Antipsykiatri och kritik mot psykiatrin

Hur resonerar du i mitt fall undrar jag då. Jag sökte själv till psykiatrin i sena 20-års åldern och bad om att bli utredd för ADHD. Fick till slut diagnos och medicin och detta är mer än 10år sedan nu.

Diagnosen är en summering av egenskaper/beteenden man behöver arbeta på och medicinen möjliggör det arbetet, kort och gott genom att varva ner en överspeedad hjärna. Som ung mådde jag aldrig dåligt men hjärnan var uppspeedad och mina reaktioner överdrivna, som allt äldre började jag märka att jag inte kunde prestera som jag ville pga av detta och stressen tilltog; jag började må dåligt. Jag fick medicin och "verktyg" till att förstå mina reaktioner och idag mår jag hur bra som helst.

Om jag slutar ta medicinen? Då varvar hjärnan upp och jag börjar överreagera, enligt min omgivning inte mig själv, men jag är inte i närheten av att ta "åt mig" av andras reaktioner och börja må dåligt som när jag var ung. Men jag tar medicinen för att kunna vara "normal" och jag har inga problem med det, jag vill inte att mina nära och kära ska lida för mitt starka känsloliv.

I min värld är detta en sjukdom? Vad "folk" betitlar mitt "tillstånd" tror jag inte jag kunde bry mig mindre om. Vad har "folks" åsikter med mitt liv att göra? Jag har inte träffat någon psykiatriker som tycker att det är en sjukdom, utan att det är en personlighet som får det svårt i vissa sammanhang i vårt samhälle. Samtidigt väldigt lätt i andra sammanhang. Jag har en hög arbetsförmåga och ett starkt kreativt intellekt och skulle aldrig vilja vara utan mina förmågor, det gör livet mycket lätt för mig. Alla människor behöver hjälp att få sina talanger belysta och uppmuntrade, men hur många får det? Hur många stångar sina huvuden mot väggen i fel yrke där de skulle briljerat i ett annat? Hur många hade blivit lysande snickare men tvingas nästan förgås i skolbänken innan de når dit?

Är medicin rätt? Ska det behövas? Det är ju samhället det är fel på? Ingen av oss kan påverka samhället, det är ett hjul som satts i rullning för länge sedan. Medicinen tar bort mina problem här och nu och jag har fullt upp med att leva mitt liv med min familj och uppfylla våra drömmar. Tycker varje sekund som spenderas på att försöka oroa sig en massa hit och dit är fel spenderad. Du lever en gång, funkar något för dig GÖR DET. Funkar det inte GÖR DET INTE. Resten är dina egna hjärnspöken.

Mvh,

LL

Då har du träffat några av de relativt vettiga psykiatrikerna. "Personlighetsvarianter" är ju just vad det - åtminstone i de allra flesta fall - är frågan om. Men det finns också de psykiatriker som försöker skapa "problem" där inga finns.

Bra kan du tycka ja men inte patientr na som jag och mina medpatienter med neuropsykiatriska funktionshinder, denna dam har haft 40 år på sig att bevisa något som inte stämmer samt förhala den nu härskande neuropsykiatrin. med gill berg. Men dom som nu önskar ,dra ej nytta av neuropsykiatrin ,dra åt helvete till antipsykiatrin!

En ruggig förljugen tid antipsykiatrin som härskade i decennier i Sverige.
Jag vill ha psykiatri inte antipsykiatri scientologi tack men dom som vill så varsågod.

http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=4836&type=MOVIE&iv=Comments

Sluta blanda ihop antipsykiatri med scientologi. Scientologerna är inte någon fungerande antipsykiatrisk rörelse. Eftersom scientologerna tror att medvetandet sitter i en ande är de inte medvetna om det fulla allvaret i de hjärnskador som psykofarmaka ställer till med. Det är tack vare materialismen, insikten att om hjärnan förstörs så finns det inget medvetande kvar, som jag blev en sträng motståndare till psykofarmaka. Snarare är spiritismen en kontrollerad opposition som psykiatrin använder för att passivisera antipsykiatrin. Fram för materialistisk och ateistisk antipsykiatri!

