Citat:
Ursprungligen postat av
Qavalah
Och detta är vad den kriminelle nu erhåller medan den stackars människan han dödat har förlorat allt och hennes familj lider: https://www.youtube.com/watch?v=ou5XfmkcQcM
Jag tror inte att Madsen kommer att vara speciellt mottaglig för "lyxen" i detta moderna fängelse. Han njuter inte av samma saker som andra gör så den "trevliga" inredningen och allt är en yttre påverkan som rinner av honom. Han har sina mörka sadistfantasier, det är hans "trevliga lyx", det som får honom att njuta. Jag tror att han mest kommer att sitta för sig själv, vara osocial, sitta med block, penna o.s.v och tro att världen fortfarande längtar efter hans "uppfinningar".
Han anser ju sig själv stå långt över alla andra, så varför skulle han ens försöka umgås med ointelligenta, otekniska puckon. Sen så lär han också hålla sig långt ifrån välbyggda, muskulösa, storväxta agressiva brottslingar. Den lille fege skiten Madsen är nog väldigt rädd för stora muskler och för att få spö. Nu har han ju inte ens hans pappas Vålds-Hammare att försvara sig med, att försöka slå in skallen på någon. Nej, det är bara fysiskt underlägsna kvinnor som gör att han känner sig "stor och stark" och med makt och kontroll. Givetvis ska de vara fastbundna så att han inte riskerar minsta lilla motstånd. Fastbundna så att han kan toretera i lugn och ro. Muskelkillar kommer att få honom att stanna som en liten fegskit på rummet.
Ja, för Kims familj och pojkvän är det som ett livstidsstraff av sorg och saknad över deras älskade Kim.
En sorg och saknad som aldrig går över. Det värsta livstidstraffet för dem är nog de tankar av ångest de bär på varje dag - när tankarna om hennes plågsamma död kommer. Hur mycket de än vill försöka minnas fina Kim som den positiva, energiska, målmedvetna och oerhört älskvärda unga kvinna hon var, så lär mardrömstankarna om vad Madsen utsatte henne för, ständigt återkomma. Som en nattsvart skugga som tar över allt annat, när de mår som allra sämst.
Att veta hur hon legat bunden och hur han huggit och stuckit henne med kniv och en lång, vässad mejsel. Alla dessa skador på hennes kropp och hur han genomborrat hennes underliv.
Att tänka sig in i detta mörker, tänka på hur länge tortyren pågick, tänka på hur hjälplös hon var när Monstret tillfredsställde sina lustar med en lång, sadistisk tortyr.
Att tänka på Kims rädsla, hur totalt utlämnad hon var till denna slakt.
Att tänka på de fruktansvärda plågor hon utsattes för, undra vad hennes allra sista tankar var.
Veta att det sista hon såg var Peter Madsens psykopatblick och sexuella upphetsning ju mer hon led.
Den sexuella upphetsningen ökar i takt med att våldet och agressiviteten trappas upp.
Agressiviteten och sexualiteten "när" varandra i ett eskalerande förlopp. Den sexuella upphetsningen genom detta vansinnigt agressiva huggande mot hennes kropp. När han märkte att hon alldeles strax var på väg att dö, när det lilla sista som fanns kvar av liv i henne gick mot sin ände, då tror jag att han gjorde det han alltid varit perverst intresserad av - han skar av hennes hals strax innan hennes hjärta slutade slå. Det var kronan på verket, det sista han skulle njuta av innan hjärtat helt slutat slå.
Det går inte ens att snudda vid att ens förstå den avgrundsdjupa ångest familjen och pojkvännen måste känna när tankarna ofrivilligt återkommer till ubåten och det Kim utsattes för och att Madsens groteska ansikte var det sista hon såg.
Jag är helt emot dödsstraff, anser detta vara primitivt.
En sån som Madsen skall vara inlåst för alltid, han ska veta att han aldrig mer blir en fri man. Han ska veta hur omvärlden ser på hans avskyvärda brott. Han ska veta att vad han än gjort tidigare, det som gjorde att han blev känd som "Raket-Madsen" - så är allt för alltid raderat genom denna bestialiska tortyr och slakt.
Finns absolut inget gott att minnas om honom - bara det ondskefulla - en gärning så brutal och avskyvärd så den berättar för oss vad ren ondska är och den omänskliga ondskan, det är Peter Madsen. Så bör den avarten till människa beskrivas i framtiden.
Även om jag är helt emot dödsstraff så känner jag en sådant vidrigt obehag för det han utsatte Kim för. Tänker då på mina egna döttrar, om detta hade hänt någon av dem. Hur skulle man klara att överleva? Ett djupt sår som aldrig läker i kropp och i själ. Att tänka på den djävulska plåga och dödspanik han utsatt ens hjälplösa dotter för.
Är inte "rumsrent" att säga det jag skulle tänka. Jag tror att känslorna och avskyn för honom skulle ta över det sunda förnuftet, det "korrekta" tänkandet. Det enda jag skulle tänka vore att varken jag eller offret skulle få någon ro förrän Madsen och hans ondska helt förintats, att den ondskan, d.v.s Peter Madsen inte skulle få leva vidare på vår jord. Jag skulle nog göra allt i min makt för att han själv skulle få lida en plågsam död. Skulle betala för att få någon att se till att han dog en plågsam död och tvingas att erkänna och säga förlåt strax innan hans liv rann ut.
Nu skrev jag hemska saker, det vet jag. Men, försöker att tänka mig in i hur jag skulle reagera om det hänt mitt barn. Förnuft, logik och allt annat som är "korrekta" tankar, skulle nog hamna i skymundan för hans omänskliga, fasansfulla ondska och hans dåd, som är som ett Djävulens värsta verk.
Den fullbordade ondskans gärning. Och ondskan är Peter Madsen.