Diplomatprogrammet

Förstår fortfarande inte riktigt vad du menar. Jag är anställd. Lönestatistiken gäller för alla på UD. När man antagits till diplomat programmet blir man anställd.

men jag tror det som är lite oklart i tråden är ju att man kan vara anställd på två sätt på en ambassad. Är du anställd av UD som utsänd diplomat eller lokalanställd, stor skillnad. Man kan ju jobba på en på en svensk ambassad också men ”bara” som en lokalanställd. Och då skiljer sig löner och allt vad det är.

Aha. Jag är utsänd diplomat, anställd av UD. Lokalanställda är anställda av ambassaden så deras löner räknas inte in i UDs lönestatistik.

De som antagits till diplomat programmet blir också anställda av UD.

Tror ni det försiggår nåt fusk på denna ”uttagning” a la HP-fusket? Att det sitter nån luffare i en van och googlar svaren.

Likt många av er har jag själv en gång suktat efter att få arbeta på UD.
Jag var inte på något sätt tjejen som trodde att hon en gång skulle lösa konfliker, rädda världen från svält, stoppa stora krig, eller för den delen vara den “duktiga flicka” som skulle uppfylla min familjs outtalade dröm att jag en gång skulle bli ambassadör. Jag sökte mig till UD för att jag antog att jag skulle hamna i en miljö bland sympatiska och intellektuella människor och få arbeta mot ett gemensamt mål om att göra världen aningen bättre.

Så här i efterhand kan jag bara konstatera jag har fått en helt annan bild av UD än jag hade innan. Det kanske passar ett fåtal men för den stora massan tjänstemän är arbetsförhållandena och villkoren rent ut sagt miserabla. Alla som frågar mig att försöka ta sig in på “DIP:en” uppmanar därför att ta sig en rejäl funderare.

Det konstiga är att UD fortfarande anses vara en av de mest attraktiva arbetsplatserna för nyutexade studenter, fastän det inte allt för sällan läcker ut skit om UD till pressen. På något märkligt sätt har UD ändå lyckats behålla sin glans från fornstora dagar då utlandstjänstgöring var få förunnat, när det bara fanns “första klass” på flyget och när alla (manliga) diplomater hade assistenter till grovjobb som skulle uträttas mellan minglen under kristallkronorna.

Jag brukar mest läsa FB utan att skriva men tänkte reda ut villkoren, en gång för alla.

Observera därför att inlägget är långt!

Under min tid på UD har jag dessutom haft turen att lära känna nyckelpersoner på UD:s personalenhet (bemanningsenheten där de håller koll på det mesta om tjänstemännen) - och som har berättat en hel del.

När det gäller själva DIP-provet innnefattar det flera steg. Jag tänker inte gå in på just den delen då det redan har skrivits en del om antagningsprocessen. Dessutom är det så att den kan skilja sig lite från år till år. Antalet som har antagits till de olika kullarna varierar, liksom själva komponenterna i proven, och kraven.

Då är det nog mer intressant att veta vilka förutsättningar man ställs inför när man tar sig igenom hela processen. Förhållandena ger samtidigt info om hur man verkligen långsiktigt kan förbättra sina chanser att komma in på DIP:en.

DIP:en är öppen för alla, men tittar man på vilka som har antagits så ser man att majoriteten redan jobbar på UD/ambassad/FN etc, har jobbat på UD/ambassad, eller har någon utomordentligt bra kontakt som ökar ens chanser. Visst, det går att hävda att om du redan jobbar på UD så kan du mer om ex. FN-systemet, SIDA etc. - och därför har bättre chans att göra bra ifrån sig på det skriftliga provet. Mer sant är tyvärr att DIP:en snarare används som en "ventil" för alla yngre förmågor som har jobbat på UD en längre tid under ännu sämre villkor än du som DIP:are.

För att förstå detta måste man veta hur UD-maskineriet är uppbyggt. Enkelt sett kan man säga att UD har “generalister” och “specialister”. Specialisterna anställs i regel för en typ av tjänst och förväntas inte “rotera” (dvs byta porfölj var tredje/fjärde år) Det är ganska vanligt att de kommer från andra departement eller från någon myndighet. Dessa förhandlar sin lön och kan direkt gå in i en mer "senior" tjänst (med förhållandevis bra lön och bättre titel). Problemet för dessa är att det i princip är omöjligt att just rotera. Med andra ord, om du ser en hägrande UD-tjänst och tror att det kan vara en språngbräda till en utlandstjänstgöring så kan du i regel glömma detta (många specialister tror att det går, men efter något år inser att det inte är lönt att jobba vidare).

