Antipsykiatri och kritik mot psykiatrin

Nej det råder ingen koncensus kring huruvida SSRI ökar självmordsrisken i sig eller ej.
Hade gjort det hade det inte funnits en sådan debatt inom läkarkåren begriper du väll (sök på Läkartidningen så får du se)?
Och fortfarande är det ju så att depression är långt mer självmordsframkallande än SSRI så det blir lite "sila mygg men slukar kameler" över ditt resonemang.


En vanlig biverkning av SSRI är minskad libido. Om detta beror på en utslätat känsloliv vet jag inte riktigt men det finns många vittnesmål om det.
Förmodligen är det priset man får betala för att bli kvitt depressionen.
Visst kan det vara skönt att ett starkt känsloliv men vid depression dominerar de mörka tankarna över de positiva upplevelserna vilket inte är så kul för att underdriva grovt.
SSRI är för övrigt en långt mer utforskad läkemedelsgrupp än psilocybin och just psilocybin har en förmåga att bygga en snabb tolerans vilket inte är så bra vid långsiktig behandling. https://sv.wikipedia.org/wiki/Psilocybin





Jag har aldrig hävdat att depression inte bygger på subjektiva bedömningar (anamnes), men det gör många somatiska diagnoser också i varierande grad.
Hjärnan är ju trots allt det mest outforskade organet vi har i kroppen och därför kommer det dröja länge innan biomarkörer kan användas inom psykdiagnostiken.





Som säg bör. Sjukvården ska arbeta evidensbaserat och det innebär att utredningarna blir systematiska och lite "fyrkantiga" och att man ska dra den enklaste slutsatsen (https://sv.wikipedia.org/wiki/Ockhams_rakkniv).
Om en person har sveda när h-n pinkar och urinstickan visar på hög halt av nitrit, leukocyter och erytrocyter och urinen har en på hög koncentration av tarmbakterier efter odling, ja då är den rimliga slutsatsen att personen har drabbats av urinvägsinfektion (UVI) och behandlingen blir då antibiotika (om jag minns rätt gör man även en resistensbestämning under själva utredningen).
Om symptomen ändå kvarstår efter antibiotikabehandlingen så får man gå vidare med utredningen och hitta andra orsaker till symptomen.







Trotssyndrom är ingen sjukdom utan en personlighetsstörning vars beteende skapar problem med omgivningen.
Tvärtom mot vad du skriver så är inte trotssyndrom tecken på självkritik utan istället så skuldbelägger ungjäveln sin omgivning för sina egna misstag eller tarvliga beteende.
Trotssyndrom tenderar sen att utvecklas till antisocial personlighetsstörning i vuxen ålder och det är nog ingen mänsklig kultur som accepterar ett sådant beteende.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Antisocial_personlighetsstörning



Koncentrationssvårigheter är bara ett kriterium för ADHD, SCT, ADD.
Andra kriterier är bristande närtidsminne, motivationssvårigheter, impulsivitet, usla exekutiva funktioner, över- eller underaktivitet o.s.v.
Konsekvenserna av dessa mentala tillkortakommanden yttrar sig genom att ungen inte följer lärarens instruktioner, stör andra, skiter i skolarbetet o.s.v..

Lösningen då är inte att försöka acceptera barnets (eller den vuxna individens) beteende utan istället sätta personen på utredning och senare ev. behandling så att den individen förhoppningsvis kan prestera på en nivå som krävs av samhället.
Det hjälper inte individen ett endaste dugg att normalisera beteenden som i grunden bygger på patologiska problem!





Jag har för dåliga kunskaper om "korskulturell psykiatri" för att uttala mig om.
Rent spontant är jag dock ganska skeptisk mot s.k. tvärvetenskaper.



Ok. Vad syftar du på här?



Det är skillnad på att framföra befogad och konstruktiv kritik respektive ren smutskastning baserat på ideologi, religion eller bara rent personligt agg.
Du ska absolut inte tro att du framför någon nyanserad kritik utan du tillhör extremfalangen och då blir mitt svar till dig därefter eftersom jag i regel inte gillar extremister och extremismen i det här fallet drabbar psykiskt utsatta människor samt deras anhöriga och det tycker jag inte om.

