Citerar blogginlägget: "Denna händelse jag berättar om nu, hade jag på något vis lyckats förtränga. Övergreppet har dock dykt upp i både minne och kropp, efter att denna (helt underbara) #MeToo kampanj/revolution har börjat.
Jag har egentligen inte känt för att dela den, då det enklaste vore att låta det ligga och gå vidare med mitt liv.
Men efter att ha sett min förövare regelbundet i tidningar och debatter under åren, och som pricken över i i en intervju kallade sitt beteende ’tölpagtigt’, kan jag inte hålla tyst längre. Efter att så många starka kvinnor har delat sina berättelser och upplevelser så delar jag en av mina.
I år 2000 var jag 16 år och gick i 1:an på gymnasiet, jag bodde i en halvstor norrländsk stad och jag och mina vänner åkte till Stockholm så ofta vi kunde för att festa och shoppa. Det var ju så tråkigt i vår stad, det hände aldrig något kul.
Vi hängde mycket på ett internetforum för ungdomar som var väldigt populärt, och min tjejkompis börjar chatta med bland annat en av dem som hade grundat siten. Vi tyckte det är jättehäftigt och bestämmer att vi ska ses med honom och hans vänner nästa gång vi kommer till Stockholm.
Vi är ju för unga för att komma in på några uteställen, så vi hamnar till sist i en källarlägenhet som ligger rätt centralt i stan. Jag är inte säker på vems lägenhet det var, men jag tror det var hemma hos forumskillen.
Vi är 4 tjejer, alla 16 år (de visste precis hur gamla vi var, det stod ju på våra profiler) de är 3 killar, eller rättare sagt män, som alla tre är en del av ’innesvängen’ i Stockholm. En av dem var Fredrik Virtanen. De bjuder på drinkar, shots, extacy och kokain. En av mina vänner lämnar till sist festen, jag tror hon skulle möta upp en annan vän på stan, så vi är tre tjejer kvar.
Jag dricker för mycket, det jag har tagit gör mig helt snurrig och jag blir snabbt väldigt dålig. Jag är allt för full och allt börjar snurra, jag mår illa och går in och lägger mig i ett sovrum och däckar på sängen. Ovanpå överkastet med kläderna på.
Efter en stund kommer FV in och sätter sig på sängkanten, frågar mig hur det är, jag ber om ett glas vatten då det känns som att jag måste kräkas, allt snurrar när jag öppnar ögonen så jag kan inte ens resa mig för att gå på toaletten. Han hämtar ett glas som jag tror är vatten men när jag tar en klunk upptäcker jag att det är sprit.
Jag mår ännu mer illa och allt blir svart, jag har ingen tidsuppfattning så jag har ingen aning om hur länge jag varit borta, men jag vaknar till av att jag kväljs och inte kan andas. Han står vid sidan av sängen och har pressat sitt kön in i min mun, han håller mig hårt runt bakhuvet mens han pressar den ner bak i halsen på mig, jag kan inte andas och det känns som jag ska kräkas.
Jag försöker pressa bort honom och han slutar äntligen. Jag kan inte ens resa mig, jag är helt borta och däckar igen.
Nästa gång jag vaknar till känner jag hur någon drar av mig jeansen, jag vill verkligen säga stopp men jag kan inte få ut ett ljud, jag är helt borta. Jag vaknar till några gånger medans han ligger med mig, jag kommer ihåg att det kändes så tungt, som att någon lagt ett stort stenblock på mig och jag hade svårt att andas.
Jag försvann bort igen och låg däckad länge, utan tidsuppfattning men jag skulle gissa på att det var ett par timmar.
När jag vaknade igen så snurrade allt fortfarande, jag hade ont i halsen och i resten av kroppen.
Jag tog på mig jeansen igen men trosorna hittade jag aldrig. Jag kom inte ens ihåg vart jag var. Virtanen var borta och jag gick runt för att leta efter mina vänner. En av dem låg och sov bredvid musiker-killen på en soffa och min andra vän var med forumkillen i en bil, den stod parkerad i en liten parkeringskällare som man kunde komma in till från lägenheten. Han hade tagit med henne dit och i en bil så förgrep han sig på henne.
Vi gick från den här ’festen’ med ont i magen, kände oss äckliga, utan att prata om vad som egentligen hade hänt. Det var ju ’bara’ en fest som gått snett, ’snefylla’, sånt som händer. Skrämmande nog så är det först nu, 18 år senare som jag inser att det var en våldtäkt. Ett övergrepp. Inte mitt fel.
Det är aldrig ok at utnyttja någon som praktiskt taget är medvetslös! Den skam jag har burit som inte är min, vill jag ge tillbaks. Skammen är inte min eller mina vänners, men deras. Vi var 16 åriga tjejer, naiva och partyglada.
De var vuxna män som utnyttjade situationen till max.
Det var ju inte den första festen som spårat ur, ’om man däckar så får man skylla sig själv’ var liksom underförstått bland tonåringarna, både tjejer och killar. Så skevt och så fel. Hoppas verkligen att framtida generationer av tjejer och killar skapar deras egna struktur, med ömsesidig respekt för varandra och sin egna kropp."
Visst, det kan vara påhittat eller vad som helst, har inte den blekaste men detta är ju en skvallertråd så jag tycker definitivt att det platsar.
Virtanen är alltså en person som systematiskt i flera års tid har näthatat människor på ett extremt obehagligt sätt, från sin maktposition på abs ledarsida, så väl som på twitter.
Det finns inte en antydan till självransakan, eller dåligt samvete eller sympati för sina offer. Istället tycker han väldigt synd om sig själv och gör sig till en martyr. Extremt obehaglig människa.
Märklig slump att Svt/Helin väljer att göra denna granskning om just Virtanen och exempelvis inte Martin Timell, som inte har fått i närheten av lika många anklagelser riktade emot sig? Tycker ni inte det.
__________________
Senast redigerad av Geigerzehler 2018-05-30 kl. 12:35.