0.02.

Den här gamla tråden har fått en smärre rubrikkorrigering (0.01, stavfel) och gör en resa till ett annat forum, där dess öde bestäms.

Psykologi: allmänt----->Psykiatri & Psykofarmaka

/Mod.

Jag tycker att den här krönikan i tidningen "Exponeringen" beskriver antipsykiatriker ganska bra.
https://www.expressen.se/kultur/hjarnspoken/
Detta patrask kan beskrivas som antingen "höger" eller "vänster" där deras bullshitande om psykpatienter och psykiska diagnoser tar sin utgångspunkt från deras egna politiska övertygelser.
Trots en förment välvilja så handlar inte kritiken om patienterna väl och ve utan man försöker göra politik av en medicinsk inriktning. De som far illa av antipsykiatrin är ju givetvis patienterna själva eftersom antipsykiatrikerna motarbetar det som är evidensbaserad sjukvård samt att man även ifrågasätter att deras diagnoser existerar överhuvudtaget, för "psykisk sjukdom är ju en myt".

Nej, mycket antipsykiatrisk forskning görs av personer som inte har några ursprungliga "band" åt vare sig höger eller vänster. Däremot föser falskdikotomisamhället in många personer som kritiserar psykiatrin i antingen högergrupper eller vänstergrupper genom att måla på dessa påståenden om att kritiken skulle vara politiskt motiverad. Det är psykiatrins ovetenskapliga psykologisering av kritik i aktion.


För att något ska vara evidensbaserat måste det vara falsifierbart, och för att det ska vara falsifierbart måste det gå att kritisera utan att kritiken avfärdas som ett symptom på något. Det finns exempel på evidensbaserad vård, till exempel skulle en diabetesläkare aldrig avfärda kritik mot en diabetesdiagnos genom att kalla kritiken för ett symptom på diabetes. Att psykiatrin avfärdar kritik mot diagnoser som symptom på psykos eller vanföreställningar placerar den utanför falsifierbarhet och därmed utanför kategorin evidensbaserad vård. Psykiatrin är ett totalitärt övergrepp mot de personer den påstår sig "hjälpa".

Någon "antipsykiatrisk forskning" finns inte mer än i din hjärna.
Däremot finns det en del kritiker, men skrapar man lite på den skenbart vetenskapliga och välmenta ytan så finner man snart att många kritiker har synnerligen ideologiska incitament för att kritisera (läs, smutskasta) psykiatrin.
Incitamenten kan då förenklat delas in i "höger" eller "vänster" beroende på hur de formulerar sin kritik.






Jag känner till sen tidigare att du har svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Det finns ingen diagnos som har som "antipsykiatri" som ett kriterium.
Om jag skulle ställa mig på torget med ett plakat där det står typ: "Psykiatri är humbug" så får jag ingen diagnos för det.
Du kan ju själv testa detta om du inte tror mig....
Däremot finns det kritiker som är sinnessjuka på riktigt och deras vägran att erkänna sitt sjukdomstillstånd kan då ses som tecken på att de saknar sjukdomsinsikt.
Dessa inskiktslösa människor tenderar också att vara kritiska mot själva psykiatrin, men det betyder inte att psykvården sjukdomsföklarar sina kritiker bara för kritikens skull.

Det finns gott om forskning om exempelvis bristande kontrollgrupper i tester av psykofarmaka, dokumenterade fall av personer som inte alls uppvisar de symptom som psykiatrins modulmodell påstår att deras små lokala hjärnskador skulle ge, och så vidare. Det är detta som får människor att kritisera psykiatri. Givetvis är det så att många kritiker luras att söka sig till politiska grupper genom psykiatrins felaktiga påståenden om att dessa grupper skulle vara emot psykiatrin. Det som sedan händer är att kritikerna blir besvikna på grupperna för att dessa grupper inte lever upp till den bild av dem som antipsykiatriska som psykiatrin målade upp, medan psykiatrin hyperboliskt blåser upp kritikernas misslyckade "flirtar" med rörelserna som ett "argument" för sina felaktiga påståenden om att det skulle ha varit dessa gruppers ideologier som ledde till antipsykiatri.