Det är som sagt många människor i det här moderna fantastiska samhället som kraschar på det ena eller andra sättet. De/vi blir sjuka, trötta, deprimerade eller fastnar i missbruk eller får diverse andra s.k. problem. En del har riktigt svåra sjukdomar p.g.a. något medfött "fel" i skallen och andra påverkas bara litetgrann eller tillfälligt av stressig vardagsmiljö eller lindrigare åkommor. Jag vet inte alla detaljer om varför alla mår dåligt. Men detta leder sedan till att väldigt många hamnar i vårdapparaten. Vårdapparaten klarar naturligtvis inte av att ta hand om alla sjuka, trötta och problemtyngda människor. I en del fall så får den sjuke/psykfallet bra hjälp av mediciner, terapier, och ibland hjälper det bara delvis eller inte alls med vårdinsatser.

Detta ämnet har också jag ibland funderat på och då har jag kommit fram till att det inte bara är psykiatrin det är fel på alltså utan det är även fel på samhället och till och med ligger en del av ansvaret även på det s.k. psykfallet ibland.

Dagens öppna debattklimat och de enormt många kommunikationskanalerna gör att vi ibland har svårt att låta bli att jämföra oss med andra eller annat och många tycker att de inte duger. Vi överöses av information och diskussioner om hur vi ska vara och vad som är vettigt och normalt och dåligt och onormalt. Det är svårt att stänga av det helt och hållet idag m.a.o. eftersom det ofta finns många människor runt omkring oss, och tv, tidningar, telefoner, internet m.m. Exempelvis en del kvinnor/tjejer jämför sej själva med fotomodeller och kändisar och så tänker de kanske att de inte är lika snygga som dem (sägs det, själv är jag inte tjej så jag vet inte precis hur de tänker). Män/killar jämför sej inte med kvinnliga fotomodellers utseende lika ofta utan vi mår istället dåligt p.g.a. vi inte når upp till förväntad nivå inom andra områden som har med det sociala samspelet att göra, eller vi tycker att vi har andra diffusa koncentrations- eller övriga anpassningsproblem eller vi har inte lika god fysik som hockeyproffsen etc.

På sätt och vis var samhället mer tolerant för 100 år sedan tror jag, människor klappade inte ihop mentalt lika ofta eller så lyckades de helt enkelt med att lära sej att stå ut med sej själva och sina medmänniskor oftare förr. Därmed behövde inte majoriteten söka hjälp hos psykdoktorer och terapeuter. Eftersom färre sökte hjälp förr så fanns det därmed inte heller så många fel på psykiatrin förr.

Det beror troligen på ökad frisättning av serotonin i förhållande till dopamin. Det är välkänt att lågt dopamin ger minska libido.

Har egen erfarenhet av det dessutom, efter en längre tids användande av enkom Haldol, så var all känsel i snoppen stendöd. Vare sig tände, eller tänkte, inte ens på stora kvinnorumpor längre; en av de största njutningarna i livet för mig, tidigare.

Då borde personer med ADHD rent hypotetiskt ha en lägre libido än medelsvenssons p.g.a. den lägre dopaminhalten.

Att karln har en agenda mot allt som har med psykiatrin att göra är ett av de mindre problemen.
Det som är värre är att han handplockar studier, undanhåller väsentlig information av sina referenser och blandar ihop olika typer av studier samt att han heller inte ställer sig den väsentliga fråga om patienten verkligen hade sjukdomen (?) om de mår bättre utan mediciner.
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Kultur/recensioner/2014/05/Paradoxalt-om-piller/





"Psykologiseringen av kritiker" är falsarium, det finns bara i ditt huvud men ej i verkligheten.


Du misslyckas med att dra en korrekt slutsats av det jag skrev eftersom jag skrev att jag tycker mig förstå vad du skriver, men det är ändå bullshit.
Läs om och läs rätt.



Ett förtydligande. "Psykiatrins regler" är Socialstyrelsens föreskrifter och dessa är vägledning för hur läkarkåren skall utreda, diagnostisera och behandla den eventuella sjukdomen. Det är ingen definitiv lag. https://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerfordepressionochangestsyndrom
Resten av det du skriver är kvalificerat skitsnack.




Nu är inte detta något historieforum, men det är rent skitsnack att nazismen skulle ha hämtat inspiration från just psykiatrin.
Ja, man skulle kunna tro att du själv har hämtat inspiration från Scientologerna.
https://via.tt.se/pressmeddelande/psykiatrin-mannen-bakom-forintelsen?publisherId=1559448&releaseId=1670576




Jag påstår att du hittar på en massa skit och försöker sen resonera kring detta vilket inte går så bra eftersom få andra förstår vad du menar.



