Skvallertråden om Mikael Persbrandt

Undra om han får punga ut en mille då? För några år sedan så skulle hon aldrig skaffa ett barn till såvidarw Micke betalade henne en miljon för förlorad arbetsinkomst etc.

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article21828594.ab

Man kan väl ändå skriva blogg och några krönikor trots att man är gravid/har barn?

Fast Sanna försöker få det att låta att det jobbiga var barnet - inte mannen som a) inte ställde upp och tog sin del av ansvaret b) drogade sig och knullade runt och lät särbon ta hand om det "efterlängtade barnet".

Vänster = det är fult att äga såtillvida du inte delar med dig - till mig ;-)
Feminist = alla ska ha lika lön: du för dina filmer - och jag för jag är med dig
Missbrukshemmet = det hände mig och det har inte skadat mig nämnvärt som ni ser. Jag växte upp till en självständig och oberoende tänkande kvinna - inte till en medberoende och osjälvständig person som gör precis samma sak som den beroende: säger en sak - och gör en annan. Så detta kan inte vara så farligt för mina barn. De vet att de ALLTID kan lita på mig...

Någon som läst hans bok och kan återge några intressanta händelser ur denna?

Han skriver mycket om det, var jävligt lack på henne om jag minns rätt. Kanske inte längre men under den perioden. Hon gick ju ut och berättade i media att de var ihop osv. Fick komma med nån sorts dementi.

Boken är fullproppad med intressanta händelser, läs den

Underbar kvinna sanna som orkar med Micke!

Men hon var ju 17, nåt sånt måste vara överväldigande och då berättar man ju sånt i den åldern. Det var ändå hon som blev mest utsatt av dom två.

Om du blir påskinkad av en upptagen skådis på fyllan är det kanske inte så lyckat att ringa kvällsblaskorna och berätta hur lyckligt kära ni är i varandra, oavsett ålder.

Hur kom det sig att han hade taskig relation till fadern?

Jag har hänvisat Persbrandt till en liten restaurang i Färjestaden en gång. Han satte sig där och drack bärs.

Vad är det jobbiga menar du?

Jag har lyssnat på den som talbok. Inläst av Micke Persbrant själv. Det man slås av är, vilken jävla dåre han var!
Dock vill jag säga att om jag hade rönt samma framgång som han, ja då är jag ganska säker på att jag hade gjort precis på samma sätt.
Tja, kanske inte helt, men någonting åt det hållet.
Dock måste jag säga det att M.P. verkar ha lämnat sitt gamla liv, till förmån för sina söner, tack o lov.
Barn behöver sina fäder.
Farsan var i mina ögon världsmästaren på allt när jag var barn, men han sket tunt i mig, men ändå var han bäst, tyckte jag då.
Nu när jag är femtionio år skiter jag tunt i min fars väl och ve, och jag kommer inte gå på hans begravning.