Alternativ för Sverige (AfS) - samlingstråd

Om EU tycker jag inte alls. Det är ett globalistprojekt i sovjetisk anda. Så EU har föga med demokrati att göra oavsett definition.

Någon fri opinionsbildning går inte att tala om i Sverige heller främst till följd av mediastrukturen. Sen hyser jag i likhet med Tocqueville m.fl starka reservationer för den ”allmänna och lika rösträttens” välsignelse. Det gjorde även USAs grundare och skapade därför en konstitutionell republik med maktdelning som princip. Tyranni blir inte legitim för att den utövas av massan.

Det är just där skon klämmer. Sverige har inte fri opinionsbildning i verkligheten, med en konsensusstyrd public service, fåägda medier och gummiparagrafer i HMF-lagen, och, viktigast, den stora sociala konformismen och förtryck av avvikande uppfattningar. Flashback är inte registrerat i Sverige av en anledning.

På så vis påminner Sverige om DDR. Detta beskrevs redan i början av 70-talet av en engelsk korrespondent i Sverige (vars namn just nu undflyr mig) i en bok som hette The New Totalitarians.

Det är säkert viktigt för dig, men inte för stora flertalet, som för länge sedan sett igenom pratet om rasism för vad det är: debattförstöring, nedtystning, totalitärt maktmedel.

Nu begränsas inte ditt deltagande i tråden bara till att försöka utröna om AfS kanske är rasister eller antidemokrater (som om du skulle ha det moraliska överläget att definiera det), utan som jag skrev återkommer du gång på gång till hur partiet ska kunna röstmaximera genom att gå i en mer antirasistisk, liberal riktning. Det är en känd taktik hos somliga subversiva politiska krafter.


Den som får upp ögonen för JQ och studerar frågan en tid kommer oundvikligen börja skönja mer eller mindre tydliga mönster. Det har ingenting med paranoia, konspirationer eller hjärnspöken att göra. Att hävda det är för övrigt ytterst betecknande för din sort och era tillskyndare.

Nej, varför skulle det vara det? Om du läser tråden kan du se att även de som kan räknas som "inbitna" inte har några problem med att framföra kritiska åsikter om valrörelsetaktik och annat.


Ja, han kanske flög dit i en guldkostym också, med fingrarna prydda av diamanter, och gick raka vägen till Moskvas dyraste delikatessaffär och köpte tjugo kilo rysk kaviar. All betalat av partikassan.

Om du ogillar att jag argumenterar mot rasism och för liberala idéer får du väl göra det. Men subversivt är det knappast. Jag kör alltid med raka puckar och är tydlig med vad jag står för.


Jo det har allt med paranoia och hjärnspöken att göra. Ni är övertygade om att judarna styr allt, och ser därför judar i varje buske.

Man behöver inte vara jude för att ogilla rasism. Fatta det.

Fast nu undvek du kärnfrågan. Tycker du att Polens parlament och regering ska bestämma vilka lagar som gäller i landet, eller ska detta i slutändan avgöras av domare som den förra regeringen tillsatte?

Det här är ett principiellt problem av stor vikt. Frågan har ställts på sin spets i Polen, men det är ett växande problem i flera andra länder inklusive USA.

Beskriv gärna i detalj vilka fascistiska inslag A la Mussolini som går att finna inom Socialdemokratin.

Likheter mellan fascism och nationalsocialism finns, den ene inspirerades av den andre men att hävda att deras ideologiska motpol kommunism är en del utav samma träd är bara dumheter. Du är en dum människa.

Kan du inte bara istället erkänna att du är en nyliberal fjant med ett politiskt kunnande som ett dagisbarn?

Det är inte ens en analogi. Du kan lika gärna ställa frågon om jag tycker att en världsregering ska fatta alla viktiga beslut. Jag anser att alla folk har rätten till självbestämmande. Däremot anser jag inte att det är liktydigt med din definition av demokrati. Polen är verkligen inget bra exempel heller med tanke på alla korrumperade domare från kommunisttiden som sitter kvar.

Jag tycker som sagt inte att Polens situation är relevant. Mer intressant är de försök som pågår i USA att kringgå flera av de viktigaste tilläggen i konstitutionen. I Sverige är situationen en helt annan. Icke-folkvalda politiker, politiskt styrda domstolar, likriktad vänstervriden MSM och en gigantisk tjänstemannakår utan tjänstemannaansvar etc. George Orwell hade inte kunnat skriva en bättre bok än såssepekoralet Sverige där borgarna nöjt sig med plutokraträttigheter.