"Enkäter"? Vem fan snackar om enkäter och vad menar du "åt andra hållet"?
En del antipsykiatriker har personliga skäl till att smutskasta psykvården eftersom de tycker sig ha blivit illa behandlade av den.
Andra har bara blivit radikaliserade på nätet och vissa ogillar psykiatrin av religiösa/ideologiska skäl.
Sen kan vissa det vara en kombination av dessa faktorer som formar en antipsykiatriker.



Nej det är inte nonsens eftersom kopplingen mellan kritik och ideologi kan ge en ökad förståelse för hur såna som dig är funtade.




Ordval ska avspegla innehållet, annars blir det svårt att kommunicera med andra människor om man svänger sig med termer som man bara själv förstår.
Psykologisering är alltså en förkortning för en halmdocka som du har hittat på.
Den enda kategorin som använder sig av begreppet "försvarsmekanismer" i sin verksamhet idag är psykoanalytiker och möjligtvis vissa enskilda psykologflummare.
Begreppet kan även finnas i vissa psykologutbildningar (där har jag dock inge vidare koll på).
Generellt används inte försvarsmekanismer inom psykiatrin idag vad jag vet.





Ja, om personen har schizofreni och inte tros kunna sköta sin medicinering kan det fattas ett domstolsbeslut om att patienten ska injiceras under hot om LPT.
Det understrukna: Det stämmer inte.

Det är ofta onödigt att upprepa ovidkommande information som redan har upprepats många gånger. Det du kallar för att "blanda ihop olika sorters studier" är nödvändigt för vetenskapen, en fragmenterad akademisk värld där teorier endast testas med den lilla del av data som råkar falla inom samma snäva ämnesgränser som teorin kan inte bedriva vetenskap. Och det är lätt att ge ett falskt sken av att de som påstås "bli bättre" skulle ha varit "sjuka" tidigare.


Fel igen, din ovetenskapliga ordmärkare.


Att du tycker dig förstå samtidigt som du säger att du inte förstår det? Och dessutom kallar det du suddigt förstår och inte förstår på samma gång för bullshit?


Att det inte är en definitiv lag gör inte skyddet mot godtycke bättre. Och att godtycke kan skrivas in i diagnoskriterier och andra riktlinjer och inte bara finnas i enskilda psykiatrers regelbrytande beteende är inte skitsnack.


Återigen är det så att scientologerna kopierar och skriver neddummade versioner av vettig kritik mot psykiatrin som har skapats av icke-scientologer. Att påstå att antipsykiatri skulle vara inspirerad av scientologi på grund av sidor som den du länkade till är som att påstå att astrobiologi skulle vara inspirerad av nynazism på grund av sidor som denna: https://www.stormfront.org/forum/t901486/


Återigen något som du bara påstår.


Enkäterna är de påstådda "argumenten" för att vissa sorters kritik skulle "tendera att höra ihop" med vissa politiska höger-eller vänsterrörelser eller religioner.


Det är en syftning på att det kan vara vetenskaplig kritik mot psykiatrin som leder personer till att dra andra slutsatser om samhället, inte åsikter om samhället som leder till kritik mot psykiatrin.


Att göra antanganden om "varför" vissa människor kritiserar något är immunisering mot kritik och därmed oförenligt med vetenskaplig falsifierbarhet. Att påstå att kritik skulle bero på "hur kritikerna är funtade" leder till totalitarism.


När alla välkända ord har definitioner som inte kan ge en korrekt representation av tanken som framförs är det nödvändigt med förklaringar som går utanför ordlistan.


Att påstå att så kallade "psykiskt sjuka" människor skulle "försvara sin världsbild" och "inte vara mottagliga för argument" har samma effekter som att kalla det för "försvarsmekanismer". Att just ordet försvarsmekanismer inte används har ingen betydelse. Det är innehåll och konsekvenser som är det viktiga. Att smita från kritik genom att dividera om enskilda ordval är inte vetenskapligt.