Basen för generalisterna är just DIParna. Som generalist förväntas du rotera. Nackelen är istället ingångslönen.

Förenklat finns det sedan en tredje kategori knegare. Dessa är alla de som arbetar med tidsbegränsade avtal och med sämst villkor. I många fall handlar det om före detta praktikanter som gratis har jobbat häcken av sig. När de efter sin praktik ska lämna får de plötsligt reda på att de kan få gå in och vicka för någon - eller jobba ett par månader till för en liten peng. När denna tid har löpt ut så kan UD-P höra av sig och erbjuda en plötslig förlängning med ytterligare ett par månader (ibland samma dag som det är tänkt att de ska sluta). Så kan det hålla på i åratal. Nyligen verkade några på UD har skvallrat för Expressen om dettta: https://www.expressen.se/nyheter/lar...villkor-pa-ud/

UD inte skulle klara sig utan alla dessa pratikanter och vickar. UD-P säger hela tiden att något ska göras, men inget har hänt och enligt min vän på UD-P kommer heller inget att hända.

Den stora möjligheten för den med tidsbehärdade anställningsvillor blir därför att söka DIP:en - och på så sätt få fast anställning. Har du jobbat ett par år på UD så är det därför ganska så naturligt att du kan hitta någon i huset som har goda kontakter med UD-P och därför kan ge goda vitsord så att du i alla fall blir kallad till det skriftliga provet.

En annan väg är natuligtvis de extremt goda vitsorden. Den utpekade upphovsmannen till den berömda listan (https://www.dn.se/nyheter/politik/ud...-inget-upprop/) hade en redan gedigen S-märkt partibok (bara att gissa vilka som hjälpte till att fösa in honon) innan han började DIPen 2007. I samma klass gick förresten en viss H.K.H. Victoria som inte ens behövde bemöda sig att göra något prov.

En anan sådan anektot bygger dokumentären “Blåst på karriärern” på. Det påstås att den som tog en av de åtråvärda platserna för den kvalificerade personen som beklagar sig i dokumentären var dottern till en f.d. kvinnlig ambassadör. Ambassadören var en riktg arbigga som alla, inkl. dåvarande bemanninshef. var lite rädda för. Att dottern ansågs vara lite småkorkad, lat och hade ett talfel hade man därför överseende med....

Som "hejsvensk" skriver tidigare i tråden är lönen urursel (man ska veta att det finns många som har ännu sämre löner). Lönerna har länge varit katastrofala, vilket bl.a. denna artikel vittnar om: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...ljer-min-kropp. Kittlande tanke då en av de mer seniora kvinnliga kollegorna i jag själv stötte på under min tid på UD mycket väl kunde har varit ett före detta fnask...

Efter att din ingångslön har satts så är det nästan omöjligt för den stora masssan tjänstemän att få några större lönepåslag. Påslagen sker nämligen vid den så kallade "RALSen" med ett snitt som brukar ligga på 2-3 procent. Om du som tjänsteman inte är nöjd finns egentligen inget att göra då systement är riggat så att UD:s fackförund inte har något att säga till om. Enda möjgligheten till höjd lön är därör befordran (från departementssekreterare till kansliråd). Detta ger ett pålag på ett par tusenlappar. Vet att påslag också ges om du blir gruppchef (fast då är du ju redan kansliråd).

Den andra faktiska ökningen av dina intäkter är i samband med utlandstjänstgöringen då man får olika tillägg. Dessutom är boendet betalt (ja, UD-tjänstemän som har egna lägenheter brukar därör hyra ut dessa när de är utomlands). Har du fru/man får kan du också få ett så kallat "medföljartillägg". Så länge man är i hemmaorganisationen får man alltså inget av detta....

