Citat:
Ursprungligen postat av
CountMyshkin
Ändrar mig när jag läser LU:s årsredovisning. En mycket stor andel, mer än 1/3-del av LU personal är INTE tillsvidareanställda.
Det skulle kunna vara så att han hade en meriteringsanställning som är vanligt för biträdande universitetslektorer inte bara på LU. En sån anställning kan man få efter doktorsexamen och den varar högst 4 år men kan förlängas ytterligare 2 år om man haft sjukfrånvaro, föräldraledighet eller andra särskilda skäl. Vitsen med meriteringsanställning är att under tiden hitta kompetens i ett längre perspektiv. Man har alltid rätten att söka befordran till en tillsvidareanställning som lektor men får man inte den så får man gå. En sån här osäkerhet om att få vara kvar på LU skulle förklara att O levt under mycket pressande förhållanden under flera år och hankat sig fram med nödlösningar. T.ex att barnen måste bli sjuka som "särskilda skäl”. Att det fungerade med A men inte andra gången med M.
En taxerad inkomst avser både ”tjänst" och ”näringsverksamhet" och LU måste ju ha lämnat in uppgifterna för de skatter de betalat in men resten kanske O skulle betalat in själv? Ja, typ att han freelansade som enskild firma alla åtaganden förutom lektoratet.
Jag är ganska säker att jag har läst att O var lektor och inte biträdande lektor. Tror han var biträdande lektor efter disputationen och sen blev han lektor. Det med biträdande lektor som meriteringsanställning är ett nyare fenomen, tror jag. Men jag tog ingen skärmdump på hans LU sida och den är borta nu.
Som lektor har man en ganska trygg anställningsform. Det som jag tycker är konstig är att du skrev att hans efterföljare bara använde 15% av tiden på undervisning och handledning. Dessutom var O ansvarig för ett masterprogram också, det kommer väl i tillägg. Otrygg brukar det blir på universitet när man är beroende på externfinansiering till en stor grad och den uteblir. Men jag vet inte hur det är på ekonomihögskolan. Har man en duktig anställd, så som O har beskrivits så försöker man ändå att hitta lösningar med att hitta arbetsuppgifter, så att personen kan vara kvar. Eller institutionen betalar också forskningstiden, om man har de finansiella möjligheterna.
2018 hade O fortsatt ett projekt.
Så om han inte hade fått nya projekt, så hade problem först uppstod 2019 - om de hade uppstod överhuvudtaget. Till dess kunde han sökt nya projekt och han hade fått besked kring detta under 2018.
Om jag hade spekulerad här hade jag inte spekulerad kring tidsbegränsad anställning eller uppsägning. Tror det här mer att göra med antingen befordring, uppskattning, konflikt, projektet han jobbade med, etc.
Många med tidsbegränsade anställningar på universitet kan bli ganska desperata, men O hade jo en bisyssla med mycket inkomst. Han hade teoretiskt också haft möjlighet att gå ned i arbetstide på LU, har sin anställning kvar och kombinerar det med sina uppdrag inom det egna företaget. Tycker jag, en möjlighet många inte ha.