Att det sker hot om lpt där hotet inte bokförs som lpt betyder att de facto psyktvång är vanligare än det lpt-statistiken visar. Och psykiatrins påståenden om att mediciner skulle vara mindre farliga än de är leder till att informerat samtycke saknas vid nominellt "frivillig" psyk-"vård", precis som att det saknas informerat samtycke till arsenikförgiftning om den som köper drinken med arsenik tror att det är vanlig apelsinjuice.

Jo, det råder en konsensus om att SSRIs ökar självmordsrisken för människor under 25 och i synnerhet unga.
Därav alla varningar i bipacks-sedlarna hos SSRIs.

https://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMp1408480

In retrospect, it seems that the FDA had little choice but to issue its black-box warning. The agency had conducted a series of meta-analyses of 372 randomized clinical trials of antidepressants involving nearly 100,000 participants, which showed that the rate of suicidal thinking or suicidal behavior was 4% among patients assigned to receive an antidepressant, as compared with 2% among those assigned to receive placebo,1 although none of the suicide attempts documented in the trials were fatal. Subsequent age-stratified analyses showed that this increased risk was significant only among children and adolescents under the age of 18 years; there was no evidence of increased risk among adults older than 24 years, and among adults 65 years of age or older, antidepressants had a clear protective effect against the development of suicidal ideation and behavior.


En av anledningarna till detta är bland annat att SSRIs terapeutiska mekanism är just att dämpa och hämma negativa känslor, där det i ett lapptäcke även hämmar och dämpar -alla- känslor.

Detta lapptäcke av att allt bedövas leder fram till suicidalitet i unga bland annat och i förlängningen -vissa- äldre, då man efter 25-28 har en mer utvecklad PFC som kan reglera känslor tillskillnad ifrån yngre.

Deprimerade har oftast psykosociala miljöer som är icke-konstruktiva och där SSRIs i själva verket inte gör någonting åt att lösa dessa utan snarare agerar som ett bandage på ett sår som fortsätter att blöda.

Metafor.
Skall man ge en SSRI som blir mobbad i skolan, blir utsatt för hedersförtryck hemma eller är det vettigaste att få bort personen ifrån dessa miljöer?

I frågan rörande psilocybin som antidepressivum så är det främst en 5HT2-A, agonist, vilket delar mekanismen bland annat med ketamin där båda är hallucinogener.

Höga doser av psilocybin har visat sig ha kraftigt antidepressiva egenskaper som håller sig >6 månader efter ett intag, och i vissa fall upp till 1-2 år i relation till antidepressiva som man äter kontinuerligt. Dess toleransbyggande egenskaper är således irrelevanta, då mekanismen är skiljd.

Samma är det med ketamin behandlingar där man inte tar ketamin varje dag lol..

https://www.youtube.com/watch?v=oeNl0HjqAGo&t=311s

https://www.nature.com/articles/s41598-017-13282-7
https://www.theguardian.com/science/2017/oct/13/magic-mushrooms-reboot-brain-in-depressed-people-study
https://www.forbes.com/sites/daviddisalvo/2018/01/29/magic-mushrooms-could-treat-depression-from-an-entirely-new-angle/#56c7b5526bf1

Läkartidningen sysslar inte med forskning så det är irrelevant vad den cirkel av svenska läkare tycker i ett land på 10 miljoner människor.

Jag har bett dig länka forskning men du gör inte det, har du förmågan att läsa studier på PubMed?
Du undviker frågan, vilket gör att jag misstänker att du inte har den förmågan.

SSRIs minskar libido och potens i och med att den agoniserar vissa serotonerga receptorer, främst 5HT1-A, men även andra 5HTx-receptorer som gör att man tappar intresset för sex.

Det är ingenting man behöver acceptera för att bli kvitt en depression utan är snarare mer deprimerade egenskaper hos dem som tar preparaten.

Det är ett falskt val man inger deprimerade, då bägge alternativen är lika dåliga, där det snarare leder till en accelererande depression om man inte har ett fungerande sex-liv.

Du skriver att sjukvården skall arbeta evidensbaserat, lol, vilket stort skämt.. Är du allvarlig?
Sjukvården i Sverige är ingenting än annat en drös med idioter som gillar att dricka kaffe, snacka skit om patienter, och be dem att ta en kö-lapp då de är själva fast i ett kafka-hjul som snurrar av byråkrati.

