Citat:
Ursprungligen postat av
Simmaellersjunk
Tack för bra länkar. Ja, jag köper dina hänvisningar till lagar och avtal. Vi får se om Horn-Per kommer tillbaka med andra argument.
Men, jag har funderat en hel del på den stora andelen rörlig ränta i lånestocken. Dylika låneräntor skulle mycket väl kunna skjuta i höjden på ganska kort tid och omöjliggöra för låntagaren att betala sina räntor. I ett sådant scenario får antagligen banker och bolåneinstitut också stora finansieringsproblem med sina egna upptagna lån. Finns då inte något kryphål i någon lag att bankerna kan hävda en "allmän extraordinär förändring av marknaden"?
En mycket stor del av svenska bolån är tagna med rörlig ränta. Runt 75%.
https://www.di.se/nyheter/svenskarna-foredrar-fortfarande-rorlig-ranta/
Ponera att den rörliga drar iväg mot 6%-8% i samband med en finanskris (inget orealistiskt). Det blir tufft för många att klara sina räntebetalningar (särskilt om man även måste amortera).
Inte för att jag tror att bankerna har någon glädje av att begära in sina panter, och sitta med en massiv stock av osäljbara bostäder. Men jag har ändå en känsla av att bolånetorsken på något sätt kommer att drabbas innan banken gör det.
Det är inget jag hört av någon polare, utan bara lite lösa funderingar.

Det som i sådana fall är intressant är huruvida detta gäller för all utländsk inlåning till Svenska banker?. (Som för den delen är väldigt stor och dessutom exponerad i fråga om valutakursen till mer eller mindre del beroende på vilka avtal som skrivits).
Hur hedgar sig utländsk inlåning mot en totalhavererad SEK ?.
Om man i princip kan lagstadga mot förändrad säkerhet i marknadshänseende vid utlåning så är väl nästa steg att lagstadga att banken inte kan gå i konkurs och då är väl allt frid och fröjd då kreditexpansionen kan fortlöpa i all oändlighet (för dem kreditvärdiga och även ev de som av politiska marknadsåtgärder kan vara av den grupp som för tillfället får "chansen" att låna).
Nu tänker jag givetvis fritt och ironiserar men det sjuka är faktiskt att hela banksektorns villkor är som ett enda stor ironisk skämt så inget slutar förvåna mig längre i uppfinningsrikedomen hur man skall lyckas sparka bollen än längre framför sig.
Den stora frågan återstår i vilket fall.
VEM SKALL BETALA OCH VEM STÅR DÅ FÖR SÄKERHETEN?