Citat:
Ursprungligen postat av
Smoothman
Min förutsägelse: Sverigedemokraterna kommer att få 28,2% i riksdagsvalet 2018. [...]
Till skillnad från framförallt 2014 misstänker jag att många nya SD-väljare dessutom bestämt sig i god tid före valet - och den helt avgörande faktorn i årets val blir kvinnorna. Kvinnorna kommer att rösta på SD i en omfattning som vi inte skådat tidigare. De går också nästan helt under radarn, p g a stigmat som ännu finns kring SD. När de tittar och lyssnar på medierna bidrar det knappast till att de "öppnar upp sig" för opinionsinstituten (eller andra) då dessa hör av sig. Dessa kvinnor håller käft. Var så säkra. Och de är många i år.
Yougov och Sentio (och övriga institut) har inte heller lyckats fånga upp dessa kvinnor i årets val. Nya justeringar, nya viktningar väntar efter valet. Det saknas "ett antal" procentenheter för SD. Mörkertalet - "the hidden voter" och "the shy voter" för att använda amerikanska termer - kommer att chockera på valnatten.
Till råga på allt tror jag inte att MP kommer att klara sig kvar i Riksdagen. De åker ut och får ca 3,5-3,8%. Sedan tror jag sossarna kommer att göra ett riktigt usel val, liksom moderaterna. 2018 blir inledningen på pasokifieringen för S i Sverige.
Betraktelse från verkligheten: Stockholms innerstad, kontors-AW nu i veckan, mellanstort IT-bolag.
Jag hamnade i samtal med några kvinnliga kollegor. Samtliga mycket trevliga och välanpassade, ca medelålders, flerbarnsmammor, medelklass, offentligt opolitiska men gissningsvis mitthöger, typ M/L/C.
De förde själva in samtalet på politik (pga valtider?). De vet förmodligen att jag är
"extremhöger" (entusiastiskt pro-Trump 2016, etc.) och kände sig kanske trygga i att vädra "obekväma" åsikter utan att åsiktskorridoras.
Alltså... jag var närapå mållös delar av kvällen. Om dessa kvinnor inte
panikröstar SD eller något ännu längre högerut... Kvällens politiska samtal handlade i princip uteslutande om hur jävla oroliga de är för sina ungar, för framtiden och för samhällsutvecklingen. Hur de ändrat sig politiskt. Hur rätt SD nog faktiskt haft (utan att uttryckligen säga det). Hur förskräckta de var för att utpekas som dödsrasistnazister,
men... Ja det normala kvinnligt trevande signalerandet följt av massivt bekräftande av varandra.
En av kvinnorna kände t.o.m. till Alternativ för Sverige (!), något jag
aldrig kunde ha gissat, och berättade att hennes tonårsson var mycket engagerad i partiet. Jag vet inte om hon lugnades eller oroades när jag sa att jag skulle försöka hitta honom och skaka hans hand vid AfS valturnéfinal i Kungsan igår.
En enda arbetsplats i Stockholm säger ingenting statistiskt, men förändringen i samtalsklimatet från 2014 (då jag kan ha varit en av max 2-3 uteslutande
manliga SD-röstande) var så påtaglig att jag nästan blev chockad. Jag trodde dessa vänliga normala kvinnor var
år från att hamna här politiskt, om de nånsin skulle ändra sig.