Det finns mycket evidens för att många depressioner med TRD är underliggande sjukdomar som inte vården diagnosticerar för att det är för kostsamt. (Jag har länkat forskning till det men som du återigen ignorerar, då du inte har retorikförmåga*)

Det missas också på grund av systematiseringen av att psykisk ohälsa är blott någonting som är relevant till neurobiologin, vilket skiftar fokuset mot att utförandet av differential-diagnoser där man skulle hitta orsaken till psykiska ohälsan om man utförde extensiva provtagningar.

(I mitt fall gick jag runt med Borrelia och en massa magproblem som orsakade depression-symptomatologi som vården i Sverige konsekvent missade på grund av det skeva fokuset jag återberättat och åt psykofarmaka i onödan*)

Samma sak är det med den psykosociala modellen som får ett groteskt baksäte då allting skall behandlas med psykofarmaka för att det är billigare än att skicka någon till en psykolog som kostar :-1000 SEK/timme..

Summerat kan man säga att psykiatrin är då till för människor av lägre socio-ekonomisk status som inte har råd till privat-vård.

I och med systematiseringen av att man sjukförklarar barn som är utanför den gängse sociala normen tar man på sig en arrogant roll om att man kan syssla med spådomar om framtiden.

Bara för att ett barn whinar och är surt på omvärlden är det inte en grund för att dessa skall behandlas, oavsett vad övriga runtomkring tycker.

Det är snarare synsättet på att man återigen ifrån psykiatrins håll vill klassificera sanktionerade beteenden respektive icke-sanktionerade i den lokala kultur man befinner sig i.

Är man utanför samhällsnormen då skall man behandlas.

Trotssyndrom är bara ytterligare en sådan systematisering som man bestämt på godtyckliga grunder för att förvara och accentuera olikheter på barn.

Det du återigen inte verkar förstå är att ADHD i USA har en annan prevalens av diagnosticering tillskillnad ifrån Frankrike, och denna oförståelse ifrån ditt håll kommer av den smaklösa skepsisen du uppvisar till cross-cultural-psychiatry bland annat.

I övrigt låter de övriga symtomen du beskriver av ADHD snarare som tecken på dumhet, ointresse för omgivningen, under och överaktivitet som återigen godtyckliga symtom som lägger tonvikt på att det är fel på individen som uppvisar dessa, utifrån en lins om vad som konstituerar normalhet i kulturen den befinner sig i.

I Östeuropa/Afrika/Sydamerikanska länder existerar inte bland annat ADHD, ADD, SCT då dessa egenskaper snarare ses som social kompetens, kreativitet, djup associationsförmåga för idéer och abstration och en driven personlighet, och smälter in i kulturen.

Svenskar skulle snarare ses som människor med autism och antisociala-personlighetsstörningar i Brasilien då man i
den svenska kulturen har ett djupt flackt känsloliv och inte uttrycker känslor lika målande som i dessa kulturer.

Det faktumet i sig självt, påvisar att det existerar en kraftig kulturell komponent av att psykiatrin snarare diagnosticerar och behandlar människor utifrån beteenden som inte är socialt accepterade i kulturen de befinner sig i.

Nedanför är ett exempel bland annat om en schizofren som tillslut lyckades hitta sin plats utan medicinering, fast i en religiös kontext i Afrika med shamanism.

https://www.washingtonpost.com/posteverything/wp/2015/03/24/how-a-west-african-shaman-helped-my-schizophrenic-son-in-a-way-western-medicine-couldnt/

Dina ad hominem-argument och personliga kritik är ingenting annat än bristande argumentations- och retorikförmåga, som manifesteras tydligt av att du inte tål kritik av psykiatrin på grunderna av att det är alldeles för obekvämt, där min kritik stämplas som " destruktiv " och "extremism".

Kom känseln tillbaka när du slutade med haldolen? Dopaminantagonister ger ju en rad negativa effekter på testosteron också då lägre dopamin sänker testosteron på alla möjliga sätt. Prolaktinökningen är en orsak men även störningar i HPTA-axeln.


Ny forskning tyder snarare på att det är signaleringen av dopamin som inte fungerar optimalt vid adhd. Själva dopaminnivåerna i sig är fullt normala.

Har inte slutat med den men har sänkt den till 0,5 mg, börjat med Valdoxan, Atarax och Ginkgo för att öka dopaminet. Ja, känseln har delvis kommit tillbaka.

