Citat:
Ursprungligen postat av
Pansarvecket
Jag vet att det finns ganska många som gillar lite smisk bland tjejer och det märks ganska ofta på hur de uttrycker sig.
Jag är förmodligen fortfarande ganska socialt konstruerad att använda mina styrkor till de svagares försvar, men jag kommer inte ifrån att cancern vi kallar feminism har fått mig att ifrågasätta den hållningen. Det är nedlåtande att inte låta kvinnor ta ansvar för sitt eget handlande eller behandla henne som mindre vetande genom att skydda henne från konsekvenserna av hennes handlande.
Hon lär sig ingenting på det och det ansvar som hör till henne tas över av någon annan, men till vilket pris? Och vad har man för det?
Skit?
Jodå, lite smisk har väl ingen dött av! Nä, skämt å sido, men i rätt situation så!
Men att man vill ha motstånd är givet, om jag slår en man på käften, inte fan ska han bara stå och ta det. DÅ har vi ett problem. Menar inte att han ska dra en rak höger med full kraft tillbaka, men att visa att beteendet inte är OK på ett eller annat sätt. Fast iofs, en rak höger tillbaka och man upprepar kanske inte beteendet

Så det kan ju ha viss effekt, under förutsättning att kvinnan började då. Är en jäkla skillnad på ett slag i försvar, och att misshandla någon.
"Jag är förmodligen fortfarande ganska socialt konstruerad att använda mina styrkor till de svagares försvar, men jag kommer inte ifrån att cancern vi kallar feminism har fått mig att ifrågasätta den hållningen. Det är nedlåtande att inte låta kvinnor ta ansvar för sitt eget handlande eller behandla henne som mindre vetande genom att skydda henne från konsekvenserna av hennes handlande."
Instinkten att skydda de individer som är svagare, är vad jag ser det som, en naturlig medfödd instinkt hos mänskligheten, kvinnor som män, under förutsättning att man utvecklat empati under uppväxten då. Vad som då skiljer är ju att män oftast är de största till fysiken, och därav blir effekten att inte någon direkt känner att man behöver försvara män mot fysiska hot.
Och givetvis är det nedlåtande att inte låta människor ta ansvar för sitt eget handlande och anta att personen i fråga inte kan ta konsekvenserna av eget handlande. Men är det verkligen vad man avser med feminismen, egentligen? Som grundidé alltså, inte de extremfeministiska idéerna. De är lika illa på det som extremerna på andra sidan skalan.
Jag, och jag tror att jag kan tala för många kvinnor med mig, har aldrig känt mig svagare eller ansedd svagare p.g.a mitt kön. Möjligen småkommentarer från pappas håll gällande att "tjejer kan inte klippa gräset" och annat trams när jag var yngre, men på det stora hela sett, utbildning, möjligheter och respekt, så har jag och mina tre syskon (lika fördelning mellan kön) behandlats lika och aldrig blivit fråntagna varesig möjligheter, eller ansvar för våra handlingar. Jag har inte någonsin under min livstid tänkt att "nu fick jag inte detta för att jag var kvinna", och har aldrig känt att män är ett hot, snarare en tillgång. Sedan kanske jag är född med vissa fördelar, absolut, men inte könsrelaterade.
Vad som hände när jag gick med i detta forumet, var följande: Jag skulle läsa om kvinnors rösträtt. Googlade på det. Fick upp nån tråd från flashback. Gick in och kikade. Jag visste knappt vad Flashback var då. Jag höll på att krevera när jag läste vad det stod. Trodde att det var ett skämt. Det var så många hatiska kommentarer i dessa trådar och jag tappade ärligt talat hakan. Hade inte föreställt mig att det fanns män i Sverige som hade dessa åsikter. Att det fanns extremfeminister som hade åsikter kring män som grupp, har ju presenterats en del i media, så det var ingen överraskning.
Jag gick med i forumet, var ju tvungen att se vad detta var för något. Och det blev bara värre. Att gå med i detta forum, var för mig som att
se en ny sida av män. Den sidan som presenteras i feministforumet här, har jag aldrig stött på tidigare. Jag kände två saker, det ena var att jag uppenbarligen varit lite naiv och kanske inte tvingats handskas med verkligheten så som vissa andra behöver, och den andra var att jag blev besviken på män, eller samhället, eller någonting annat.
Vad man ska vara besviken på vet jag inte, men blev uppriktigt ledsen av att läsa dessa hemska åsikter. Särskilt eftersom det aldrig varit någonting jag har identifierat mig med då jag alltid sett män och kvinnor som jämlikar, man har olika roller i livet och är bra på olika saker och man arbetar tillsammans för en bra tillvaro. Inga konstigheter för mig, och där finns som jag ser det ingen konflikt i det.
Jag har dock förstått att det finns en konflikt i det för vissa, både från kvinnors och mäns sida. Jag hoppas att jag aldrig blir en del av den konflikten, för det är det sista jag vill.