Gjorde AfS något av Staffanstorp, där mammor oroade sig över sina svenska barn i konflikt med invandrade ungdomar?
Jag menar ju att det är här det starkaste politiska kraftfältet finns, där oron för och kärleken till svenska ungdomar och barn i verkligheten väldigt snabbt kan kortsluta alla andra hänsynstaganden och politiska lojaliteter. En energi som SD har enorm nytta av
implicit, men ju uttalat tar avstånd från.
För - vad är ett "svenskt" barn för ett parti som distanserar sig från existensen av svensk etnicitet?
SD kan
de facto, underförstått bli det självklara valet för en svensk identitetspolitik som man samtidigt har politiskt utrymme att förneka och motarbeta. Samtidigt som man förstås utan att darra på manschetterna eller tveka över definitioner kan stå upp mot etniskt hat riktat mot andra grupper.
För ett parti som AfS bör det handla om ett
explicit markera mot etniskt hat mot svenskar - och därmed sätta SD i en besvärlig position att antingen bejaka det man tidigare förnekat eller förlora en absolut kärnfråga.
Jag skriver detta med anledning av
incidenten där två pojkar från Svedala i timmar blev rånade, misshandlade och tortyrförnedrade i ett köpcentrum i Malmö. Utan att veta ursprung på de inblandade, så är det just den här typen av händelser som ger SD röster man kanske inte förtjänar.
För - hur hade partiet agerat om det var två pojkar med judisk bakgrund, jämfört med om den är etniskt svensk, om förövarna varit allmänmuslimer? Hade det etniska hatet förutsatts och påtalats i båda fallen - eller hade det i de etniska svenskarnas fall osynliggjorts till något allmänt beklagligt och i det judiska fallet upphöjts till något synnerligen avskyvärt? Hade man i ett fall
antagit motiv som man i det andra inte ville spekulera kring?
AfS måste förvägra SD det politiska utrymmet att SAMTIDIGT förneka och profitera på svensketnisk utsatthet i det mångkulturella Sverige.