I den här studien (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3353604/) kunde man inte finna någon ökad risk för självmord av antidepressiva (AD) för vuxna individer.
För barn och ungdomar kunde man däremot se en ökad risk för självmordsbeteende av AD men inte för fullbordade självmord.
Tittar man på självmordsstatistiken i Sverige så har den sjunkit generellt för männen och något för kvinnor. https://www.folkhalsomyndigheten.se/suicidprevention/statistik-om-suicid/utvecklingen-over-tid/
Om trenden beror på antidepressiva (som t.ex. SSRI) är svårt att säga, men bevisligen ligger folk döda i drivor p.g.a. SSRI.
Inte heller TADS-studien kunde år 2009 ge något definitivt svar om SSRI ökar självmordsrisken för barn och ungdomar och det är den studien som man debatterar om i Läkartidningen.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19723787

Så nej, det råder ingen koncensus.



Känslomässig likgiltighet utesluter inte "min" förklaringsmodell som handlar om att patienten mår bättre och orkar därför begå sitt självmord.
Denna risk borde rent hypotetisk även finnas vid psykoterapi.


Depression är en sjukdom vilket innebär att det inte räcker med miljöåtgärder utan man måste behandla sjukdomen som sådan.



Intressant nog verkar injektion av ketamin ha effekt mot depression på kort sikt. På längre sikt är det vetenskapliga stödet otillräckligt och detta gäller även vid behandling av depression vid bipolär sjukdom.
https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/ketamin-vid-svarbehandlad-depression/



Psilocybin har en låg toxicitet men den kan föra med sig en del psykiska biverkning som t.ex. hallucinationer.
Så det är ingen ofarlig drog.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/?term=Psilocybin+%E2%80%93+Summary+of+knowledge+an d+new+perspectives


Läkartidningen har bättre referensvärde än Youtube och kvällsblaskor.


Det handlar om tid, inte oförmåga.




Tyvärr är det inte ofta man kan äta kakan men ändå behålla den inom sjukvården och behandling av depression är inget undantag.
Jag håller heller inte alls med om att depression och utebliven libido är två likvärdigt onda ting.
Är man deprimerad är man sällan kåt och deprimerade människor får sällan knulla.
Sexuell frustration är inte något som ökar det mentala välbefinnandet om man säger så.


Det kan du ju tycka om du vill, det är ju ditt problem. Evidensbaserat har för övrigt ingenting med vårdköer att göra då det bottnar i andra orsaker.



Definiera "många".
I viss mån kan jag hålla med dig. Jag skulle själv vilja se en ökad vilja till fortsatt utredning om behandlingseffekten uteblir istället för att bara skylla på "hjärnan är för komplicerad".
Men samtidigt måste det även finnas skäl till misstankar för andra typer av diagnoser som kan ge upphov till symptomen.
Celiaki kan t.ex. ge depressiva symptom men uppvisar inte patienten även malnutrition, t.ex. viktnedgång och anemi, så finns det ingen anledning att utreda för celiaki bara för att patienten har depression med TRD.



Återigen.
Finns det skäl att tro att det är andra sjukdomar som ligger till grund för de depressiva symptomen så utreder man för det och ibland mäter man biomarkörer för andra typer av sjukdomar rutinmässigt (som t.ex. tyreoideahormoner).



Jo jag har förstått att du har personliga skäl till att gå korståg mot psykiatrin.
Det har jag också mot antipsykiatriker.



Det är inte bara dyrt, det är brist på psykoterapeuter också vilket leder till långa kötider.
Psykoterapi kan även vara integritetskränkande och kräver mycket av patienten.
Läkemedel har däremot har inga kötider alls och är relativt billigt.
Så i väntan på psykoterapi, som i regel är KBT, så kan läkemedel vara ett lämpligt substitut tills vidare.



Som all annan evidensbaserad vård är psykiatrin skattefinansierad.




Det spelar ingen roll vad du tycker eller tror.
Det är fortfarande så att barn med trotssyndrom har ett beteende som skapar problem med sin omgivning och som obehandlat har goda förutsättningar att utveckla fram antisocial personlighetsstörning.




I Frankrike är prelavensen för ADHD högre än i USA som nation så där har du fel.
https://adhd-institute.com/burden-of-adhd/epidemiology/
ADHD är en förklaringsmodell för vad symptomen beror på samt vilken behandling man ska erbjuda och det finns ganska digert med forskning om att medicinering och andra stödåtgärder gör nytta.
I alla fall ur ett populationsperspektiv.



