I en läsvärd artikel hos Kvartal diskuterar S-veteranen Widar Andersson orsakerna till att S minskar och att så många S-väljare är på väg till SD.
https://kvartal.se/kommentar/drfr-lyfter-det-inte-fr-s
En intressant passage är denna:
Citat:
Jag tror Bengtsson är något viktigt på spåren. Det kan vara så att en tidigare framgångsfaktor för S – brännmärkningen av Moderaterna som snudd på barnätande arbetarfiender – nu förvandlas till en nedgångsfaktor.
[---]
Det Håkan A. Bengtsson visar på är att många traditionella S-väljare med liknande grader av anti-M-indoktrinering som jag själv, tycks ha hittat en smitväg ut genom att gå till SD. LO-ledningens stenhårda kampanjande på temat att SD är ett ”arbetarfientligt högerparti som vill hjälpa Moderaterna att sänka lönerna och krossa välfärden” har antagligen varit alltför överdrivna och förljugna för att fungera.
Människor har kunnat se sig själva i spegeln och säga att ”detta är inte ett steg högerut. Jag röstar med SD för att protestera mot den kapsejsade invandringspolitiken.”
Det kan mycket väl ligga något i detta. M har i alla år varit förhållandevis dåliga på att locka besvikna S-väljare och borgarna överhuvudtaget har mest kannibaliserat inbördes. Med SD på arenan så har S en helt annan motståndare som inte är lika lätt att slå ur brädet genom hätska utfall och fulspel. De borgerliga partierna har varit för artiga och spelat det spel som S skrivit reglerna till - och ofta ändrat dessa därtill.
Om denna hypotes har fog för sig så är det inte alls omöjligt att S hamnar runt, eller till och med under, 25% i valet. Det kan inte uteslutas att när S väl är på det sluttande planet, så fortsätter utförslöpan.