När man sedan har varit kansliråd ett par år (undantaget vår S-märkte vän som nämns ovan – han fick hoppa detta steg) så kommer nästa nålsöga – det upp till departementsråd/ambassadör. Lyckas man inte ta sig upp till den nivån kan man få det svårt med pensionen. Det som gjorde kanske störst intryck på mig var en drygt 70-årig man som jobbade som landhandläggare. Kommer aldrig att glömma hur han gjorde sig till för oss unga tjejer. Jag tyckte att han var lite sliskig men ändå ganska så oskyldig. Tyckte därför mest synd om honom. Fick höra av min kontakt på UD-P att han tydligen gjorde en sväng på P innan han skulle pensioneras. Han hade då berättat för alla hur mycket han längtade efter att få gå i pension. Att han sedan kom tillbaka till en handläggartjänst var därför lite märkligt. Denne man hade tydligen gjort ett antal grava misstag under delar av sin karriär som förföljde honom. Vid den senaste utreserundan blev han hemsickad av ambassadören i samband med sin postering (ska mycket till att ambassadören skickar hem någon). Sägnen säger att han råkade tillfredställa sig själv när en lokalanställd såg detta. Stämningen blev därför lite tryckt och saker och ting eskalerade tills att ambassadören skickade hem denne bedagade man. Att vederbörande berättade för alla att han åkte hem för att hans tonårige son inte trivdes i Paris visste alla på UD var en lögn (UD-P ser allt brukar man säga)...

Hur är då arbetsförhållandena? Ute på UM lever man i sin bubbla och där är det generellt bra – det beror givetvis också beroende på var man hamnar och vem man får som myndighetschef. Hemma där de flesta har det knapert präglas ofta tillvaron av en gnidenhet och bitterhet hos många – vilket i alla fall jag kände förpestade tillvaron. Märkt mjölk med tuschpenna med “OBS! Sivs mjölk. RÖR EJ!” och “dessa småkakor är till möten med pol. ledning” på ett billigt kakpaket var ingen ovanlig syn.

När det gäller lokaler på hemmaorganisationen så håller UD till på flera adresser. Gustav Adolfs Torg 1 (det gula huset mitt emot Operan) huserar bara en bråkdel av UD:s personal. I de fina rummen sitter generellt politisk ledning med sina politiska tjänstemän och deras samordnare. På de andra adresserna där majoriteten av UD:s (politiskt oberoende) tjänstemän har sina kontor är miljön ofta dålig – även om man nu försöker renovera vissa delar som i princip skulle kunna klassas invändiga rivningsobjekt. Min erfarenhet är att de flesta har upplevt problem med ventilation, värme etc. Sätter du in en egen liten radiator är det inte omöjligt att någon går och berättar för chefen. Jag vet att kollegor därför hellre satt och huttrade med korta handskar och tjocktröja. Att mingla under kristallkronorna i den blå salongen på "GAT" får man möjligvis göra någon gång per år när ministern kallar till sig personalen för att ge något jultal eller liknande. Är det många som ska dit får man inte ens det eftersom golvet inte tål hur många gäster som helst...

Generalistspåret är tärande ur familjesynpunkt. En utomstående frågade mig en gång försiktigt varför det var så många homosexuella som arbetade på UD. Jag hade fram tills att jag fick frågan inte tänkt på detta. När jag började tänka och fundera på kollegor så låg det faktiskt något i detta.Och visst är det så att det i alla fall är enklare att arbeta på UD som singel (även om man nödvändigtvis inte är homosexuell och inte registrerar en medföljare).

En annan sak är att medföjare ofta har svårt och hitta ett lämpligt jobb. Längre vistelser i uteorgansationen innebär därör att många medföljare försakar sin karriär och pension. Det finns idag medföljare som har dumpats på ålderns höst av sina makar och därför fått flytta från ett ambassadörsresidens till en skitig lägenhet i förorten. Det som också är vanligt är att många hittar sina blivande partners på posteringarna, vilket är enkelt för stunden men som blir svårt om du som fattig svensk diplomat ska ta med dig en någorlunda välutbildad partner till Sverige.

Kan också tilläggas att ovanstående äldre man var frånskild. Det han verkade leva på var att låta oss unga tjejer veta att han minsann en gång hade varit gift med en operasångerska som han för första gången lägrade under sin postering i sin fina diplomatbostad i Pankow DDR (detaljerna besparar jag er)....