Källa på att ADHD inte existerar i dessa nämnda länder?
Sen ska man inte förglömma att det ställs andra kognitiva krav i länder där getherde är ett helt normalt yrke än i OECD-länder där det knappt räcker med en gymnasieexamen för få ett lagerjobb.


Ditt dumnaiva svar visar på att du saknar rudimentära kunskaper om vad autism är och att du aldrig har träffat en riktig människa med autism.
Har man autism har man avsevärda svårigheter med det sociala samspelet vilket bottnar i en oförmåga att förstå hur andra människor tänker, känner och utrycker sig samt hur deras eget beteende uppfattas av omgivningen.
En medelsvensk i Brasilien skulle kanske ses som lite osocial, men h-n kan lära sig de sociala spelreglerna och så småningom bli som vilken medelbrasse som helst.
Har man däremot autism kommer man inte kunna lära sig detta alls eller mycket dåligt.
Lägg därtill att autism för med sig en hel drös andra problem så borde t.o.m. du förstå varför den skiten är ett betydande handikapp.
https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Autism/



Enskilda fallstudier har inget vidare evidensvärde.





Ad hominem är det om man fokuserar sin argumentation på personen och inte på argumenten, vilket det inte är frågan om här eftersom huvuddelen av min argumentation faktiskt handlar om vad du hävdar/skriver.
Sen har jag inga problem med en kritisk granskning av psykiatrin i sig.
Men häver man ur sig absurda påståenden och bygger sin argumentation på floskler och tveksamma referenser så kan inte jag förhålla mig neutral eller objektiv och då blir även mitt bemötande....annorlunda.

Edit.
Jag var tvungen att banta bort kommentarerna för att hålla mig under ordkvoten (max 1000 st. tecken).

Det är svårt att argumentera med någon som tar allting personligt, antagligen för att kritik av psykiatrin som system är alldeles för svårt för någon som pluggat 10-15 år till läkare/psykiater.

Det tar alldeles för mycket på självkänslan och stoltheten när anonyma Flashbackare kan referera till vetenskapliga tidsskrifter och föra resonemang på en nivå som annars är sluten till en liten exklusiv klick.

Djupt tråkigt att du är så aggressiv och onyanserad då du ifrån start sysslar med ad-hominem och motiverar det, dessutom.

Avsaknaden av insikt att man kan se vissa delar av psykiatrin som konstruktiva och andra delar inte, det inser du inte heller.

Utan du skapar två polariserade läger på ett barnsligt sätt där man antingen är för psykiatrin eller emot den.
Retoriken är närmast lik det politiska klimatet i Sverige med invandringsfrågan..

Du länkar 2 stycken enskilda studier, och inte meta-analyser (som jag gjorde*).
Läkartidningen diskuterar en över 9 år gammal artikel, och fokuserar enskilt på den utan att ta i kontext helheten.

Dina etnocentriska argument är härrörande ifrån Sverige, och tar inte i perspektiv andra länders statistik, så vad läkartidningen tycker är en smula ointressant om man inte diskuterar helheten ur ett globalt perspektiv.

https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_suicide_rate

Orsakssambandet mellan självmord och SSRI intag är absurt, där det implicerar att alla självmord är resultatet av en depression, och där det ifrån ditt håll är raljeringar på att du för diskussionen på en sandlåde-nivå.

Depression är inte en sjukdom, utan snarare ett kluster på underliggande symtom som man inte diagnosticerat. Det är alltså fel att kalla det en sjukdom för sig, då det finns runt 50 stycken differential-diagnoser för depression.

Sannolikheten att man då hittar vad det är ökar om man utför djuplodade tester och bockar av det var för sig.
Det behövs inga misstankar, då det i fallet med celiaki visat sig existera 4 underliggande subtyper som där vissa kan manifestera sig genom att gastrointenistala förändringar inte finns, utan kan enbart visa sig som psykiatriska.

Själva faktumet att man utgår ifrån ett perspektiv om att en misstanke bör finnas är ett arrogant sätt att döma ut differential-diagnoser då alla symtom inte manifesterar sig enhetligt hos alla, utan kan skilja sig kraftigt.

Det enda som ger svar är om man gör proverna, tar falsk-positiva / falsk - negativa resultat i beaktande och går därefter vidare.

En stor del av TRD är då en avsaknad av djuplodade och korrekt utförda differential-diagnoser.

