Jag tycker inte det behöver vara så tragiskt per definition om man super ensam/i kallingar/i förorten etc
Eller rättare sagt det säger inte ett skit om en persons övriga mående och leverne
Själv tar jag gärna en eller två fyllor per år där man super tills någon bajsar ner sig eller av andra skäl går omkring i kallingar eller helt naken gärna ute i förorten och på något av deras gemytliga hak.
Där i mellan lever jag och flertalet av mina vänner mer eller mindre renlevnadsliv och det är snarare den som sitter på sture hof eller hemma i brommavillan fullt uppklädd och stånkar med sina vinglas kväll efter kväll efter kväll som är tragisk.
Vad är skadligast, två sjuttisar estnisk vodka och 10st 7,2or /år som dricks naken i förorten i hop med folk man får vara sig själv med?
Eller en normal Bromma-konsumtion av vin på 700 liter/år som dricks i förd Gant-tröja, kulörta Gant-chinos och Sebago seglarskor samtidigt som man ljuger för sambon/grannen/vännerna och måste anstränga sig för att se så nykter ut som möjligt?
Hur kul är det att vara full när man måste se ut och bete sig som om man gränslat ett kvastskaft?
Super gör man för att lätta på trycket inte för att behöva pressa sig ytterligare och få ännu mer ångest.
Som vanligt och även här har akademikerna dragit nitlotten. Supa utan att få vara full liksom. Man fattar ju varför hela kåken är full av självhjälpsböcker och större delen av fritiden måste läggas på yoga