Saknar att ha en pojkvän

Du verkar sjuk i huvudet eller något. Vet inte vad du vill. Kan du sluta skriva till mig?
Du förstår inte ens att jag blir arg när en idiot skriver han vill slå mig? Hur puckad kan du vara?

Jag tycker du tvekar förmycket på dig själv att du ska vara en bördan för någon.

Du måste lära dig slappna av och inse att du faktiskt kan vara en bördan för någon. Speciellt ifall du faktiskt gillar honom så måste du kunna lita på honom att han är där för dig. Du såg dig själv som en finne i röven än att faktiskt prata med honom - ren kommunikation och faktiskt berätta att du mår dåligt över något.

Ifall han hade tagit öra och lyssnat på dig, stöttat dig så ja...med tiden fått en bättre personlig kontakt med tilit. Det är ju så man är där för varandra i ett förhållande! Va fan, inte fan är man ihop med någon och sen sitta och grina att han eller hon mår dåligt? Väl det som nu är att tycka om någon - kärlek, att kunna lita på varandra och ge varandra stöd vid dåliga tillfällen.

Det, eller så letade du efter en ursäkt att brya dig ur? Som du skrev - du känner oftast inget för killar. Rädd för en relation kanske?

Men denna var speciell? Tanke på att du skrev att du ändå gillade honom.

Sen om jag hade undrat om det var något fel på mig hade jag nog inte gått till ett gäng idioter och frågat det. Hade nog gått någon som kan något om människopsykologi.

Så du har alltså en kille som faktiskt blir kär i dig vilket du vill. Och du väljer då att träffa andra killar ?

Tror du finner ditt svar bäst genom att göra ett begåvningstest hos valfri psykolog.

Ja för jag vill inte att någon ska bli olycklig.. Jag vet ju själv att jag inte är så bra nu. Tycker inte att det är mitt eget fel men det har blivit att jag inte klarat så mycket som jag vill i mitt liv. Och det har gjort mig ledsen också
Usch i psykologin har man fått lära sig att tycka om sig själv men jag tycker inte det är sant. Att man ska vara nöjd med sig trots att man är som man är och inte ta åt sig om andra tycker dåliga saker om en. Jag tycker ju själv dåliga saker om mig självv. Om jag inte hade tyckt det så hade det inte varit motiverande för mig att bli annorlundare.
Tänker ska läsa en bok om psykologi som handlar om mindervärdeskomplex och då är det att dem flesta människor utvecklas av att ha det och blir motiverande av att känna sig underlägsen mot andra, men en del kommer aldrig ifrån deras känsla av mindre värde.

Jag skrev bara på den sidan för att prata om frågor om livet biologi typ sånt. Tänkte inte att någon skulle börja gilla mig. Sen var jag ofta ute med mina vänner och trivdes med dem. Jag tänker ju inte bli ihop med vem som helst som blir kär i mig. Men problemet var att han var så svartsjuk så började kontrollera mig, och även trodde att jag var ute för att ligga med andra men det var ju mina vänner då. Men han hade inte ens något att göra med om vad jag gjorde där för vi var inte ihop. Började säga att dom inte var bra för mig och jag blev tydligen så påverkad av det så började tro på det han sa????? Men kände på mig att något var fel med honom men då var det för sent att reagera.
Begåvningstest spelar ingen roll men är alltid kul att göra dem för att få höra bra saker om sig själv..

Olycklig är ett starkt ord. Du får det att låta som att delar du med dig av något av dina problem så förstör du denna persons liv. Det finns inte många saker en partner kan ha som problem med som när hen delar med sig förstör ens liv. Du kan prata om dina problem, det är ok att öppna sig ibland. Speciellt en partner och du kan inte låta en illusion som att du skulle förstöra des liv så hen blir olycklig på daglig bas stå i vägen.

Men nu kanske är det jag som snöar in mig.

Håller fullständigt med. Man måste kunna se sina brister för hur annars ska man bli en bättre människa?

Jag tror man aldrig kommer ifrån ett komplex. Det kommer ligga där i bakhuvudet, men var det inte någon som sa att sånt skapar karaktär? Handlar bara om hur man ska handskas med det så man klarar vardagen.

Jag mena bara att jag tänkte att man kanske hellre viljat haft någon som inte haft så mycket problem. Men om han gillade mig så ska inte jag säga emot det.

Äh, gillar man någon så struntar man i ifall någon har problem. Blir man dissad för bagaget så var det lika bra. Då var det inte menat ändå.

Mindre begåvade behöver kontrolleras i mycket större utsträckning och då särskilt kvinnor.
Medelbegåvade förstår och möts på mitten i ett förhållande och går att lita på.
Högt begåvade blåser den mindre begåvade i förhållandet och får denne att lita på henne, hon ligger med andra killar för att hon kan, inte för att hon blir lurad till det som den mindre begåvade blir.

Jag tror du utstrålar den förstnämnda, och han helt enkelt gjorde det som föll in mest naturligt för att hantera en tjej som dig, dvs genom att kontrollera dig. Det finns inget annat sätt egentligen för en kille då du inte kan hoppa upp i nivå mer än i sagorna.

Ja, för annars är ni farliga.
Men kan vara mer saker fel än hur begåvad man är.
Jag är trött på att behöva gå runt rädd för andra och inte veta. Samtidigt tycker andra "denhär människan är helt okej" om honom. Ni har gjort något fel där. Ett bettenede att skada andra som inte gjort en något är inte okej att en kille gör det. Det spelar ingen roll hur begåvad jag är. Alla andra killar har kunnat bete sig normalt mot mig.

Föga förvånande då de beter sig så, de falska små liven. Du är inte ensam om detta.

Hoppas dock att du mår bra/bättre trots detta.