Konflikten i Syrien

A popular reform movement advocating the reordering of government and society in accordance with laws prescribed by Islam

Om vi återgår till den svenska debatten är vi nu redo att adressera ett antal frågor som pockat på svar. Den första handlar om rekrytering: är det så att det förekommer tvångsrekrytering av afghanska hazarer i Iran som nu skickas till Syrien för att strida? Nej. Rekryteringen till Fatemiyoun har mer eller mindre upphört sedan vintern 2017. Ingen afghansk ”ensamkommande” behöver skyddas från något sådant.

Men var det då en sådan stor risk att tvingas in i armén att det hade funnits skäl att acceptera afghaner som flyktingar om de hade kommit från Iran under den period då förbandet var i verksamhet mellan 2014 och 2017? Nej, knappast. Man kan räkna med att det har strömmat igenom 40.000 stridande hazarer i Fatemiyouns rullor under de fyra år som förbandet var i verksamhet på allvar. Detta skall jämföras med en bra bit över en miljon manliga afghaner i vapenför ålder som inte tjänstgjorde i Fatemiyoun under samma tid, trots att de bodde i Iran. Och dessutom var den helt övervägande delen av soldaterna frivilliga – risken att ”tvingas” åka till Syrien kunde betraktas som minimal även under denna tid.

Var det liktydigt med en dödsdom att strida i Syrien? Nej det var det inte, men det var sannerligen inte riskfritt heller. Även om 2.000 stupade är överdrivna siffror var förlusterna stora, vilket paradoxalt nog hade att göra med förbandets effektivitet och duglighet, vilket i sin tur gjorde att det sattes in lite överallt där det kunde bli farligt.