Citat:
Ja, men det svänger fort. Brexit består numera av upp till 97% baksmälla och allting kring Trump är bara ett enda stort haveri. Hade svenska valet hållits 2016 kunde SD ha ridit på den där vågen, men idag är det inga associationer vars glans man vill låna.
Citat:
Skälet varför jag alltid varit skeptisk till att SD skulle kunna nå statsbärandenivåer i 30%-klassen är att svenskar till syvende og sist är trygghetsnarkomaner, inte risktagare och yviga gamblers. Att lyfta SD till nivåer där de utgör en väldigt stor inomparlamentarisk lobbygrupp runt 15-20%, ja dit kan man sträcka sig, men inte så värst mycket längre. Den exklusiva 30%-klubben tillhör två partier som turats om att styra i hundra år, väljarna vet att landet åtminstone inte kommer att gå under med dem vid rodret. Att svenskarna skulle slussa ett oprövat parti som ALDRIG varit med och regerat, hela vägen till statsbärande-klubben... inte realistiskt att vänta sig av folk som sitter med bolån upp till hakan.
Det är sant att resultatet 17,5 är det bästa någonsin. Partiet ökade också med ett par procent i kommun och landstingsvalen. Partiet har också slagit sig in i helt nya politiska marknader så som norra Stockholm. För de flesta gör nog detta rätt ont. Förväntningarna var enormt höga på Sverigedemokraterna men det var även många som hoppades på Medborgerlig Samling och Alternativ för Sverige. På grund av att det här valet befinner vi oss ungefär exakt där vi var 2014 med ett något större och rikare SD.
Högsta SD-noteringarna bland de OI som vi nu vet låg bra till, t ex Novus och Inizio, under den där perioden 2015 där det rådde fullkomlig invandringsterror av bibliska mått, var runt 22%.
Citat:
Huvudförklaringen där är att ett desperat S på slutet gjorde till sin huvudfråga att vara ”enda garanten för att SD inte får inflytande”. I SD-bubblan vill man liksom inte höra på det örat, men de här mätningarna som finns i frågan ljuger ju inte - SD är ett galet polariserande parti som uppåt 40% hatar passionerat. S lyckades med fulknepet att sälja in narrativet ”borgarna+SD=sant, det var så allt började i Tyskland på 30-talet” så pass att budskapet ”taktikrösta på S för att blocka SD” spreds som en löpeld både bland digitala influencers och analoga (t ex Fredrik Strage). Kärnan tycktes handla om att se till att hindra SD från att bli största parti.
De jag är mest upprörd över (egentligen mest upprörd över) är att Socialdemokraterna inte kraftigt minskade. Jag tror att en del av förklaringen till varför SD inte gick bättre var på grund av att Åkesson började beskriva sig som ett högerparti till höger om Moderaterna. Även om jag kanske gillar detta spelar det mindre roll för den miljon S-väljare som kanske gått i tankarna att rösta på SD. Det är valet är som sagt ett strategiskt misslyckande inför valet 2018. Det vittnar också om att SD måste finna en strategi som går ut på att underminera Socialdemokraterna och detta under fyra år.
Där kan Yougov ha varit S bästa valarbetare. För jag tror knappast att latteliberala DN-prenumeranter sket på sig av skräck och sprang till S över att Ipsos hade dem runt 17%, men om samma latteliberaler håller koll på Metro har de matats i 3 år med återkommande rubriker om SD = största parti.
) känner sig sossarna nu som vinnare som ställde ner skåpet, medan valets egentliga vinnare SD:arna känner sig så totalt krossade att de vill lägga sig ner och dö. ”Vi drämde näven i bordet för medmänsklighet!” förkunnade en segerrusig Annie Lööf. Tjejen, du fick inte ens hälften så mycket som Åkesson, sätt dig ner.