I själva verket är både nazismen och kommunismen varianter av psykiatrin och inte alls motståndare till de psykiatriska lärorna. Nazismens och kommunismens gemensamma totalitära ursprung är psykiatrins premiss att tankar skulle vara rationaliseringar av irrationella agendor, dess psykologisering av kritiker.


Jag förstår att logiskt följande från en premiss inte är samma sak som empirisk sanning. Frågan är om du förstår det?


Inte just det ordet. Avsaknad av ett specifikt ordval hindrar dock inte samma innehåll från att uttryckas med andra ord.


Psykiatrin bygger sin distinktion mellan sådant motstånd mot psykiatrin de räknar som "sjukt" och sådant de inte patologiserar på psykologins myt om att människor skulle vara okritiska flockföljare. I den myten ingår påståendet att människor skulle "rationalisera agendor" som är utbredda i samhället och att konsekvent kritiskt tänkande inte skulle finnas. Från den utgångspunkten sjukdomsförklarar psykiatrin all sådan kritik som inte motsvarar någon stereotyp ideologi, genom sin godtyckliga distinktion mellan "inlärd" och "internt genererad" som förnekar att människor drar slutsatser som följer logiskt från premisser och därmed sjukdomsförklarar dessa slutsatser när de uttrycks.

Resultatet är att psykiatrin på ett både pseudovetenskapligt och totalitärt sätt sjukdomsförklarar den kritik som faktiskt är logiskt sammanhängande och träffande.

Jaså du. Vilka studier då och vart har du funnit dem?


Nej du. Antipsykiatriker som aldrig har varit i kontakt med psykiatrin eller ens träffat psykiskt sjuka människor bygger i regel sin uppfattning om psykiatrin på sina egna politiska övertygelser, även om de inte säger det rakt ut.
Sen är det inte psykvården som har kommit på att deras kritiker ofta har politiska/ideologiska incitament utan det är andra människor (ofta patienter) som har påtalat detta.



Jag vill först bara inflika om att totalitära metoder inte alltid är fel utan tvärtom kan de vara nödvändiga.
I vilket fall så är det bara trams att kommunism och nazism skulle ha sin totalitära ursprung från psykiatrin.
Psykiatrin har inte mer koppling till politik än t.ex. infektionsmedicin.
Däremot finns det folk som av politiska eller religiösa skäl stör sig på psykiatrin eftersom den ödelägger delar av deras tro.
Att tro på att vårt psyke sitter i en sorts immateriell själ drar inte jämnt med psykiatrin som tar sin utgångspunkt från att psyket sitter i hjärnan.
Är man nyliberal vill man till varje pris tro att alla människor under alla omständigheter har en fri vilja som alltid väljer sina handlingar så blir det störande när det finns psykiska sjukdomar som gör att man kanske inte alls kan styra över sina tankar, känslor eller beteenden, o.s.v..




Vilket jävla skitsnack!
Även om det inte är förvånande då det kommer från dig så är det inte klokt vilka absurda slutsatser och resonemang du är beredd att dra för att försvara din horribla världsbild.
Att du sen svänger med en massa egenpåhittade dumheter och anklagelser om att t.ex. psykiatrin skulle utgå ifrån att människor är okritiska flockföljare eller den "sjukdomsförklarar kritik som inte passar in i någon stereotyp ideologi, ökar inte din trovärdighet för att underdriva grovt.
Människor söker sig inte till psykiatrin för att passa in i någon mall, utan för att man mår dåligt eller för att man har problem i vardagen.
Undandtagsvis är om personen utgör en fara för sig själv eller andra människor för då tillgrips LPT.
Det du inte förstår med din autismstörda hjärna är att dina åsikter inte är fakta bara för att de kommer från dig, utan det krävs verifiering.
Fast det kommer du väll aldrig begripa.

