Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det kan också vara så att O var psykopat. För honom var det inte omöjligt att mörda de egna barnen. En normal person hade inte gått i land med detta. Har han sagt till barnen att deras livskvalitet kommer att bli för låg kanske? Vem är han att bedöma detta? I och med testamentet och förberedelserna tror jag inte att han var sjuk, utan här fanns det bara någon typ av ondska som pågått länge och som skolan förbisåg.

Det förklara också polisens uttalande. Tror inte att man hade hela pusslen klart för sig den 19/1.
OM det var Mbp, behövdes det mer tid att genomskåda det och det är föklarligt varför man först sen undersöker förgiftning.

Vem tjänade mest på att barnen var sjuka. Knappast den stora karriäristen som ville fara världen runt och föreläsa, bli en gigant inom sitt område, arbeta på sin professur, skriva böcker, leda arbetet på universitetet, knyta kontakter, vara handledare och bevaka sin position bland konkurrenter. Jag tror inte en del i tråden inser hur mycket O behövde arbeta för att upprätthålla en sådan position. Inte konstigt att Hanna saknade honom och kände sig åsidosatt av livet.
Men hon hittade en utväg att bryta den olidliga ensamheten, seperationsångesten och övergivenheten. Det var nog inte en slump att det inträffade precis i den åldern då barn börjar rikta sig mer utåt från familjen med partyn, kompisar, läger, fritidsintressen mm.

Så kan det gått till. H promenerade hem medan O körde före och la in testamentet i säkerhetsskåpet.
Att skriva ett inbördes testamente är inte märkligt i sig. Undrar hur intresserade polisen varit på exakt hur underskrifterna gick tillväga? Dvs om paret H:son kunde svära på att H såg vad hon undertecknade eller vem som tog hand om dokumentet av dem.

H:s namnteckning på avskedsbrevet skulle jag kunna skriva nu. Polisen är väl inte ens intresserade av avskedsbrevet om jag förstått rätt.

Du har nog beskrivit ganska bra varför O blev rabiat senaste åren! Han blev aldrig den han ansåg sig ha rätten att vara. Han förblev bara en lärare som ville bli professor. Hade ansökt redan för flera år sen. Dessutom försökt bli gästande professor på UU, som har lägre krav, men det rann ut i sanden också. Han ville göra precis det du beskriver men det mest prestigeladdade var de årliga betalseminarierna som han anordnade. Började kanske känna sig som en betjänt som skulle hålla i det praktiska för de andra föreläsarna. Hans karriär, som BehindRayban eller om det var Avantgarderob beskrev, toppade 2014.

Vad menar du? Tänker du att polisen menar att testamentet är det som i första hand bevisar att de planerat och genomfört dådet gemensamt?

O var den dominerande; den som visste hur allt skulle vara. Han öppnade sin dokumentportfölj, drog ur ett stort vitt kuvert fram testamentet (eller det ”Inbördes Testamente”) som dessförinnan gemensamt utarbetats av honom och H, täckte för och fixerade den text vittnena inte behövde se; lade sedan testamentet på ett bord. - ”Du står först”, säger han till H - som tar sin penna och snabbt skriver sin namnteckning, för att sedan ge plats åt O som kompletterar med sin och härtill förtydligar med ort och datum. - Testamentsvittnena tar vid; det tar en liten stund. Härefter lyfter O lite högtidligt och med viktig min testamentet från bordet; befriar det från täckpapperet, skjuter in det i en plastmapp, förpassar det ned i det vita kuvertet igen samt säkrar innehållet genom att klistra igen kuvertet. "Testamente" stod redan skrivet på kuvertet men nu kompletterar O också med dagens datum. Han är noggrann och vill ha saker och ting på sin rätta plats; ett testamente är ett viktigt dokument; det vet både H och O.

Nu innehar O ett testamente med en helt annan text än den H trott sig skriva under. Efter kaffe och lite småprat går de hem. O placerar kuvertet på en brandsäker plats; kanske förfogar makarna över ett mindre säkerhetsskåp, i väntan på att testamentet ska lämnas in till en advokat O känner, alt. låsas in i ett bankfack. H litar på att O tar hand om allt det där. - Nu återstår bara en namnteckning; den på det s.k. avskedsbrevet. Eftersom detta brev lär bestå endast av ett par meningar, är det en smal sak för O att sätta ihop t.ex. ett brev till en klinik i vilket döttrarnas sjukdomssituation förklaras, för att sedan avsluta med just de rader polisen och alla andra verkar så konfunderade över - och som med nödvändighet kom att få en något kompromissartad formulering. - H läser igenom allt O printat ut; kanske två, tre sidor varav den sista är den hon förväntas skriva under. Övrigt skriftligt material inkl. olika instruktioner mm saknar underskrifter. - Det hela ger nu sken av att båda makarna varit överens om alla detaljer.

Rektorn på skolan gick ut relativt tidigt, bara ett fåtal dygn efterår och sa att de inte skulle ha litat så mycket på föräldrarna. Eller nåt i den stilen.

Såhär i efterhand, och så nära inpå händelsen så har rektorn fog för att säga att de i princip blivit lurade.
Då har hon väl med all sannolikhet fått ta del av polisens undersökning och säket bevis som ju säger att flickorna inte alls var så sjuka, för hur hade hon annars kunnat uttrycka sig som att hon visste att inget stämde med familjen så tidigt.

Vad tror ni?

Ensamheten åt upp Hanna inifrån. Ända sedan de flyttat till Bjärred och från vännerna hade Hanna känt sig som ett tomt skal. De dagliga besöken från tidigare grannar och veckoliga från vänner uteblev och inga nya tillkom. Hannas föräldrar hade för länge sedan förlorats om hon nu ens nånsin haft dem. Hon hade alltid känt ett sting av avundsjuka över Oskar och hans familj, men hade aldrig kunnat uppleva en äkta samvaro med dem, även om de varit inbjudande.
När Oskars karriär efter några år i Lund började ta fart på allvar blev övergivenhetskänslorna överväldigande olidliga. Oskar arbetade ofta sent och var borta i långa perioder med jobbet. Vad som helst är bättre än det här...