Varför hatar män intelligenta kvinnor?

[quote=EliasAlucard|64105187]
Snarae du som inte helt inser vad du skriver.
Samt verka ha missuppfattat TS å de grövsta.




suck nej...fysiskt yttre ha inte ett skit bäring på IQ. Vänligen inse detta nu.


jaha och den anekdoten från ditt liv bevisar vad exakt?


beror helt på va du lägger din irbba för Intelligent.
jag lägger den som sagt över allt över medel. Du vekar lägga den runt IQ 160 eller nått?
med anda ord Einstein var en riktig dumskalle i din värld.


Nä just affärsskalle samt intelligens fatta vad man håller på med...ha ju nada att göra med att vara en duktig skådespelerksa..där gäller bara att himla med ögonen och pluta med munnen.
Gosse kanske gäller för din typ av filmer, men inte tillräckligt för andras behov.

Nu har jag fått nog av dig...

Här kan du läsa om två studier som kopplar högre grad av social anxiety till hög intelligens:

https://www.davidwolfe.com/social-anxiety-high-iq-empathic-abilities/

Högre grad av social anxiety sänker ens sociala färdigheter och gör att sociala situationer upplevs som jobbigare. Alltså är kulturens bild av högintelligenta män som lite mindre socialt kompetenta inte helt tagen ur luften.

Vad i högt IQ anser du gör en man mer attraktiv? Påståendet om att Hawking hade massvis med kvinnor stämmer ju inte. Och de avancerade ämnen man kan lära sig med väldigt högt IQ är ämnen vanliga kvinnor oftast inte är intresserade av eller ens har möjlighet att ge input i.

Jag har inga problem med intelligenta kvinnor och inte heller med att samarbeta med dem eller ta emot goda råd från dem. Sådant som jag uppfattar som tom pladdrighet är en annan sak, men där gör jag egentligen ingen skillnad på män och kvinnor (strävar åtminstone efter att inte göra det).

Superintressant!




tack för den artikeln, någonting jag inte kände till innan.

läste du:

"Perhaps not as surprising is that people with social anxiety have also been found to have increased empathic abilities.

A study done by researchers at the University of Haifa’s Department of Psychology found this by using self-rating scales in high socially anxious individuals as well as low socially anxious individuals.

The study’s conclusion reads:

Results support the hypothesis that high socially anxious individuals may demonstrate a unique social-cognitive abilities profile with elevated cognitive empathy tendencies and high accuracy in affective mental state attributions."

Over at The Mind Unleashed, Anna LeMind hypothesized that this may be due to socially anxious people being so attuned to others’ emotions that they find social interactions “too devastating” to engage in.



Det är alltså inte social oförmåga utan snarare dess motsats.

jag anser liksom inte att det är poängantalet i IQ som är det intresanta utan vad denna förmåga gör med folk.

Är du säker på Hawkings? för jag läste en artikel om honom och att han hade många kvinnor runt sig som gillade umgås med honom.


haha du har en väldigt mäklig syn på saker, som klart skiljer från min.

alltså, själv är jag rätt intresserad av allt möjligt, historia, litteratur, teknik, konst, arkeologi, politik, foto m.m.
och jag anser väl att alla dessa ämnen är fullt möjligt för precis alla utom kanske de minst intelligenta att intresseras sig för?
Visst du ha en del ämnen som kanske bara är för de mest intelligenta, därför att ingen annan kan hänga med helt ...viss sorts fysik/ svår filosofi ex.
men alltså man får ju fan bara se till för sin egen skull att man håller sig någorlunda allmänbildad?

jag upplever att jag kan snacka skit med de flesta jag möter, för jag har lite hum åtminstone om de mesta och allmänt nyfiket sinne.

Precis, det är en personlighet. Därför som högintelligenta har vissa gemensamma personlighetsdrag. Samma typ av mentala sjukdomar. Vill även minnas att visa fysiska sjukdomar är överrepresenterade bland högintelligenta. Någon ögonsjukdom tror jag.

Exakt, har man en hjärna som fungerar annorlunda så gillar man också andra saker. Hög intelligens är inte bara att man har lite lättare för matematik utan innebär också att man inte kan uppskatta till exempel program som Paradise Hotel, eftersom det är framtaget för en målgrupp med en helt annan intelligensnivå.

