Citat:
Ursprungligen postat av
rosalenin
Ok. Du kör med argumentum ad hominem. Varför tycker jag det verkar bekant?
Faktum är att jag från början inte hade någon uppfattning om fallet alls, förutom att det var groteskt overkligt.
Dysfunktionella föräldrar brukar inte klara av att få upp barnen över småbarnsåldern, flickorna var, om inte ”nästan vuxna” så åtminstone halvvuxna. Verkade rara och välartade, förutom då Agnes trötthet (?).
Fostersonen skrev i ett inlägg att den period han var hos familjen, hade varit en av de bästa i hans tillvaro som fosterbarn. Han tyckte att båda föräldrarna var varma och omsorgsfulla, möjligen med övervikt för O.
Så jag följer tråden, dristar mig till ett par undrande inlägg och får tillrättavisningar och spydigheter som jag inte förväntat mig. Från ett par postare, som tydligt företräder pappan/ samt att barmhärtighetsmotivet är sakrosankt.
Det är, eller snarare, har varit, överlag en ful ton i tråden, vissa postare ska tystas. Vilket får mig att undra över vad som pågår.
I tillägg har jag fått för mig vissa saker, som jag på ett narcissistiskt och ondskefullt håller för mig själv. (Narcissism= självupptagenhet i min värld. Gör en mental notering när det ordet används...’
och ja, ska knipa näbb om detta fortsatt)
Tänker mycket på barnen, ur olika aspekter. Hannas öde är sammankopplat med deras, i min tro.
Detta blev en långrandig men dock bakgrund.
Har inget med kön att göra.
För mig finns det inte heller ett genustänkande i mordsammanhang. Jag får vibbarna av att en man hittas hängd och att en kvinna inte klarat av att ta sitt eget liv.
Någon personlighetsstörning hade båda och jag läser att Borderline-personer och Narcissister brukar dras till varandra. Att det inte är en bra kombination.
Borderline-personligheten är rädd att bli övergiven, känslomässigt sårbar, och har "en instabil självbild och bristande impulskontroll". En sån person är därför lättmanipulerad och skulle t.ex kunna skriva på ett testamente - för att sedan ångra sig.
Det som beskrivits av kollegor om O tycker jag talar för att han varit en tydlig narcissist. Ett överdrivet behov av beundran. Kanske var det lättare att få det sista året från kvinnor. Därför berättade, utelämnade sin fru och barn om hur han kämpade med näsan över vattenytan. En narcissist söker ju aldrig vård själv heller utan skyller hellre på sin sjuka familj.