Inbördeskrig i Sverige - Hur långt kvar?

Ärligt talat, ditt inlägg är rejält snurrigt. Förstår inte riktigt vad du vill ha sagt. Att vi har allvarliga problem med segregation och grov brottslighet? No shit. Det verkar även politiker förstå. Frågan är vad man ska göra åt det.

Den segregationen som idag finns, eller splittringen, är dock oroväckande. I rasande takt har det i vissa områden utvecklats parallellsamhällen där totalt andra normer och regler tycks gälla. Jag är inte så säker på att politikerna förstår riskerna med det.

Man ska inte vara naiv. När spänningar finns i ett land mellan olika etniska grupper, och förtroendet för den styrande makten är lågt, så ska man vara försiktig om demonstrationer börjar bryta ut. Då kan saker, ibland, eskalera snabbare än man önskar.


Tyvärr inte.


Och det finns absolut ingenting som tyder på att det kommer vända. Vilket man ska vara ordentligt orolig för. För det gör att en redan allvarlig splittring bara kommer bli ännu större. Saker som detta bara ökar. Inte minskar.


Oroligheterna i landet är så gott som obefintliga. Visst, vi har folk som skjuter varandra i kriminella gäng, och invandrare som gruppvåldtar. Men det har ännu inte trillat över i oroligheter i form av ordentliga demonstrationer, sprängningar eller uttalade attacker mot den ena eller andra gruppen. Än. Om man inte räknar gruppvåldtäkter och liknande som attacker eller vissa stökiga killars stenkastande som demonstrationer, vilket man iofs skulle kunna göra om man vill.

Däremot finns det en ordentlig spänning i landet. Frågan är, hur många val till kommer folk bara titta på och knyta näven i fickan? SD kommer antagligen bara öka, och förtroendet för nuvarande politiker sjunka. Och vad händer om t.ex. alliansen vinner, och folk återigen upplever att de sviker?

På den sista punkten vill jag påstå, att det nog finns fog för att beskriva läget i landet som präglat av inre oroligheter. Dock inte så omfattande att de märks i varje stad. Dessvärre är jag skeptisk avseende parlamentariska lösningar på landets problem. Vanstyret lär fortsätta, troligen åtminstone fram till 2022 - en mycket lång tid. Fortsatt hög invandring, och ett accelererande förfall inom de flesta områden. Den spänning du nämner torde givetvis öka - det är ju logiskt. Ett tillstånd av anarki eller i vart fall åt det hållet, är inte uteslutet, om det inte blir ett radikalt maktskifte inom säg 5 år. Annars får väl AfS och SD städa upp i resterna av det som en gång var Sverige runt 2026-2030. Då kommer problemen att vara så omfattande att man helt enkelt kommer vara tvungen att initiera ett landsomfattande återvandringsprogram. Detta kan i sin tur trigga om inte ett inbördeskrig, så i vart fall allvarliga inre oroligheter.

Inom 5-10 år kommer vi samma situation som före detta Jugoslavien hade på 90 talet, även då var det muslimerna som var orsaken till att det drog igång.

Och varför då? Jo etnicitet handlade det om, vilket är det vanliga vid inbördeskrig.

Det är underhållande att se att skribenter tror att inte Svenskar kan bli lika blodtörstiga som alla andra och typ skära huvudet av folk.

När gränser passeras så brukar man gå hela vägen.

Jag har aldrig trott att det är svenskarna som ska starta något inbördeskrig. Inbördeskriget börjar när de i fredagsbönen uppmanar sina följare att gå och skära halsen av oss. Som på norra Cypern. Som en blixt från en klar himmel. När de är tillräckligt många.

Sedan kom FN och bestämde att den nya gränsen skulle gälla och befästas, och Cypern är nu ett delat land. Islam är militärt och tekniskt underlägset, och äter därefter i väst "bara" upp en liten bit land i taget, sedan följt av en längre period av migration för att de "vill ha hjälp" av oss och att det är så synd om dem. Malmö/Skåne lär ligga risigt till i första hand, eftersom den största koncentrationen finns där.

Kanske, men frågan är ju varför i hela friden dom skulle göra något sånt? Så länge det är status quo (d.v.s. de kan göra i stort sett vad dom vill och bidragskranarna inte sinat) så finns det givetvis inga anledningar till att dom skulle attackera.

