Ljudbokade mig igenom hans "Så som jag minns det". Precis som väntat är det inte något nobelprismaterial. Redan titeln antyder friskrivning lång väg. Lägger man sedan till att trovärdighet och ärlighet inte precis är några paradgrenar hos knarkomaner/missbrukare så känns hans "berättelse" i de flesta fall väldigt överdriven och i efterhand tillrättalagd.
Karln är ju högst medioker som skådis men faktiskt uppvisat en viss envishet och idoghet som har gjort att han faktiskt fått en del roller genom åren. Tittar man igenom hans cv så har han inte precis gått sysslolös genom sin "karriär".
Som person verkar ju karln mer än lovligt tråkig (å låter tråkig). Saknar totalt humor, självkritik/ironi/distans och är väldigt klen när det kommer till analytisk förmåga (i likhet med de flesta andra knarkoman/missbrukar-typer). Vidare har han naturligtvis aldrig gjort ett endaste fel eller misstag i hela sitt liv. Har något gått galet (vilket det av någon anledning ofta har gjort i hans "berättelse") så är det alltid "någon annans" fel, eller så är han (i bästa fall) offer för någon omständighet.
Karln verkar vidare inte ha haft en enda vettig vän (möjligen har jag missat någon nämd) utan mest hängt med andra (kända) knarkoman/missbrukar-typer.
Han tycker ha sig ett horn i sidan till slask och skvallerpressen, men har ideligen gått i deras fällor utan någon som helst konsekvensanalys. Vad han dock inte tänker på är att, i alla fall marginellt, kanske fått en popularitet hos vissa grupper som möjligen lett till en del roller han normalt inte skulle ha fått. Snarare ömsesidigt utnyttjande än offerkofta alltså.
Han upprepar flera gånger ordet "krigsrubriker" när de publicerat något om när han varit ute och betett sig. Med all respekt, visserligen har Sqeptisk bott utomlands långa perioder under Persbrants så kallade "karriär", men aldrig sett hans namn i samband med några "krigsrubriker". Så helt klart överdriver karln sin person på ett inte altför klädsamt sätt.
Åsså det där med att "inte dö nyfiken". Han är den andra knarkomanskådisen som använder samma klyscha (den andra använde det till och med i titeln till sin bok). Hur intressant är det att år ut och år in knarka runt på diverse fester, krogar såväl inrikes som utrikes tillsammans med andra trista missbrukartyper? Egentligen?
Tyder inte uttrycket på någon slags livströtthet och fantasilöshet? Helt klart kommer i alla fall Sqeptisk att jobba hårt på att lämna denna världen dj..ligt nyfiken