Citat:
Ursprungligen postat av
Charlisangel
Jag tolkar Stockholm, att han förlorar sin stolthet och i viss mån pondus, någonstans i Stockholm, det var där hela resan börjarde.
Den leder till ångest och just att han jagar en dröm som inte är hans.
Kan ni tänka er att i alla dessa år vara alla dessa människor till lags. Managers, media, kollegor, arbetsgivare, flickvänner, vänner, familj, fans... Jag kan tänka mig att man förlorar sin ryggrad, dvs stolthet, integritet, privatliv och att man hela tiden är någons ”egendom”, som andra bestämmer över och vet bäst.
Man daltas och slängs hit och dit, fast man är vuxen, alla skall ha sin bit av kakan. Ingen lyssnar fast man uttrycker att man är sjuk, mår dåligt och kommer att dö. Man har förlorat sin stolthet och förmågan att göra sig hörd.
Mitt favorit klipp i true stories är när han säger att han är klar om 5-10 minuter, sen tillägger han- jag menar ju inte en timme...Det är som ett barn som förklarar för sin pappa. Jag kan se det klippet om och om igen...Söta Tim.
Samtidigt är det i Stockholm med familj och vänner, han hör hemma och älskar. Det är där han vill vara.
Så bra och träffsäkert formulerat. Inte minst så oerhört sorgligt....
Min reflektion efter att ha sett dokumentären var att det kändes som att Tim aldrig ens gavs chansen att ”bli vuxen”, att stå på egna ben, dels p.g.a. att allting rullade på så snabbt, men även för att han alltid hade en massa människor omkring sig. Detta är till viss del förståeligt p.g.a. hans kändisskap, gällande t.ex. säkerheten, men är för egen del lite fundersam över hur bra det är att bli så ”omhändertagen” med alla dessa människor omkring sig hela tiden som Tim haft. Jag betvivlar inte alls att hans vänner stöttade honom och att han ville ha det på det sättet, men att ”klara sig själv” stärker också det egna jag:et. I något klipp säger han någonting i stil med att han vill ha ett erkännande, vilket tyder på att han själv inte förstod hur talangfull han var i sitt skapande.
Av det jag sett verkar han ju inte varit ensam ens med sina flickvänner. Hade han träffat/utifrån omständigheterna getts tillfälle att utveckla ett djupt och seriöst förhållande med en stabil kvinna tror jag att utgången av allt detta blivit helt annorlunda. Min uppfattning är att det var mycket viktigt för honom att hitta en själsfrände. En jättesöt och empatisk kille från Östermalm gjorde garanterat många kvinnor intresserade, men en jättesöt och empatisk världsstjärna öppnade av förklarliga skäl ännu fler dörrar, på gott och ont... För egen del tror jag att även detta på påverkade hans inre osäkerhet att han inte visste om det var honom som person eller kändisskapet som var grunden till en kvinnas intressse. Rent krasst kan man i alla fall konstatera att han inte skulle träffat vissa av de han tydligen dejtat om han inte varit känd.
Som så många andra har Tim som person berört mig otroligt djupt. Han framkallar en massa känslor, framförallt en känsla av vilja ”omhänderta” och skydda.. Han var onekligen en unik man med en, i dessa dagar, ovanligt vacker själ ♥️🕊