Möjligen om bidragen dras in, och det skulle finnas ett reellt hot för massutvisningar/repatrieringar och inställningen skulle vara att det inte längre finns något att förlora. Det finns en massa extremister där ute men trots det så har de gånger de hettat till alltid rört sig om någon ensam dåre. Varför? Därför att de har det gott ställt och hellre åker ner till sina sandlådor och krigar lite för att senare ha fri lejd tillbaka in i landet.

Varför har de gjort det överallt alltid? Våldsam erövring i militärt överläge, "fredlig migration" som följs av etnisk rensning i militärt underläge. Du kan inte applicera din egen logik och tänkande här. De tänker helt annorlunda på alla sätt. De tillhör en religiös klankultur, och allt är annorlunda. När svensken säger: "Det är fegt att vara två mot en", så säger de att svensken förlorade för att han inte hade några bruschor som kunde slåss för honom. Och så vidare i all oändlighet.

Plikten heter dawa och hijra. Att under förment fredliga former migrera och sedan ta över - med våld om det behövs. De behöver inte starta inbördeskrig om vi konverterar. Men t ex jag har inte för minsta avsikt att göra det...

Du menar att nu är det annorlunda. Det är en klassiker i människans psyke.

Jag svarade just på en sifo-undersökning beträffande vilka hotbilder som finns mot Sverige, externa eller interna och svarade på frågor vad jag tycker om yttrandefriheten, vad jag tycker om gammelmedia, om alternativmedia, om jag misstror Ryssland, islam, USA, om jag trodde på krig i närområdet. Intressant. Makten känner av.

Jag är 40+, minns när Sverige var tryggt och bara bäst (80-talet). Nu känns det som man är levande död. Lika bra kriget kommer (men visst, det kanske det aldrig gör men nog fan är landet numer instabilt).

Det jag menar är att dom förstås inte har något (i dagsläget i alla fall) att vinna på att starta något inbördeskrig. I allmänhet är det en dålig idé att bita den hand som föder en.


Instabilt, njae. Välfärdssamhället fungerar fortfarande, trots att det knakar i fogarna. Så länge som såna saker som vård, skola, omsorg inte kraschar totalt så kommer den stora massan att knega på som vanligt. Problemområden i all ära men så länge Svensson (i allmänhet) har möjlighet och ekonomi att köpa sig loss från eländet så kommer inte heller det att orsaka några större uppror.

Men allvarligt talat så är krig i allmänhet och inbördeskrig i synnerhet väldigt osannolikt i ett modernt demokratiskt västerländskt samhälle. Enligt mig så måste alltså nivån i landet sjunka till sådan nivå som länder där detta är ett reellt hot före man ens kan börja spekulera. Den punkten är möjligen decennier bort, om man skulle fortsätta på samma väg, men det ser mindre och mindre troligt ut att det skulle vara fallet. Sverige har haft i stort sett samma migrationspolitik (i varierande extremiteter) i närmare 40 år redan, utan att landet för den delen står i brand.

Man ska aldrig säga aldrig, men det är nog en hel del faktorer som måste slå in. Enorm finanskris, externa konflikter, kollapsad vård, skola, omsorg, polis o.s.v. Än finns det många som gladeligen pumpar in mer skattepengar i korthuset.

Sverige utvecklas bort från att vara modernt, demokratiskt och västerländskt.

Absolut, men vi är långt ifrån att vara vid punkten utan återvändo, och även om vi vore det så skulle det troligen handla om decennier snarare än dagar, veckor, månader eller år.

Om inte något drastiskt inträffar då, alltså. Om t.ex. ekonomin skulle totalkrascha och alla bidrag drogs in och man på allvar skulle börja prata om att utvisa/repatriera alla som inte är nettobetalare till statskassan är det mycket möjligt att det skulle smälla. Ganska oklart dock om ens det skulle leda till mer än en begränsad konflikt som polis och/eller militär skulle kunna ta hand om. Någon storskalig intern konflikt tror jag inte på, i princip oavsett orsak.

Tänk nytt, tänk om, fortfarande. De anser inte att vi föder dem. De anser att Allah föder dem, för att de är goda muslimer. Inget är som din logik säger dig. Var inte introspektiv.