Hur länge till kommer VM 94-gänget vara hjältar?

Ok jag kan inte tala för 80-talet men ända sedan jag började följa landslaget vid år 2000 har det alltid funnits ett högt intresse oavsett hur bra det gått. Varenda kvalmatch till EM och VM är ju som en halv Melodifestival. Bortamatch mot Färöarna blir folkfest. Så har det varit oavbrutet så länge jag följt landslaget i 18 år.

Självklart.
Det intresset för Svensk fotboll började i kvalet till VM-90.
Det VMet hade vi stora förväntningar på.

Skulle vilja påstå att det var där som fotbollen tog över från hockeyn som var vår nationalsport då.

Håller med. 1994 hade Sverige till större delen en ganska lätt resa i fråga om vilka lag vi mötte, lottningen och utfallet av slutspelet gjorde att Blågult ofta ställdes mot rena B-lag, t ex Saudi-Arabien och Ryssland (som då för tiden var mycket sämre än idag). VI spelade oavgjort mot Brasilien i gruppspelet men mötte sedan inga riktigt tunga lag förrän vi på nytt ställdes mot Brasilien i semin - och förlorade. Nej, Rumänien är ingen stor fotbollsnation.

I år är det fler lag och vi har besegrat Mexico i en match som kommer att bli klassisk, vi har nästan spelat oavgjort mot Tyskland och vi kommer kanske att slå England i nästa match. Om vi hamnar emot Ryssland i semifinalen och spelar oavgjort vid full tid och sedan tar brons så är den sammanlagda VM-bedriften den här gången nog starkare än 1994, eftersom det har handlat om fler matcher och vassare lag - och dessutom ett relativt ungt lag utan Zlatan.

För evigt. Sen kommer det självklart svalna med tiden, ungefär som 58 laget, hur många minns dem spelarna idag? Men dom är fortfarande hjältar i min bok.

Du får väl vänta och se?

Om Sverige ryker i kvarten är VM 94 fortfarande överlägset. Just nu är vi höga på berusningen av att ha gått så här långt, men med lite perspektiv på saken kommer "Vi spelade kvartsfinal" inte i närheten smälla lika högt som "Vi tog brons".

Kolla kvalet https://en.wikipedia.org/wiki/1994_F...%80%93_Group_6) . Vi kom faktiskt före Frankrike i kvalet.

Eller varför inte EM 1992 där vi tog brons också efter förlust mot Tyskland i semi efter att ha vunnit gruppen efter seger mot England och spelat oavgjort mot Frankrike.

Förminska inte VM 1994 bara för att du inte är gammal nog att komma ihåg mästerskapet. Vi har inte nått semi än.

Det där stämmer bättre med mina minnen av det hela med.
Frågan är om inte semifinal-natten är den natt flest svensk suttit uppe och sett på tv någonsin?


Man ska verkligen inte glömma EM 92 i sammanhanget, det är det enda jag tycker är lite "synd" med VM94, att den starka insatsen i hemma-em försvinner lite eftersom bronset kom bara två år senare.
Ett EM då var dessutom bara åtta lag och därmed enbart dom absolut starkaste gängen i Europa.
Tyvärr var vi ju inte riktigt nära mot Tyskarna i semin då även om resultatet visar på jämnhet. Hässler ger mig mardrömmar än...

Tycker snarare att EM 92 är den mest överskattade svenska landslagsprestationen någonsin. Om Sverige hade kvalificerat sig som "ett av Europas 8 bästa lag" hade det varit lite imponerande, men vi fick ju automatiskt delta som värdland. "Semifinal" låter imponerande på pappret men det fanns ju inga kvartsfinaler på den tiden. Vi klarade gruppen och åkte ut direkt efter helt enkelt. Och det på hemmaplan.

EM 2004 är mycket mer imponerande på alla sätt. Vi gick "lika långt" (första utslagsomgången) med skillnaden att vi faktiskt kvalificerade oss. Och slog nästan ut Nederländerna medan vi var chanslösa mot Tyskland 92.

Och VM 94 slår både EM 92 och 04 med hästlängder så klart. Som det ska vara.

Visst, det var en svår grupp. Men det vi har att skryta med från EM 92 är alltså två uddamålsvinster mot Danmark och England. Medan vi vann gruppen 04 som innehöll Danmark och Italien. Lägg sedan kvalet på det.

Både resultatmässigt och definitivt sportsligt (04-laget hade sopat banan med 92-laget) rankar jag EM 2004 högre än 1992.

VM 94-gänget kommer nog leva vidare av ännu en anledning: alla profilerna.

Sverige gjorde flest mål utav alla i VM 94. Kennet Andersson och Martin Dahlin bombade in 9 mål tillsammans. Berg och Toivonen har mäktat med 1 tillsammans just nu. Brolin gjorde 3 mål (varav ett historiskt drömmål) och blev uttagen till världslaget. Forsberg har gått på halvfart och gjort mål tack vare en schwezisk tå. Thomas Ravelli tog två straffar och var en publikfavorit. Olsen är stabil men ett stenansikte. Thern och Schwarz höll världsklass med hårdföra spel på mitten. Ekdal och Larsson har varit väldigt bra (och Svensson som ersättare) men de är inga Thern och Schwarz. Addera en inhoppande ung talang vid namn Henrik Larsson.

Den enda profilen Sverige har i dagens lag är Andreas Granqvist, och kanske Emil Forsberg om han börjar visa vägen på riktigt.

Jag är ett par år äldre än du - ifall din signatur ger någon ledning - men sommarjobbade heltid under juni och åkte sedan ut och tågluffade till Tyskland, Österrike och Italien under juli. Därmed såg jag endast någon av gruppmatcherna. På jobbet var det som jag minns inte särskilt mycket fikasnack om VM, och ute i Europa hade vi förvisso mycket annat kul för oss än att titta på "fussball". Jag känner ingen sorg och saknad över dessa prioriteringar.

För dem som tittade på matcherna fram till sent på nätterna och badade i fontäner (eller mer prosaiskt på den lokala beachen) denna sommar känns det säkert som att "hela folket var med och följde USA-laget". men det är mest ett segment av killar med obegränsad fritid på sommaren, mellan typ 12 och 25 år, vi snackar om. Många som jobbade, pluggade eller var ute på resa under dessa veckor var inte med i det där "vi:et" annat än på avstånd.

Och ändå så verkar du utgå från att "ett segment av killar med obegränsad fritid på sommaren, mellan typ 12 och 25 år" var en högljudd minoritet som lyckats förfalska historieskrivningen om VM 94 som en folkfest?

Varför är du så himla pigg på att hoppa till halsbrytande och minst sagt suspekta slutsatser? Jag var pytteliten 94 men minns ändå vilken jäkla grej det var. Oavsett kön/ålder. "Känner" en 70-årig tant genom släkten som är totalt ointresserad av sport och till och med hon säger att hon följde VM 94.

Alltså du får ju gärna framföra din uppfattning. Men jag stör mig lite på hur tvärsäkert du försöker få det till att folkfesten vid VM 94 är någon slags efterhandskonstruktion av unga manliga fotbollsnördar trots att du inte ens var på plats i Sverige.