Citat:
Jag vet inte om rättsystemet alltid har varit såhär slappt som nu. Men jag kan säga såhär: Jag minns på 90-talet hur media/samhället exempelvis såg på kriminella gänget ”Familjen” i Borlänge. Bodde i Dalarna då, och det var verkligen en heelt annan inställning till kriminella då. (Om det nu inte handlar om att just detta var helvita gäng då, men man gör ju såklart ingen sådan skillnad i ett antirasistiskt land)
De beskrevs som ett av Sveriges absolut farligaste yrkeskriminella, och det fanns inte ens en tendens till att någon skulle beskriva dom som ”kids” som bara hamnat på glid. Osv. De ansågs bara vara farliga yrkeskriminella dårar och behandlades precis som om de vore vuxna i media.
När jag i veckan lyssnar på en ny dokumentär om dom blir jag nästan förvånad hur unga de var, när dom var som mest aktiva och farliga var dom bara 15-20 år. De attackerade folk med baseboll-trän redan när de var 15, innan dom knappt ens var myndiga sägs dom ha stulit ett helt förråd med skjutvapen från militären och var tungt beväpnade. ”Kids” är ibland farligast av alla! :-)
Men det var heller ingen pardon från varken media, politiker eller övriga samhället då, man tog ingen som helst hänsyn till deras låga ålder. De ansågs precis lika farliga för samhället och skulle helst bara gripas och låsas in.
Likaså när jag och andra blev misshandlade av ett gäng 16-åringar. Direkt efter på måndag kom polisen till skolan, och man kände därför ett stöd från samhället. (Att alla var vilsna tonåringar och fegade ur att vittna pga hotbilden var en annan sak)
Minns även att poliser kom till skolorna fler gånger och pratade om dessa gäng och berättade vad de tänkte göra åt det, alla som jag minns såg detta som något mycket positivt och det skapade faktiskt en viss trygghet i en tid där våldet hade trappats upp rejält.
För något år sedan läste jag om poliser som skulle åka till skolor i förorter och informera på liknande sätt... ”RASISM! Varför ska polisen göra detta, tror dom att alla invandrare i förorten är kriminella eller!?”
Det är ju absurt, och missförståndsproffsen som vägrar lyssna på andra syften har tagit över. Den som skriker högst vinner. Eller förlorar, berorende på hur man ser på det, de får ju därför inte heller den polisiära hjälpen eller stödet som vi fick.
Och jag vågar knappt ens tänka på hur det är för dagens offer. ”Ja men du vet väl att sånt där hände ju förra årtioendet också, de har nog inte haft en så lätt uppväxt och beter sig säkert därför så. ”Men det där kan ju det och det partiet, stödjer du dom eller!?”.
SUCK. Brottsoffer är långt ifrån prio i den här typen av klimat. Orsaker tar man i andra sammanhang och jag säger inte att det är helt oviktigt, men jag är inte alls säker på att man tar brottsoffer på samma allvar idag eller att de upplever att de får något som helst stöd.