Det sista jag störde mig på något oerhört var allt skvaller om allt och alla. Bara en sån sak att UD:s personalenhet funkar lite som Stazi och samtidigt läcker information som ett såll kändes något obehagligt. Det är därför viktigt att hålla sig väl med allt och alla (inte minst UD-P). Den äldre mannen jag nämnde hade tex. som vana ha upp till två timmar långa luncher med kollegor frånga personalenheten. Inte omöjligt att det just var detta som gjorde att han som pensionär med en medioker karriär var välkommen tillbaka och fick jobba som handläggare.

Detsamma gäller det motsatta. Har man inga kontakter eller trådar att dra i så kan man bli ett lätt villebråd. Det skulle säkert den före detta kvinnliga KC-chefen intyga som i sin ensamhet
umgicks lite väl intimt med betydligt yngre praktikanter och vickar. Hon blev ett av de personer som enl. UD fick lämna i samband med MeToo. Hade hon haft bättre kontakter hade UD-P aldrig dumpat henne enligt min vän.

Man lever därför i en verklighet där man vet att allt man säger kan användas mot en själv. På UD är det fortfarande vanligt att homosexuella aktivt döljer sin läggning. Andra pinsamma detaljer, som att din syrra var med i Paradise Hotel, mörkar man så gott det går.

Gällande arbetstider varierar det mycket beroende vilken enhet/grupp man jobbar på. Jobb finns det då gott om, och det är inte svårt att fastna på kontoret om man har kollegor och chefer som piskar på. Även som chef kan man jobba så det blir ohälsosamt. Det fick den f.d. chefen för FN-representationen erfara då han blev hastigt sjuk och dog – bara en kort tid innan Sverige blev invalt i säkerhetsrådet...ödets ironi? Visst, det var av sjukomen han dog av, men sägnen är att han också jobbade ohälsosamt mycket (om jag inte minns fel läckte det ut att under hans ledning hade anställa hantverkare behandlats illa och att han tydligen var "mer rutten som levande än död")...
Det finns andra fall där tjänstemän har mått så dåligt att de har tagit livet av sig...
...

För att sammanfatta, det jag tog med mig från UD är nog allt skvaller och alla historier som inte direkt väger till UD:s fördel. Idag har jag ett annat jobb som jag trivs mycket bra med. Miljön, arbetskollegor och lönevillkor är som natt och dag...

Ställ gärna frågor!
Men frågor av sådan karaktär att jag outar mig själv tänker jag inte besvara från min solstol...

Vad ligger ingångslönerna på efter avslutad utbildning och du påbörjar en tjänst? Både utomlands och i Stockholm. Har man lika attraktiv pension som våra riksdagspolitiker?

Tack för din insyn! Jag går själv i tankarna att söka till programmet, och tänkte fråga dig hur stor roll utbildningen spelar och vilken som väger tyngst? Hur slagkraftig är en kand examen från Uppsala i statskunskap tillsammans med t.ex. ryska? Ur en rekryteringssynpunkt, är det bättre att också ta en master i t.ex. Eurasienstudier eller pol.mag? Hur ser det ut med befordringar generellt från 1:a och 2:a ambassadsekreterare och uppåt? Hur förändras arbetsmarknaden efter att man har jobbat som diplomat på UD?

Jag kan svara då jag själv har bra koll på UD...

Pol.mag. Uppsala brukar skämtsamt anses vara den utbildning man ska gå för att komma in på Dippen.

I realiteten spelar pol.mag. från Uppsala eller annat lärosäte inte så stor betydelse. Har du ryskan i kombination med annat väger det naturligtvis upp. Här tittar man på en helhet med en bra blandning av olika erfarenheter. Det bekräftas av hur gamla alla är som tar sig igenom första nålsögat för att "få möjlighet" att skriva inträdesprovet. Om du som 24-årig nyutexad pol.mag. söker. Ja, då får du troligtvis inte ens chansen att skriva provet.

Det som har mest påverkan, och som AnnaBEC också nämner, är att ha vikarierat/praktiserat på UD eller någon utlandsmyndighet. Kan din chef tala bra om dig för personalenheten så har du redan kommit mycket längre än en kursetta från Uppsala.

Gällande din fråga om befattningar: När du har blivit antagen går du in som "departementssekreterare". Detta är jämförbart med "andra ambassadsekreterare" när du är ute. Titeln "första ambassadsekreterare" kommer därefter mer eller mindre per automatik. Denna gradhöjning är i regel inte en regelrätt befordran och därmed inte lönegrundande.

