Citat:
Ursprungligen postat av
ottoplommon
Jo,enligt min erfarenhet så kan det göra underverk med barn med låg empati.
De vet oftast inte hur de ska bete sig för att bli accepterade. De är ofta avundsjuka på andra barn och syskon som de upplever som ett hot om de vuxnas uppmärksamhet. Om man alltid får höra att man är ond,elak och dålig så kan man ju lika gärna bli det till slut. Man kan åtminstone bli bäst på att bli elakast.
Jag tycker man ska vara väldigt försiktig att sätta den stämpeln på barn. Vår hjärna utvecklas till 20-årsåldern. Sedan är vi tjugo hela livet. I bästa fall mognar vi och får livserfarenhet. Men en del mognar visst aldrig.
Har du erfarenhet av att arbeta med barn med uppförandestörningar, psykopatiska drag osv eller är det din "tro" som talar? För du verkar ha väldigt mycket åsikter om olika saker och får det att låta som att du utgår från vetenskaplig fakta eller egen erfarenhet genom arbete i dylika områden - när det egentligen är din tro och ditt hopp som talar.
Tyvärr är inte alla människor helt igenom goda - även om du skulle vilja att man kunde fixa så att det blev så. Så, jag tycker att DU ska vara väldigt försiktig när du uttalar dig om vissa saker, du vill gärna få dina egna tankar och förhoppningar till att vara vedertagen sanning. Inget fel i att tänka gott om folk, såklart. MEN, ibland måste man inse att det finns en gräns. Det finns ondskefulla, egoistiska individer som inget hellre vill än att vara just det - och inget hellre vill än att sprida olycka och död över andra människor. DET är hemskt. SANNINGEN är hemsk, men att inte kunna ta till sig sanningen tyder på en brist, en oförmåga som man bör fundera seriöst över.
Välmenat råd, du sprider rätt mycket besserwisseruttalanden samt har en jävligt tjock offerkofta du ofta tar på. Skippa sånt, det är inte värdigt. Tänk till innan du överreagerar och försök ta till dig fakta. Resonera på ett mer givande sätt så att det blir en normal dialog.
Det finns riktigt onda jävlar, som inte vill "botas", som njuter av att vara onda - som Peter Madsen.
Hur jävla mycket en hjärna kan förändras och påverkas så finns det ett minimalt antal personer med så grava störningar att rehab, terapi osv är totalt lönlöst. Enda "terapin" som skyddar, är inlåsning.
Med reservation då för någon inhemsk gangster-tonfisk-terapi, kanske skulle kunna tona ner PM;s GRANDIOSA uppfattning om sig själv något, vem vet? Skapa lite känsla av "jag är kanske inte så stor o BÄST av alla som jag tror?