Gissa Bokcitatet

I början av tjugotalet hade Boulestin sysslat litet med konstaffärer, börjat lovande med en Modigliani han köpt i Paris för 12 pund och sålt i London för 90. Som inredare importerade han franska tapeter och tyger designade av Poiret och Dufy. Men hans engelska kunder var inte mogna för sådana nymodigheter. Det dröjde inte länge förrän han var ruinerad. Medan han förhandlade med Bryard, en av Heinemanns direktörer, om försäljning av några etsningar av hans vän J.E. Laboureur, frågade Boulestin om förlaget kunde vara intresserat av en kokbok. Det var det, sa Bryard. Och på stället satte man upp en kontrakt som undertecknades. Ett förskott om 10 pund betalades ut.

1935 gav Heinemann ut Boulestins Evening Standard Book of Menus. Det är en bok som på sitt sätt är en tour de force. Den innehåller en lunch- och en middagsmeny för var dag på året med tillhörande recept. Den riktade sig till en publik som en mindre begåvad eller känslig person kunde känt sig frestad att tala ned till (man får hålla i minnet att Boulestin och hans restaurang vid det här laget blivit närmast legendariska), men han var både för klipsk och för belevad för att falla i en sådan fälla.

En vacker morgon tidigt i maj 1969 kom jag tillsammans med min syster Diana Grey och hennes man till ön Torcello, för att äta lunch på Ciprianis underbara lilla Locanda, berömd både för sin mat och sin charm.