Juristprogrammet

Nu var ämnet primärt studiefart, inte nödvändigheten av utbildningar som inte i tillräcklig grad skapar jobb eller mättar arbetskraftsbehov.

Juristprogrammet läses i regel på 100 %. Detsamma gäller humaniora. Det är i det avseendet alltså ingen skillnad. Därför antog jag att du menade något annat än studiefarten.

Du hade ju kunnat vara som 80 % i mina seminariegrupper, dvs helt oförmögna att förstå samtiden. Reel vs formell studiefart...

Det är möjligt; samtiden är inte alltid helt enkel att förstå. Jag läser på juristprogrammet och har tidigare läst ett par kurser i humanioraämnen. Min reella studiefart har hela tiden varit ungefär densamma.

Ordet "min" avslöjar dig. Oförmögen att generalisera. Inte helt olikt dålig argumentation under seminarier.

Nu är det väl så, att det knappast är något eftersträvansvärt med svepande generaliseringar utifrån egna erfarenheter?

Läs en kurs i praktisk filosofi så kanske du får lite perspektiv på det här med bra respektive dålig argumentation. Det verkar du behöva!

Jag gillar att du sitter och hökar i tråden där dina få inlägg endast är raljanta svar riktat till mig. Det verkar kul.

Dessutom har du konstant fel. Han jag bemötte generaliserade enbart utifrån sig själv, medan jag tog ett steg tillbaka från egna upplevelser. Komiskt att din kritik träffar så fel att det rättfärdigar min sak.

Jag delade med mig av min erfarenhet, men förstår naturligtvis att samma sak inte gäller för precis alla andra. Kan inte du som vet berätta lite för oss andra hur det egentligen ligger till och hur du har kommit fram till det? Hittills har du inte gett oss något att gå på, utan bara varit rätt otrevlig.

Om man inte levt under sten utan faktiskt rört sig bland människor och följt den utbildningspolitiska debatten, så kommer man fram till min slutsats. I princip varje student jag träffar, som inte läser något av det som av allmänheten ses som svårt, pluggar extremt lite - om jag nu ska argumentera utifrån egna erfarenheter.

Håller inte med om dina inlägg så ofta men just detta håller jag med om. Åtminstone i Uppsala är det ganska vanligt att folk tar uppehåll någon gång under programmet för att plugga någon humaniorakurs (om man inte åker på utbyte). I stort sett alla ser det som en semestertermin och pluggar väldigt lite.

Det finns utbildningar som absolut kräver mycket tid, till exempel läkare och vissa typer av civilingenjör. Väldigt många utbildningar som är på "100%" kan man dock klara av utan att lägga ner mer än 10 timmars självstudier i veckan.

Det gäller juristprogrammet också. Behöver man plugga för att klara sig är man korkad, så enkelt är det. Förvisso är de flesta jurstuds just det.
Som juriststudent bör man vara återhållsam med att kritisera andra utbildningar och dess studenter ty vi är extremt överskattade. En normalbegåvad språkvetare i svenska skulle klara en juridiktenta utan problem. Det säger en del om vår så kallade elitutbildning.

Jag har tidigare argumenterat för en ökad ödmjukhet bland jurstuds. Däremot så kräver höga betyg en stor skillnad i ansträngning relativt många andra utbildningar.

Med det sagt så är den intellektuella höjden inte särskilt hög hos många studenter, kanske mig inkluderat med tanke på medelbetygen jag hittills fått.