DN erkänner naivitet och låg kvalitet - mindre propaganda framöver? [Sandviken]

Jag lyssnade själv inte på talet, men Åkesson citerade tydligen min kritik mot DN och nämnde mig flera gånger. Det fick jag nämligen höra av Magnus Henrekson, då Peter Wolodarski under talet satt och frentiskt sms:ade min chef att jag skadade forskningsinstitutets anseende.

Wolodarskis spred lögnen att Sandviken enligt nationalekonomiska kalkyler tjänar 500 miljoner på flyktingar, vilket omedelbart citerades av regeringen som stöd för deras flyktingpolitik. När jag fullfyllde min skyldighet som forskare och avslöjade felet vägrade DN rätta. I stället är deras lösning att kontakta min chef och försöka förstöra min karriär med hint att media kan attackera forskningsinsitutetet om jag fick vara kvar.

Nu är Henrekson en seriös forskare med ryggrad, så detta skadade i stället Wolodarskis anseende, inte min. Men så agerar media bakom scenerna. DN trodde väl att deras mafiametoder skulle skrämma mig till tystnad, och förstår i så fall inte hur kurders psykologi fungerar.

Wolodarski använder också ett annat häpnadsväckande argument: ”Ingen annan än Magnus Henrekson och jag vet vad som sagts mellan oss genom åren. Det är fakta. Vi har tusentals timmar av samtal bakom oss. Det handlar om en relation mellan två vänner, som diskuterat mängder av saker - inte två arbetsgivare. Han var en mentor för mig.Räcker det?”

Nej Peter, det räcker inte. För det första är det ännu värre att en chefredaktör missbrukar vänskapskorruption och relation till chefer för att försöka tysta forskare som riktar kritik mot ens tidning. Sen stämmer inte att bara Wolodarski och Henkreson känner till vad som sagts, han talade ju om det för mig.

Frågan är sen vilka andra arbetsgivare Wolodarski har en personlig relation med och kontaktat. Har kan skickat brev till styrelsen exempelvis? Har han använd samma metoder mot andra än jag? Anses det ingå i hans yrkesroll som chefredaktör att bakom scenerna tysta offentlig kritik mot DN genom att skada kritiernas karriär?

Den indignation som har visats i det här fallet står inte i proportion till den totala frånvaro av indignation som finns i en massa andra exempel. Det illustrerar hur polariserad och explosiv invandringsfrågan är.