Storbritannien: Brexit ett faktum, vilka är konsekvenserna? (2016-06-24)

Trump hjälpte bägge två att kliva närmare Downing Street - för Boris del genom att agera förebild, för Corbyn och hans väljare var Trump det avskräckande exemplet på en helgalen "fake statesman".

En ny Brexit-omröstning skulle innebära slutet för den västerländska representativa demokratin. Om det skulle gå att införa nya folkomröstningar eftersom de tidigare inte givit "rätt utfall" av folkviljan så skulle hyckleriet bli uppenbart även för de svårast hjärntvättade. T o m globalisten May förstår att det skulle vara slutet. Så även om hon egentligen är emot Brexit som helhet så vet hon att hon måste försöka att driva igenom den. Att det i bästa fall ändå inte slutar i det folk faktiskt röstade för, d v s en hård Brexit, är ändå bevis nog att eliten försöker blanda bort korten. Ingen ny Brexit-omröstning kommer att inträffa precis av samma anledning som skottarna inte kommer att få en ny omröstning om självständighet.

Personligen om jag själv dock fick välja så är jag för en ny Brexit-omröstning som därmed skulle ta död på fenomenet representativ demokrati, speciellt om skottarna även fick en andra chans att rösta om sin självständighet. Dock ska då den skotska omröstningen ske först eftersom det gått längst tid sedan den hölls.

Systemet med representativ demokrati kommer ju inte att existera i all evighet. Det kommer att bytas ut mot något annat i framtiden. Historien är obeveklig på den punkten.

Upploppsraka och vi får se hur det slutar.

Mycket tyder nu på att det är 6 månader kvar till en hård Brexit och man får verkligen hoppas på att Brittiska myndigheter använder den tid som återstår för ta fram och implementera vad som måste benämnas krisplaner i syfte att hantera alla de oräkneliga komplikationer som kommer att drabba gemene man, Brexiteer som Remainer, om och när GB kraschar ut ur EU utan avtal.

Det har ju gjorts länge i just EU-frågor ("om ni röstar fel så blir det ny folkomröstning tills ni röstar rätt, eller ingen alls utan avgörandet fälls utan någon direktdemokrati"). Varför skulle just den här frågan på något vis bi avgörande ifall det blev en andra omröstning? Dessutom är det ganska få länder som ser folkomröstningar som direkt beslutande, i praktiken är de mer eller mindre rådgivande.

Det fanns vissa argument inom Brexit-kampanjen som innebar berättigad, valid kritik av EU:s ambitioner och sätt att arbeta (t ex att EU-lagar och EU-domstolar kör över landets eget rättssystem, oönskad federalism och "social turism"), men den bild man presenterade av hur en Brexit skulle kunna gå till och hur det skulle se ut efteråt var totalt orealistisk. Det har ganska många Brexitröstare också insett efteråt, politiskt är regeringen May emellertid inne i en återvändsgränd och har länge varit det.

Därför att Brexit-frågan är mycket större och håller en högre profil jämfört med om fransmän klassar sniglar som sjöhästar, polacker inte får röka korv och ost eller glödlampans framtid. "Små frågor" kan flyga under radarn och enbart rapporteras om i landet som det berör. Detta är omöjligt att göra med Brexit-frågan. Det är ju helt uppenbart.


Det har aldrig funnits någon manual för hur man går ur EU. Det var aldrig tänkt att länder skulle gå ur eftersom ingen kunde förutse själva grundproblemet med EU, att det är ett lika korrupt system som kommunismen i Sovjetunionen. EU har inte heller skyddat sin yttre gräns som man borde ha gjort och därav den största faktorn och anledningen till de senaste årens missnöje med hela projektet. Med detta sagt så existerade ju Storbritannien innan 1973. Så det enda som går att göra, för att upprätthålla folkviljan, är att gå tillbaka till det läget som rådde innan 1973 och det på alla plan. Någon annan lösning finns inte om Brexit ska genomföras. I alla andra scenarion så kommer man således att åsidosätta folkviljan. Vilket kanske blir bra för framtiden eftersom demokratin då grävt sin egen grav.

Trump använde USA:s 'special relationship' med GB för att förbättra sina egna 'special relationship' med Mr. Putin.
Att sänka GB (och indirekt EU) tackar Mr. Putin inte emot
Tror du själv på det?

Näää, Boris 'jaget före laget' Johnson gör allt för att sabba det. Han chockade mig redan när han avgick mitt under Salisbury-fallet. Men vad han gör nu gör honom till Putins viktigaste asset. Bättre än Corbyn kanske!

Nej, egentligen inte. Skulle berörda myndigheter (dvs samtliga) börja med krisförberedelser för en krasch/hård Brexit nu så skulle det bara skapa allmän oro och försvaga May´s förhandlingsposition ännu mer.

