Om medvetenhet är fundamentalt, vad får det för konsekvenser?

David Chalmers är medvetandefilosofins troll som ägnar ett yrkesliv åt att sprida förvirring. Han postulerar att medvetandet inte går att förklara reduktionistiskt och drar därför slutsatsen att det måste vara fundamentalt. Det enkla svaret är att det går att förklara medvetandet reduktionistiskt, men att personer som Chalmers varken kan eller vill förstå. Och kan han själv inte förstå så kan fan ingen annan heller förstå och då är saken bevisad.

Men det var inte det vi skulle diskutera i tråden, utan vi skulle utgå från att medvetandet var fundamentalt. Ja, medvetandet kan vara fundamentalt. Men eftersom människor är evolutionärt utvecklade varelser och evolutionen skiter i hur vi fungerar, bara vi fungerar så bra som möjligt, så är vi förmodligen omedvetna filosofiska zombier som bara tror att vi är medvetna. Att det finns ett fundamentalt medvetande innebär inte att just vi är bärare av ett sådant, för vi fungerar lika bra ändå.

Hur förklarar man medvetandet reduktionistisk?

Genom att betrakta tänkandet som en kausal process. Vi vet att vi kommer till en slutsats (att vi är medvetna), men inte varför vi kommer till den slutsatsen. Kausala processer är informationsreducerande till sin natur och det måste därför finnas många begynnelsetillstånd som leder till samma slutresultat. Vi skulle t.ex. kunna ha en hårdkodad uppfattning om att vi är medvetna.

Det tråkiga med kvantfysiken är att även forskare sprider konstiga tankar. En del med flit och en del utan.

En nära bekant har exempelvis fått för sig att seriösa forskare anser att delayed choice experiment kan göras på följande sätt: Sätt upp en dubbelspalt. Kör igenom partiklar. Spara "which-way" informationen*. 2 år senare kastar du bort den informationen och då dyker interferens upp i resultatet. Det här är bland dom mest absurda misstolkningar jag varit med om och tydligen är det en annars duktig fysiker som sprider den typen av goja.

* Which-way info är för övrigt ett koncept som är väldigt felrepresenterat. Kanske främst av vanligt folk men även i böcker om QM som forskare skrivit.

In the well-known setup for the double-slit experiment, if a detector D1 is placed a small finite distance after slit 1 so a particle ”going through the other slit” cannot reach the detector, then a hit at the detector is usually interpreted as ”the particle went through slit 1.”

But this is incorrect. The particle is in a superposition state, which we might represent schematically as |Slit1> + |Slit2>, that evolves until it hits the detector which projects (or collapses) the superposition to one of (the evolved versions of) the slit-eigenstates. The particle’s state was not collapsed earlier so it was not previously in the |Slit1> eigenstate, i.e., it did not ”go through slit 1.”

Thus what is called ”detecting which slit the particle went through” is a misinterpretation. It is only placing a detector in such a position so that when the superposition projects to an eigenstate, only one of the eigenstates can register in that detector. It is about detector placement; it is not about which-slit.

By erroneously talking about the detector ”showing the particle went through slit 1,” we imply a type of retro-causality. If the detector is suddenly removed after the particle has passed the slits, then the superposition state continues to evolve and shows interference on the far wall (not shown)—in which case people say ”the particle went through both slits.” Thus the ”bad talk” makes it seem that by removing or inserting the detector after the particle is beyond the slits, one can retro-cause the particle to go through both slits or one slit only.

Ja men att tankeprocesser är kausala motsäger inte att medvetande är en fundamental kraft.
Samma sak skulle man kunna säga om t ex gravitation.

När skrev jag att det var ett motbevis? Det är en förklaring till att medvetandet inte behöver vara fundamentalt. Men det utesluter naturligtvis inte mer långsökta möjligheter.

Fast det är ingen förklaring. Det är en beskrivning av en process. Samma fel gör reduktionister ofta. De tror och hävdar att själva processen är förklaringen. Det ett "Hur" inte "Varför".

En förklaring är att beskriva något i termer av något man redan visste. Varför hör inte hemma här utan i religionsforumet.

Nej. Varför är en filosofisk fråga. Det här är filosofiforumet.
Hur hör hemma i instruktionsböcker.

En förklaring är något som gör att man förstår något.
Vi förstår inte medvetandet. Inte heller liv eller ens energi.
Vi ser hur det interagerar och hur det manifesterar sig biologiskt.
Men det är inte samma sak.

Se Richard Feymans svar på frågan varför stöter två magneter bort varandra?
https://www.youtube.com/watch?v=fZjNJy9RJks