Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Problemet här är att du vantolkar uttalandet om om ETT. I vanlig svenska kan det betyda exakt 1 men uppenbart inte detta sammanhang.
"Ska vi göra ett försök till?"
Säger inget om hur man försök man gjort innan, bara att man överväger att göra ett nytt. Man kan ha gjort 1, 10, 100 försök innan.
"Ett förnyat försök ansågs vara utsiktslöst"
Kan betyda olika saker. Att man har gjort flera försök. 1, 2, 3, 10... Det framgår heller inte vad försök betyder. Är det korrespondens? "Nu försöker vi igen, vi ställer en ny fråga till Ecuador om angående delgivning, de svarade otydligt senast". "Kan vi inte göra ett nytt försök, MLA-avtalet borde medge att de bistår med delgivning vare sig han vill eller inte" etc.
Ingen av oss vet exakt hur man försökt. Det kanske inte ens är på temat att det är något man räknar. ETT behöver alltså inte vara ett räkneord, så fungerar svenskan.
Det vi vet är att man till slut gav upp. Vi tolkar det på olika sätt men min tolkning är att Ecuadors vägran att delge JA enligt MLA, för att JA inte ville, låg fast. Det är detta som är det enda centrala, inte numerären av "försök", vad nu detta är. Denna kvarstående vägran gjorde det olagligt att driva förundersökningen vidare då det inte längre fanns några fler åtgärder att vidta, exempelvis att väcka åtal, vilket inte gick av formella skäl utan delgivningen.
Du har inte stöd av fakta när du säger att hon ljuger, det är något du fantiserar ihop helt enkelt. Att åklagaren skulle ljuga och komma undan med det är högst osannolikt. Man har en hög integritet i dessa sammanhang och det är i princip uteslutet att detta skulle ske och i så fall att inte någon av hennes kollegor skulle blåsa i visslan. Man förväntar sig betydligt mer av en erfaren åklagaren än av exempelvis JA:s tidigare försvarare Björn Hurtig som ljög för rätten och varnades för detta av Advokatsamfundet.
Marianne Ny sa att delgivningen var en åtgärd som skulle ha genomförts vid förhöret i London och hon sa att det inte kan förväntas att Ecuador skulle bistå med
ETT förnyat försök.
Marianne Ny sa att "
ETT" förnyat försök betraktades som utsiktslöst.
Marianne Nys patetiska lögn gick alltså ut på att en utebliven delgivning den 14 november 2016 skulle inneburit dödsstöten för hela utredningen. Och hon säger också att "
ETT" förnyat försök ansågs utsiktslöst.
Det går inte att tolka på något annat sätt.
Lägg därtill att det är en grundläggande rättsprincip att en person som ska stå till svars för sitt handlande ska kunna förväntas att presentera sitt handlande i fördelaktigast möjliga ljus. Det kommer alltså inte an på omvärlden att försöka gissa sig till förmildrande omständigheter. Skulle sådana förmildrande omständigheter existera så är det i så fall Marianne Nys eget absoluta ansvar att i så fall framlägga.
Om det nu skulle varit så att Ecuador t.ex. skulle brutit mot de överenskomna reglerna i det framtagna samarbetsavtalet genom att vägra ett löjligt trivialt rutinärende som delgivning av dokument så har givetvis ansvariga myndighetsutövare från svensk sida ett ansvar att rapportera detta svart på vitt. Vad är annars poängen med att ha ett samarbetsavtal överhuvudtaget?
Sveriges främsta jurister, experter på internationellt rättsligt samarbete på Utrikes- och Justitiedepartementet ägnade hela hösten 2015 åt att arbeta fram ett rättsligt samarbetsavtal med Ecuador. Utrikesminister Margot Wallström bekräftade officiellt avtalet 17 december 2015.
Vi vet att Ecuador inte brutit mot reglerna i detta avtal. Hade de gjort det så hade svenska ansvariga myndighetsrepresentanter varit skyldiga att rapportera det.
Den enda möjliga slutsatsen man kan dra är att Marianne Ny helt enkelt vägrade använda sig av samarbetsavtalet. Ett avtal som Sveriges främsta experter på internationellt rättsligt samarbete på justitiedepartementet och utrikesdepartementet ägnar ett halvår åt att ta fram i princip
skräddarsytt ÅT MARIANNE NY.
Är det inte fantastiskt att Marianne Ny lägger ner rättsfallet hellre än att använda sig att detta samarbetsavtal för ett trivialt rutinärende?
Eller det kanske inte är så fantastiskt...
Den enda tänkbara förklaringen till att hon lägger ner utredningen hellre än att utnyttja en rutinfunktion i samarbetsavtalet med Ecuador är att hon till varje pris vill slippa blotta sin totala avsaknad av bevisunderlag.
Vi har alltså ett rättsfall där ingen av de målsägande i sin kontakt med polisen hade någon uppfattning att något brottsligt hade ägt rum.
Julian Assange frikändes också från all misstanke om brott av chefsåklagare Ewa Finné i augusti 2010. "Inget brott har begåtts" konstaterade hon. Därmed existerar det inte ens några brottsoffer.
Sen öppnas det upp igen på begäran av en advokat vars advokatbyråpartner Bodström tidigare i ministerposition sprungit ärenden åt amerikansk underrättelsetjänsten C.I.A. i ett utlämningsärende där Sverige fälldes av FN:s tortyrkommission.
Den tillsatta åklagaren, Marianne Ny, vars rättsvidriga förhalande gjorde Julian Assange rättslös fördöms av såväl hovrätt som av FN. Hon ljuger om att förhör skulle vara otillåtet utomlands. Och när hon vid en presskonferens i september 2016 erkänner sin skuld till varför hon vägrat förhöra ljuger hon om orsaken till det (för att skydda sina överordnade i regeringen). Och slutligen ljuger hon alltså också om orsaken till varför hon lägger ner fallet.