Nu var det inte fransmän och sniglar eller ens svensk snusexport jag tänkte på, utan folkomröstningar om EU:s försök till unionsfördrag för ett dussin år sedan, om EMU och den sortens frågor. Högprofilerade omröstningar som har fått hela länder på benen under inflammerade kampanjer, som har knuffat den vanliga politiken åt sidan under flera månader och där den långsiktiga strategin från "Brysselvännernas" (federalisternas) sida uppenbart har varit: röstar ni ja så är resultatet hugget i sten för all framtid, röstar ni nej så får vi väl ordna en ny folkomröstning om några år så att ni röstar rätt, eller ordna det över folkets huvuden. Men visst, det här är Flashback, här får man räkna med fåniga nonsensargument.

Nu är jag ingen expert på EU-omröstningar men vilka EU-länder har haft fler än en EMU-omröstning? De som haft omröstningar och röstat ja har ju infört Euron och de som haft omröstningar och röstat nej har ju inte infört den.

En som jag kommer ihåg på rak arm var Danmarks omröstning om Maastricht-avtalet 1992 som man röstade emot. Året efter röstade man igen och då för. Irland har väl också röstat två gånger, angående Nice- och Lisabon-avtalen.

https://en.wikipedia.org/wiki/Referendums_related_to_the_European_Union

Men de är ju undantag från regeln. Brexit-frågan är dock en större fråga än även de ovanstående. Det går inte att jämföra en omröstning om ett mindre steg "framåt" jämfört med att backa bandet över 40 år tillbaka i tiden. Det måste du väl förstå?

Med tanke på dina egna fjantexempel på vad som skulle ha utgjort ämne för andra folkomröstningar inom EU i en tidigare post, så är det väl begripligt att jag inte plöjde igenom samtliga omröstningar kring tunga EU-frågor på Wikipedia eller, gud förbjude, EU:s egna sajter (jag hade dessutom ont om tid). Ja, Danmarks båda omröstningar om Maastricht och Irlands referenda om Nice och Lissabon var de jag tänkte på i första hand, men inget av dessa fördrag var några "små steg framåt" - och hanteringen av de här omröstningarna satte ett mönster som har funnits med i bilden vid andra tunga EU-folkomröstningar. 23003 röstade svenska folket övertygande nej till elitens eurovaluta-projekt, och räddade därmed troligen landet från att hamna där Spanien och Italien hamnade framåt 2010 - men redan några år senare började en del EU-kramande liberaler mumla om att vi får väl ordna en ny omröstning längre fram och se till att de röstar rätt.

Både EMU-medlemskap och Lissabonfördrag hade stora återverkningar på sikt på ett medlemslands rätt och förmåga att bestämma själv, att fatta verkligt egna val. Jag röstade nej till EMU just därför att jag var emot ett federalt och baktungt "stor-EU" där mer och mer bestäms från Bryssel och från slutna rum - och därför att jag föredrog att Sverige behöll sina egna finansiella styrmedel.

Så nej, "stora EU" har ingen vidare demokratisk legitimitet, visst, och jag håller med om det du skrev tidigare att det aldrig har funnits något konkret uppbyggt ramverk för hur det skulle gå till om ett land ville lämna EU. Man ansåg inte att det kunde behövas; precis så. Men det betyder ju inte att det rationella sättet att lämna EU, *om* man ska göra det, därmed blir att vifta med bomber, göra fingret åt de andra medlemsstaterna och åt EU-kommissionen och sen hota med att dra EU inför domstol i Brexitfrågan. Det är helt solklart att i en förhandling mellan UK och EU (eller en dito kraftmätning) så är och förblir UK den svagare parten, och det är något man måste väga in om man ens funderar på att baxa landet ur EU utan att knuffa ner det i avgrunden.

Dessutom har britterna numera en allvarlig brist på diplomater och jurister som också är tränade förhandlare i EU-frågor, det är ett underskott som har funnits länge och som plötsligt blev tydligt med Brexitfrågan.

Ingenting av det där gick förstås att få upp på bordet på allvar under omröstningskampanjen - då var det ingen som ville höra talas om att England utanför EU riskerade att hamna i ett kraftigt underläge. Komplicerade frågor ska inte avgöras *enbart* av folkomröstningar.

Jag förstår förresten inte hur ett uttåg från EU skulle implicera att man återvänder till hur den brittiska lagboken och det brittiska samhället såg ut 1973, det är ju helt omöjligt. England har förändrats enormt sedan det tidiga 70-talet, många britter idag skulle inte känna igen sig i Harold Wilsons land. På den tiden fanns det väl t o m lagar mot söndagsöppna affärer på sina ställen, facket hade väldigt mycket mer makt än efter Thatcher och tja, det mesta kostade mer pengar för staten för att det skulle gå runt. Det finns inte en chans att restaurera ett sådant samhälle idag.

Om svaret blivit nej till Brexit, hade du då varit lika bestämd om att UK skulle vara kvar i EU för all evighet, eller skulle ett sådant resultat kunna omprövas i en senare omröstning?

Se även:
https://en.wikipedia.org/wiki/United_Kingdom_European_Communities_membership_ref erendum,_1975

I Sverige verkar inte alla inse att en Swexit är totalt orealistisk.För det kan väl inte vara så att de (sd,v) vet detta men försöker med ett populistiskt trick.Fult i sådana fall.Jag uppfattar att EU är viktigare för Sverige än det är för Storbritannien.