Det är minst lika fjantigt att påstå att kommunism är en ideologisk motpol till fascism, när dessa är så ytterst lika att aktivister rörde sig utan ansträngning mellan dessa båda rörelser (t ex Mussolini) och Hitler själv rekommenderade att man rekryterade nazister bland kommunister (men inte bland socialdemokrater).

Gemensamt för socialism, fascism (och delvis liberalism) är t ex framstegstron (Whig history), fantasin om människans och naturens formbarhet i enlighet med politisk vilja samt fientlighet mot tradition. Nuet och framtiden är allt.

Det finns god litteratur om den stora korsbefruktningen mellan kommunismen och dess lika totalitära barn fascismen, t ex Francois Furets ”Slutet på en illusion” och Flynns ”As We Go Marching” (skriven under kriget om den hotande postkrigs-fascismen i USA). Det är också en utmärkt historik över fascismens (italienska) ursprung bland syndikalisterna i Norditalien.

En del tänkare anser att den fascistiska strukturen vann det andra världskriget:

In the period immediately following World War II, both of the triumphant blocs moved rapidly to define the word ‘fascism’ expediently. The critical objective, on each side, was to emphasize those features comparatively understated in its own domestic version of the phenomenon, in order to underscore the impression that they had unambiguously sided against it. ‘Fascism’ was, definitively, that thing recently and at an enormous cost defeated. The immense sacrifices – and, in fact, progressive fascist reconstruction of society that had been accelerated during the war years – was justified by the crushing defeat of an absolute evil. Distinction was imperative. Thus, the Soviets drew particular attention to the comparatively muted anti-capitalism of the Axis powers, while the Atlantic allies concentrated upon the exotic trappings of German anti-semitic Aryanism. It is particularly notable that the predominant Western definition of fascism is remarkably maladapted to even the most basic comprehension of the Italian original, and that both Western and Soviet anti-fascist narratives are compelled to downplay the revolutionary socialism of its roots, in both its Italian and its German variants.

This is all understandable enough, but it grotesquely mystifies the reality of fascism, which was epitomized – universally – by the 20th-century war economy. Every major contestant of WWII – including the great Asian powers Japan and China – developed fascist governance to an advanced state. The essential feature was state seizure of the economy’s ‘commanding heights’ in the delegated (and integrated) ‘popular interest’. During war time such interest is peeled back to sheer survival, and thus publicized with dramatic intensity, which is also to say with an unusual absence of skepticism. Fascism is therefore broadly identical with a normalization of war-powers in a modern state, that is: sustained social mobilization under central direction. Consequently, it involves, beside the centralization of political authority in a permanent war council, a tribal hystericization of social identity, and a considerable measure of economic pragmatism. Fascism is practical socialism, distinguished from its dim cousin by its far more sophisticated grasp of incentives, or of human nature in its motivated individual and tribal particularity.

http://dailycaller.com/2016/10/17/the-f-word/

Polen är ett jättebra exempel eftersom det illustrerar vad som händer när domare som någon annan regering eller president tillsatte får bestämma för mycket. Den politiska processen havererar och väljarna får inte den politik de röstade på.

Låt oss ta ett annat exempel: vi kan inte ha en folkomröstning om Swexit som britterna hade och sedan börja förhandla med Bryssel eftersom våra politiker skrev in i grundlagen att Sverige ska tillhöra EU.

Vi måste därför först ändra grundlagen om vi vill lämna EU för vilket det krävs två riksdagsbeslut med ordinarie val emellan. Är Sveriges EU-medlemskap verkligen en fråga som bör regleras i grundlagen? Vad vinner demokratin på detta?

Här har du återigen otur när du tänker. Det du missar är att det finns enorma kostnadsfördelar i fattiga länder jämfört med högkostnadslandet Sverige, vilket skapar en multiplikationseffekt på varje miljon eller miljard kronor. Om svenska staten i teorin ville anställa hundratusentals familjeförsörjare i Afghanistan eller Somaliland, så ryms det helt inom biståndbudgeten idag. SvD:s Gudmundsom skrev vid något tillfälle om att Afghanistans hela statsförvaltning på 800 000 anställda kostade mindre än 23 miljarder kronor.

Med andra ord kan ett antal miljoner människor försörjas redan idag utan att det kostar en krona. Tvärtom är det en besparing från första kretsloppsmigranten, om systemet utformas rätt.

Jag tror inte att folk låter sig övertalas till en frivillig återvandring - vilket är vad vi diskuterade - om inte incitamentet är tillräckligt stort. Argumentet att "Du behöver inte så mycket pengar eftersom det är billigt att bo i Afghanistan" räcker knappast.