckning av andra banker, fonder och finansiella institutioner på den så kallade interbankmarknaden. "Inter bank" betyder "mellan banker".
Det hela bygger på förtroende. Bankerna vet att alla banker är skuldsatta. Men så länge de litar på att de banker de lånar ut till kan rulla sina lån är det hela okej.
Citat:
En bank kan gå omkull av tre orsaker. Att kunderna rusar till kontoren och tar ut alla sina pengar, en så kallad bank run. Att banken har en för svag balansräkning med så osäkra tillgångar att bankens eget kapital är urholkat, alltså för dålig solvens. Eller att banken inte kan rulla sina lån - likviditeten är för dålig.
Det var alltså på det berömda håret att allt gick åt helvete redan 2008. Har de lärt sig något av läxan då?
NEJ, de valde istället att dubbla ner på idiotin och fortsätta cirkusen ett tag till.
Lånen till svenska hushåll var i början av 2008 2200 miljarder. I slutet av 2017 var de 4050 miljarder.
Citat:
Det finns svenska bostadsobligationer för 1300 miljarder kronor, en marknad betydligt större än den för svenska statsobligationer.
Jag vet inte vad marknaden är idag, men jag antar att den är betydligt större än 1300 miljarder. Vore även intressant att veta vilka som äger obligationerna? Någon som vet hur stort det utländska ägandet är?
Citat:
Situationen förvärrades ytterligare av att andra utlänningar också klev ur marknaden. Som mest år 2007 ägde utlänningar runt 40 procent av de svenska bostadsobligationerna.
Problemet blir alltså att banken inte kan rulla sina lån. De kan helt enkelt inte lösa de gamla lånen som går ut för att rulla ta nya. Det finns ingen likviditet, banken är pank. Det hänger ju starkt ihop med kredittillväxten. Just nu fortsätter tillväxten starkt men den har ändå börjat visa tecken på svagheter.
En amatörmässig analys utifrån siffror på bostadspriser.nu som skulle kunna ge en fingervisning om trenden för hushållens skulder på årsbasis för hela Sverige:
MÅNAD // ANTAL AVSLUT LGHT // ANTAL AVSLUT HUS // MEDELPRIS LGHT // MEDELPRIS HUS // TOT
September 2017 // 67 300 // 27 200 // 2,52 milj // 2,98 milj // 251 miljarder
September 2018 // 62 800 // 25 500 // 2,37 milj // 2,93 milj // 224 miljarder
Skillnaden är fortfarande försumbar (-27 miljarder), men fortsätter det lär det få konsekvenser. Det är i vilket fall ett trendbrott då samma analys 2016 gav 214 miljarder (alltså +37 miljarder på årsbasis)