Befordran sker först nivån upp till ambassadråd (kansliråd i hemmaorganisationen). Detta varierar lite på vilken bakgrund man har. Det är mycket vanligt att det tar 10år på UD, eller i vissa fall t.o.m. längre. Som Anna BEC redan skriver renderar det i ett påslag på några få tusenlappar.

Hur möjligheten att söka jobb för dig förändras beror helt på vilka tjänster du har roterat på. Du bör samtidigt vara medveten om att en "karriär" på UD också kan låsa fast dig. Man ska komma ihåg att dina arbetsuppgifter i början bara handlar om att serva linjen med torftig handläggning. Har sett och hört om alldeles för många som fastnat och som egentligen inte trivs, men som harvar på med avsmak. Helt rätt det AnnaBEC skriver att miljön är långt ifrån kristallkronor och mingel. Din omgivning blir snarare ett slitet litet rum med en hög "beställningar" som du ska hantera och en kall matlåda som du får värma i micron.

En viktig slutsats från UDs senaste medarbetarundersökning är att UD-tjänstemän i högre grad är stolta över sitt jobb än man är villig att rekommendera jobbet för någon annan. Det i sin tur, beror på omgivningens förlegade och naiva bild av UD-tjänstemannen. Ta bara senaste säsongen av Solsidan, och hur UD-tjänstemannen/medföljaren hittills har beskrivits genom det till synes välbärgade och framgångsrika paret Kenneby. I verkligheten finns betydligt fler UD-tjänstemän som liknar Ove och Annette, och som utåt försöker försköna sin tillvaro likt Annas bror Palle. Tycker själv att det är mest tragiskt när UD-tjänstemäns enda tillfredsställelse i mångt och mycket handlar om att andra fortfarande ser upp till yrket de har.

Ska du skriva provet? Är det den 7de januari? I så fall lycka till...

Finns lite variation, men räkna med att vissa som är drygt 30 med dubbla examina kan bli erbjudna runt 30 000. Denna lön räknas därefter upp med 2-3% per år - detta förutsatt att man har varit ett "pålitligt hjon" som min kompis beskriver det...

"Attraktiv pension som våra riksdagspolitiker?" Du skojar? Jämför snarare med ett biträde på ICA så kommer du närmare sanningen. Din fråga vittnar om det jag beskriver ovan, dvs att folk utifrån har en helt skev uppfattning om vad UD innebär. Tyvärr spelar det bara i händerna på personalavdelningen. Den skeva bilden gör att de fortfarande har mängder med sökanden till Dippen och dessutom kan hålla lönerna på nästan pinsamma nivåer (vilket innebär att allt fler nu också slutar efter ett par år). Utländska diplomater brukar skaka på huvudet åt svenska diplomaters villkor, och då vet de ofta inte att de som simpla tjänstemän i hemmaorganisationen har det ännu sämre ställt.

Stjärnan som tillfredsställde sig själv: Menar du *r*e K*lli*? Kan meddela att han fortfarande släpar omkring på UD fast han är 73 fyllda....Hälften av tjänstemännen (de yngre) undrar vad f-n som pågår, medan den andra hälften mer seniora och cheferna på UD fattar, men säger inget. (*-a *-n)

Det gäller även "argbiggan" från Blåst på Karriären som du nämner. Hon är ju för sig "bara" 69 fyllda.
Apropå, vad som slår pol.mag. Uppsala så har vi även den sömnige fd personalchefen som fortfarande är kvar trots att han fyllt 72. Likt onanisten har han också plumpar i cv:t. Till exempel kastade enhetschefen på en geograf ut honom när han satt som bitr. chef till henne (extremt ovanligt att en chef kastar ut en annan chef). Det jag har fått höra är att han inte ens torde vara kapabel till att mata svanarna idag. Men trevlig är han att fika med! Hans främsta och enda! merit anses vara skådistalangerna som han redan hade fått i modersmjölken (som son till ett skådispar).

Att P anställer dessa personer framför yngre och betydligt mer drivna förmågor vittnar om hur korrupt personalenheten är. De som påstår sig vara så kostnadsmedvetna, plötsligt är beredda att betala förhållandevis höga löner till gamla pensionerade arbetskollegors utdragna fikastunder...Det är inget annat än skandal som man skulle kunna göra en hel UG-säsong om.