Ketamin medför också hallucinationer, precis som psilocybin, vilket är resultatet av 5HT2-A, agonism.
Du verkar rätt lost när det gäller neurobiologi märker jag, och verkar snarare återigen att ha behovet av att basha ner argument för att de utgör ett hot.

Du länkar till "ADHD-institute", som är sponsrat av läkemedelsbolaget Shire.
Bolaget har patent på Elvanse och Adderall.

Två av de allra populäraste medicinerna för behandling av " ADHD ".

*Fortsättning följer i nästa inlägg*

Intresse-konflikten är enorm och visar återigen på den korrumperade verkan läkemedelsbolagen har på vad som verkar " objektiv " forskning inom - " psykiatrin ".

Jag tog upp det i ett tidigare inlägg, som du ignorerade för att du har bestämt dig att vara otrevlig.
(FB) Antipsykiatri och kritik mot psykiatrin

Du borde spana in David Healy som skrivit om hur psykiatrin har en tendens att inflytelserikt vinkla forskningen så den gynnar läkemedelsbolagen.

Ja, i USA har de största stämningarna när det gäller läkemedel och biverkningar som läkemedelsbolag fördolt medvetet varit kretsande till psykofarmaka.

https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_largest_pharmaceutical_settlements

Jag är förvånad att du återigen verkar inte kunna läsa ordentligt, och anklagar mig för att länka till oseriösa källor, när YouTube-länken var en muntlig föreläsning och tolkning av Nature-studien som presenterades i länken nedanför.

De övriga artiklarna var pedagogiska introduktioner till samma studie då jag antog från start att du inte är bevandrad inom neurobiologi, och behövde då en lättförståelig förklaring (vilket så verkar vara fallet*)


Mot bakgrund av att du då anklagar mig, så presenterar du själv vinklad forskning som är korrumperad i ämnet.

Jag förstår att du verkar tycka att samtalsterapi är integritetskränkande, och att det är dyrt.
Det kanske ligger mot bakgrunden av det som presenterats att det är mer önskvärt att alla som är deprimerade får ett piller istället för samtalsterapi, då det enligt dig är en " sjukdom ".

Säg det till en kvinna som blivit grupp-våldtagen och tar sitt liv (som inte varit " sjuk " tidigare), alternativt någon som gör ett impuls-självmord till följd av intensiv psykosocial-stress-reaktion.

I och med att det är så mycket billigare med psykofarmaka, och den prevalenta korruptionen mellan forskningsområdet av psykiatri och läkare så kanske det ligger i ditt själv-intresse att smutskasta all kritik.

Jag menar, vi vet ju inte om du kanske äger aktier i Shire, eller får bonusar av dem.. Eller kickbacks..
Döma av litteraturen verkar det vara väldigt prevalent, och särskilt med det nymodiga " SCT " (som jag skrivit om i tidigare inlägg*).

Jag tror inte riktigt du inser att min poäng är just att ADHD och många psykiatriska sjukdomar är en följd av västvärldens kultur och samhälle.

I en longitudinell studie från WHO såg man bland annat att schizofrena klarade sig betydligt bättre i tredjevärlden länder utan psykofarmaka.

Developing countries: The outcomes paradox
https://www.nature.com/articles/508S14a

Det spär ytterligare på argumentet att majoriteten av psykiatrin är en kulturell företeelse anpassad till västvärldens samhällen.

Du tolkar återigen bokstavligt det jag säger angående svenskar i Brasilien.
Det var en metafor som påvisar att bedömningen av symtomen som skall uppvisas för att man skall få en diagnos är påverkat av kulturella faktorer.

Cross-cultural-psychiatry tar i beaktande kulturella faktorer.

I vissa länder får man inte en diagnos, alternativt att prevalensen av den diagnosen är mindre i och med att man inte ser beteendet som patogent, tillskillnad ifrån västvärlden som har en annan social kultur.

Du missar återigen och inser inte att en stor del av alla symtom som utgör psykiatriska diagnoser är exklusivt baserade på den sociala kontexten de finns i.

Detta innebär att man i västvärlden ser många beteende avvikelser som patogena som skall behandlas med psykofarmaka, det allra tydligaste exemplet är ADHD, ADD och SCT.

De ses som patogena för att dessa människor helt enkelt inte passar in i normen av västvärlden.

*Fortsättning följer*