Är man empatisk till den nivå att sociala interaktioner upplevs som väldigt jobbiga så blir ju ens möjligheter att förföra kvinnor väldigt lidande.

se där lite humor...

Får man fråga en privat fråga?
är detta ett problem du själv har eller är det bara något du allmänt beskriver?

jag syftar inte på raggning av brudar utan på social anxiety?

Genomsnittskvinnan ligger kring 100 i iq precis som mannen. Det du länkar till är inte fakta, det är resultatet av en studie på bara 900 personer. Men oavsett så är 4 iqpoäng inte särskilt mycket och det handlar om genomsnittet. Det är väl någorlunda accepterat att det finns fler män i botten och i toppen och på bara 900 personer finns inte så många ytterligheter och hurvida de ligger i toppen eller botten och hur de påverkar resultatet blir ju ganska slumpmässigt, tänker jag. Män har större hjärna men de har även större kroppar, hjärnans storlek är bara relevant i förhållande till kroppen. Det står att de kvinnor som hade större hjärna än det kvinnliga genomsnittet hade något högre iq och motsvarande för männen.

Det är väletablerat att den genomsnittliga iqn inte skiljer sig mellan män och kvinnor. Det är vetenskapligt konsensus och det är baserat på mer än en studie. Forskarna har fått mycket träning i att tänka. Dom förkastar inte all annan forskning bara för någon liten studie och kallar det fakta för att det passar med deras fördomar.

Det är inte sant att "hög intelligens oavsett nivå" (?) är ovanligare bland kvinnor om du inte med "hög intelligens" menar över 140 i iq men i så fall har du ju inte kommit någon vart med din argumentation. Jag tror du bara försöker komma med ursäkter till varför du personligen har låga krav när det gäller intelligens hos kvinnor (kanske är det därför du har den uppfattningen du har också, för att det är så ditt umgänge ser ut). Men du talar bara för dig själv, det finns gott om män som attraheras av intelligens och som har krav på det området, antagligen de mer intelligenta männen.

Ja, det är ett problem jag själv har. Jag kan uppleva det som besvärande att hamna i sociala situationer med människor jag ej känner väldigt bra sedan tidigare. Hamnar jag på exempelvis en fest med många nya ansikten är jag väldigt tystlåten och kommer inte på något att säga. Samtidigt som jag upplever min egen tystlåtenhet som väldigt obekväm. Svarar mest på tilltal och direkta frågor.

Något jag vill ta tag i att förändra men vet inte riktigt var jag ska börja.

Har du problem med att kolla folk i ögonen?
Det är vanligt vid social anxiety, jag hade det innan och kunde knappt kolla folk i ögonen.
Så fort jag började träna och kolla folk i ögonen så släppte även allt det andra. Så jag råder dig; börja kolla folk i ögonen.

Hmmm.

Ett tips jag hört, du har kanske hört detsamma, att det lite gäller att glömma bort sig själv samt lära sig att lite lägga rädslan för social skam på hyllan.

de mest trevliga typerna på en fest är oftast de där som bjussar lite på sig själva och som inte verkar bry sig om de gör bort sig.

men jag vet lättare sagt än gjort.

Mitt knep är att när jag känner mig lite osäker bland nya människor, leta mig fram till den person/ grupp som verkar ha "statusen" i rummet och le brett och gå till "attack".
Då har jag i ett slag:
1. avklarat det svåraste. Allt blir lättare därefter.
2. visat för resten av sällskapet att där är en som inte är räddhågsen av sig...( även om jag mycket väl kan vara det) vilket brukar få som påföljd att andra sen börjat snacka med mig.
brukar funka även om jag helt misslyckas i "attacken".


kanske ett tips?

Problemet för mig är att den som har statusen i rummet förmodligen redan är inblandad i snack med andra. Känner mig väldigt osmidig i att ”tränga mig in”.

Dessutom vet jag aldrig vad jag ska säga.

Jag: ”Hej”
Andra personen: ”Hej”
Jag: ”ehhh... vad jobbar du med?”

Och det blir awkward då det blir uppenbart att mina sociala skills är mycket lägre än de andra i rummet.


Det beror på vad du menar. Pratar jag med en person kollar jag denne i ögonen. Men sitter jag på bussen stirrar jag inte främlingar i ögonen. Råkar jag få ögonkontakt med någon annan resenär förflyttar jag blicken vidare till något annat.