Citat:
Ursprungligen postat av
magiciadehex
Nej, jag tror inte att han kände sin mamma. Jag tror knappt han känt någon person i hela sitt liv på det vanliga sättet som normala människor känner en person. Jag tror inte han kände mer för människor i sin närhet än det han kände för t.ex miniraketer ( el vad fan det nu var) han byggde "på rummet" som liten, med sina små barnhänder och små barnögon.
Jag tror inte ens PM brytt sig nämnvärt om varken sin mamma eller pappa. Inte heller att han ångrat några "val". Pappan var praktiskt att ha vid sin sida för han delade ju intressen med PM och lät honom syssla med det han ville. Om hans mamma var osjälvständig eller inte tycker jag inte man ens behöver spekulera i, vi vet för lite om henne. Att "döma" henne som osjälvständig för att hon var kristen och var gift flera gånger är inget som behöver ligga någon sanning i. Hon kan t.ex ha fått barn som väldigt ung, haft svårt med försörjningen och haft en otroligt dålig förmåga att hitta bra män, vad vet vi? Kanske dysfunktionell i vissa avseenden, men om det vet vi inget heller. Så då är det bara fördomar som talar om man anser sig veta mer om henne än vad som framkommit. Anser jag.
Det var jag som tog upp att PM först i vuxen ålder förstått vilket helvete hans halvbröder hade med den dominante, störde fadern. Då de har berättat detta för PM. Så, tydligen har PM inte själv, som liten, uppfattat situationen för dem lika jävlig som den egentligen var. DET var min poäng. Även om han upplevt att pappan var sträng mot halvbröderna och att det var bråkigt hemma så verkar hans upplevelse av det ligga långt ifrån vad hans halvbröder fick vara med om. Den bror som tog livet av sig senare, var den bror som PM:s far var allra jävligast emot.
Nej, där har du nog fel. Han har i princip beskrivit sina sexualsadistiska mordplaner i sms till en väninna. Han har ingen självinsikt som säger att det är något fel med hans sexuella behov och drifter. Han anser sig ha fullständig rätt att uppnå njutning genom att tortera ihjäl och stycka ett offer. Att andra anser att det är fel, begriper han såklart. Men HAN anser inte det vara fel. En sexualsadistisk mördare går inte omkring och snackar hej vilt om att han vill iscensätta sin sexualsadistiska fantasi för då uppstår problemet att få tag på ett ofrivilligt offer, om "alla vet". Sexualsadisten söker naturligtvis ett ofrivilligt, ovetande offer. Det handlar ju inte om de vanliga "rollspelen" - det handlar om att bestialiskt tortera och döda någon för sin egen njutnings skull.
Förstår inte varför du tar upp detta hela tiden? Kanske passar bättre på "familjeliv" eller liknande sajt.
Jag har aldrig skrivit att en baby har ett ansvar. Jag reagerade mot ditt sätt att skriva om "PM:s små barnögon" i ett sammanhang som handlade om hur illa behandlade mördare blivit som barn. Jag fick en otäck känsla av att du då skrev "tyck-synd-om-PM-stunden" just då. Som att han egentligen inte kan lastas för det han gjort för att det var ett ohälsosamt hem. Nog pratat om det!
Du behöver inte ljuga för att försöka stärka dina argument mot mig. Varken jag eller någon annan har sagt att det inte kommer att finnas ett botemedel mot de störningar PM lider av, som att han är psykopat, sexualsadist som mördat och är en patologisk lögnare. Bland annat. NU finns ingen bot eller terapi som fungerar. Om framtiden vet jag inget.
Det behövs ju inget tillägg till din utmärkta förklaring. Jag kan lägga en extra betoning på principen om personligt ansvar för vuxna människor och göra en utvikning om framtiden. Även om man har haft en taskig barndom, även om man fötts med ofördelaktiga gener, så har man ett ansvar som medlem i ett samhälle. Det finns andra synsätt, som inom kriminalvården bl a brukat kallas det apologetiska. Med detta synsätt kan alla beteenden förklaras och behandlas bort. Problemet med denna modell är att den leder bort från ett demokratiskt samhälle. Ansvariga blir då en elit, som förstår allt och kan rätta till allt och som till slut bestämmer allt. Den andra sidan av samma mynt är att människan egentligen inte har någon fri vilja utan är som en maskin driven av ett genetiskt program och yttre krafter, kort sagt en hopplöshetens filosofi. Jag tycker, att man kan gå så långt som att säga, att en människa, så snart hon insett sina fel och brister inklusive sjukdom, har ett ansvar för att bearbeta dessa. Undantaget är det som lagen gör för individer som inte är medvetna om vad de gör, inte vet skillnad på rätt och fel, t ex psykotiska. PM har alltså fullt ansvar för sina handlingar. Om han har tillräckliga insikter om sina problem för att hållas ansvarig för dessas behandling, vet jag inte - kanske, kanske inte (din bedömning).
När det gäller framtida botemedel får man först definiera vad som menas med framtiden. På tusen år kan ju mycket hända, på 25 betydligt mindre. En slentrianmässig uppfattning är att förr eller senare alla problem kommer att vara lösta. Jag delar inte den uppfattningen. Det finns ingen saklig grund för den. När det gäller det mänskliga psyket är komplexiteten storleksordningar högre än den för cancerns mekanismer. Sexualmördare är en extremt sällsynt kategori, så forskningsmöjligheterna är minimala, tillkommer etiska hinder för att göra experiment (man kan inte utsätta andra människor än patienten för riskabel behandling, inte ens alltid utsätta denne för risker). Till detta kommer att drivkrafterna för att hitta en lösning kan visa sig vara alltför svaga, med tanke på att det finns en praktisk lösning, inlåsning. Det förrädiska resonemanget om vilka framsteg som gjorts inom tekniken under hundra år kan bemötas med problem som inte kommit mycket närmare en lösning på tusentals år. Det aktuella problemet är nog ett sådant. I alla tider har människan grubblat över ondskan och försökt kämpa ner den. All ondska härrör ur mänskliga handlingar och har alltid varit en produkt av arv och miljö. Förr i tiden definierade man ett upphov till ondskan:djävulen. Nu letar vi bland hormoner och potträning. Tänk om problemet är så komplext att förklaringen närmar sig den om djävulusiskhet ?!
