Citat:
Ursprungligen postat av
Sgt.Bland
På kort sikt så kan jag tänka mig en konstellation med SD+M+AFS. Då måste först KD trilla ur riksdagen vilket förhoppningsvis snart blir verklighet och så måste M byta till en mer nationalistisk och konservativ partiledare.
Vad benämner du som "kort sikt". 16 år? M är knappt redo att samarbeta med SD även om man gärna tänker tanken innan man går till sängs.
Det enda positiva jag kan se med ett AfS inträde är att de "förskjuter" det nationalistiska spektrumet till förmån för SD. Detta innebär alltså att AfS kommer bli en
Persona Non Grata som för alltid kommer att pratas över med aldrig till, medans SD accepteras.
Detta är dock en farlig förutsättning eftersom det mycket väl kan utveckla sig i en motsatt riktning för SD i ett AfS inträde, lite som det jag presenterade i trådstarten.
Och en slutliga frågan blir: Vore det inte klokast att stödja SD tills de har vunnit reell makt och massinvandringen har kraftigt reducerats, budgeten omfördelats, och statliga organ omorganiserats till förmån för att ta tag i invandringsstatistiken?
Det scenario du pushar för kommer att ta många många många år. Är du redo att ge upp all hopp för förändring så snabbt? Hur kommer det att påverka Sverige om du ska bara ge upp och låta Status Que råda i politiken till AfS blir "accepterade" att bilda regering?
Citat:
Ursprungligen postat av
JustinTrudeau
Det är politiskt självmord att samarbeta med SD efter man stått i flera år och sagt att man aldrig aldrig skulle göra det. Jag hoppas verkligen du förstår det. Alltså blir det inget samarbete nästa mandatperiod oavsett valresultat. Skulle SD bli större än båda blocken kommer något parti att byta sida, förmodligen C eller MP.
Detta är inte pessimism, det är vad varje logisk människa skulle göra i deras ställe. Det är inte i deras intresse att spränga sina partier i småbitar och att köra sin trovärdighet i botten för att hjälpa SD. Du verkar tro att Ulf Kristersson (som innerst inne är mer för fri invandring än Reinfeldt) skulle köra sin personliga trovärdighet i botten, ta en intern partistrid, ta strid mot L + C och förstöra alliansen; allt detta för att samarbeta med ett parti han personligen avskyr.
Inget av detta skulle förändras med AFS i riksdagen men då har vi alla fall nån som vågar kalla en spade för en spade.
Om SD blir störst så handlar det bara inte kortsiktigt (alltså "direkt efter valet") utan för hela mandatperioden och för all framtid. Det är någon som kommer att stå i skolböckerna för generationer att komma. Det kommer att syna media och vänsterns bild av SD. Ju större SD blir så kommer övriga partier att knuffas in i ett hörn tills någon bryter isen, när det händer så kommer legitimeringen och framförallt praktiseringen av politiken att ske i rekordfart.
Att någon bryter isen kan ske 2018, eller 2019, eller 2020.
Intresset borde ligga i att SD blir större och större tills de slutligen bildar regering INNAN man börjar att planera för nästan projekt, annars så skadar ni rörelsen något så enormt. Ni verkar vara helt tagna av extasen av AfS framfart att ni inte har tänkt till om detta.
Allianser är redan sprängd. Det inser Ulf också. Den kommer
aldrig att bli stor nog igen för att kunna bilda regering, och tillslut så kommer man att tröttna på att hela tiden ignorera en majoritetsregering pga beröringsskräck. Ju större SD blir, desto lättare kommer det att bli för Moderaterna att rättfärdiga sitt samarbete med SD, och då kommer resten att haka på med tiden.