Ett exempel är undersökningar som visar att "placebogrupperna" är avtändningsgrupper som flera avhoppare från psykiatrin har avslöjat.


Påstås bygga. Arbetsfördelningen i psykiatrin gör att det sällan är samma personer som "vårdar" som spyr påståenden utåt i samhället. Sedan kan de givetvis hjärntvätta sönderdrogade offer, "patienter", till att säga vad som helst.


Det är skillnad mellan att säga att våldsamma metoder ibland kan vara nödvändiga och att påstå att totalitarism någonsin skulle vara nödvändig. Totalitarism är inte bara en metod utan det inbegriper immunisering mot kritik genom att påstå att kritiker skulle ha "defekter" eller "agendor" vilket driver på olika sorters utrensningar.


Mycket av förföljelseprogrammen i både Sovjet och Nazityskland skapades av psykiatrer. Inte av infektionsmedicinare.


Fel. Att påstå att kritiker skulle ha agendor är utmärkande för totalitära ideologier. Att psykiatrins förespråkare påstår att kritiker skulle ha agendor visar att psykiatrin är en totalitär ideologi.


Andetro är inte antipsykiatrisk. De som tror på andar ser inte allvaret i att psykiatrins piller förstör den fysiska hjärnvävnaden.


Nyliberalism är en ekonomisk idé som är orelaterad till synen på fri vilja.



Ditt spyende av anklagelser mot dina kritiker visar att du företräder en totalitär ideologi.


Det är ju det psykiatrins godtyckliga distinktion mellan "internt genererad" och "inlärd", i kombination med deras påståenden om "flockmentalitet" gör.


Många människor luras att tro att de skulle ha "problem".

Du har inga länkar/referenser till dina påstådda undersökningar.





Ok. Så du tror att psykiatrin har personal som vårdar och en annan personal som propagerar?
Om du tror det så är du mer än lovligt paranoid.



Det är du som påstår att psykvården är totalitär för att man ibland måste tillgripa nödvändiga våldsmetoder.
Alltså är det du som sammanblandar våldsmetoder med totalitarianism.





Ja, dessa psykiatriker var tjänstemän som var mer lojala mot sina uppdragsgivare (diktatoriska regimer) än mot sina patienter i en tid då det knappt fanns någonting som hette forskningsetik och patientskyddet var underutvecklat.
Övergrepp har även begåtts av somatiska läkare/forskare också (boken "Den odödliga Henrietta Lacks" ger exempel på detta) men det gör inte dessa medicininriktningar (orkar inte komma på bättre ord) till "totalitära".




Nej det är inte utmärkande för totalitära ideologer utan det är en befogad kritik.






Andetro drar inte jämnt med psykiatrins neurofysiologiska utgångspunkt att vårt psyke gestaltas av hjärnan.

Enligt min uppfattning tenderar dessa "andetroende" att vara till "vänster" i sin kritik där de försöker normalförklara psykisk sjukdom.




Nyliberalismen är mycket mer än bara en ekonomisk idé.
Fråga Johan Norberg.





Det du gör är att du hittar på en massa skit om psykiatrin och resonerar du kring ditt eget "hittepå" som om det vore fakta.
Du bygger ett resonemang på påhittade dumheter helt enkelt.




Nej det gör de verkligen inte.
Psykklinikerna är inga företag med vinstintressen utan tvärtom har de en begränsad budget.
Psykvården tjänar därför inte ett skit på att sjukförklara friska individer.
Då är det mer pengar i att lura i folk att de har celiaki, är laktosintoleranta eller har hypotyreos för där finns det företag med vinstintresse som tjänar pengar på detta (lite oklart om det även gäller hypotyreos eftersom det kräver läkemedelsbehandling, men populärt är det).