Citat:
Du har länkat till en rad solnedgångar, några mer överexponerade än andra. Fina bilder, men jag saknar fortfarande konkreta svar på mina frågor. Vad är exempelvis den uppmätta luftfuktigheten på dessa ställen, vilka studier påvisar effekten?
Du pratar om perspektiv samtidigt som du säger att solen endast, i vissa fall, kan ses minska med några millimeter när den försvinner. Hur går det till? Varför bibehåller solen sin storlek och går ned under horisonten, medan andra objekt som avlägsnar sig från betraktaren upplevs som betydligt mindre? Vad är det med solens färdriktning som gör detta? För om den inte rör sig bort från oss, vart tar den då vägen, och varför blir det mörkt?
Här kan du exempelvis se en solnedgång genom ett filter. Solen ändrar inte storlek:
https://www.youtube.com/watch?v=DIviCNY3Txw
Du pratar om perspektiv samtidigt som du säger att solen endast, i vissa fall, kan ses minska med några millimeter när den försvinner. Hur går det till? Varför bibehåller solen sin storlek och går ned under horisonten, medan andra objekt som avlägsnar sig från betraktaren upplevs som betydligt mindre? Vad är det med solens färdriktning som gör detta? För om den inte rör sig bort från oss, vart tar den då vägen, och varför blir det mörkt?
Här kan du exempelvis se en solnedgång genom ett filter. Solen ändrar inte storlek:
https://www.youtube.com/watch?v=DIviCNY3Txw
Finns inga mätningar av av luftfuktigheten att tillgå. Utgår från hur solens ljusstyrka och färg förändras på dess bana mot horisonten för att avgöra den ungefärliga luftfuktigheten. Min poäng är att luftfuktighet påverkar solens ljusstyrkan precis innan försvinnandet på horisonten; Med låg luftfuktighet lyser den starkare, men hög luftfuktighet lyser den svagare p.g.a. det "vattenfilter" som uppstår framför den. Därav kan en viss storleksskillnad upplevas precis innan den träffar horisonten.
Även solens färdriktning spelar in i denna upplevelse av storleksskillnad. Om den färdas i en hög båge ovanför betraktaren (Som under sommartid i Sverige) kommer storleksskillnad upplevas. När den färdas närmare horisonten under dagens bana (Som under vintertid i Sverige) upplevs inte storleksskillnad.
Att solens ljus syns innan dess framträdande i gryningen och försvinnande i skymningen är ett bevis på att den inte befinner sig "bakom kurvaturen". När ljus hamnar bakom något kan betraktaren inte längre uppfatta ljuset. Detta kan man enkelt testa själv.
Ljuset syns i gryning och skymning för att solen fortfarande färdas, även fast den inte finns i betraktarens synfält ännu. När solen är så långt bort att ljuset inte längre kan uppfattas av betraktarens ögon blir det mörkt och endast potentiellt ljus från månen eller stjärnorna finns kvar.
Anledningen till varför solens försvinnande på horisonten inte kan liknas vid t.ex. en båts försvinnande på horisonten är att solen är enormt mycket större och avståndet till den är enormt mycket längre. På grund av detta försvinner solen och månen ur betraktarens synfält på ett unikt sätt, som inte går att jämföra med något annat.
Att de försvinner på horisonten med till synes oförändrad storlek innan de egentligen borde, beror helt enkelt på att de nått gränsen för hur långt våra ögon fungerar. Våra ögon har en maxkapacitet och vid en viss punkt kommer objekt försvinna även fast de enligt t.ex. matematiska uträkningar inte borde.
Citat:
Fast cyklisten befinner sig på markytan. Solen befinner sig 5941 km ovanför. Anser du att solen kommer närmare jordytan? I så fall hur, då detta inte kan observeras över hela jorden? Eller gör du bara misstaget att tro att ett föremål 5941 km ovanför jordytan kan jämföras med ett föremål på jordytan? För det är en väldigt felaktig jämförelse.
Vi har siffror. Solen är konstant 5941 km
...
historia, ljugit. Och om du vill undersöka var solen är när det är midnatt här så är det bara att ringa random nummer och person. Det bor 1,4 miljoner pers i Hawaii om du funderar på att kalla alla lögnare.
Vi har siffror. Solen är konstant 5941 km
...
historia, ljugit. Och om du vill undersöka var solen är när det är midnatt här så är det bara att ringa random nummer och person. Det bor 1,4 miljoner pers i Hawaii om du funderar på att kalla alla lögnare.
Det som sker vid horisontlinjen kan appliceras på objekt som är både nära och långt borta. Betraktarens synfält är det relevanta och även det som gör att konvergenspunkten förändras i relation till betraktarens höjd. Självklart har inte solen exakt samma egenskaper som en cyklist vid horisonten p.g.a. storlek och avstånd, men att båda påverkas likadant av hägringen och konvergenspunkten för betraktaren går att observera själv med hjälp av optisk förstoring.
Du gör icke observerbara antaganden och utgår från avstånd som du själv inte mätt ut. Inget jag kan relatera till, men förstår vart du vill komma med att man borde alltid kunna se solen på en platt jord.
Solen kommer alltid försvinna ur betraktarens synfält även på en platt jord. Detta p.g.a. hur våra ögon fungerar och till slut kommer det objekt man betraktar försvinna i ögats brytpunkt, även fast det enligt matematiska uträknande inte borde göra det.
Du behöver inte vara orolig, jag tror på Hawaii!
Citat:
Dina påståenden kan motbevisas av alla som kan gå ut och titta på natthimlen. Du borde göra detsamma. Med endast en blygsam kikare kan man titta på Jupiter och observera dess månar gå i omloppsbana runt den. Och alla, precis ALLA, kan gå ut och sen en satellit vilken given natt som helst förutsatt att du kan hitta en någorlunda mörk plats en sjärnklar natt. Och har ögon... Tittar man länge nog kommer man se en liten prick, som en ljussvag stjärna, som snabbt rör sig över himlen. Det är satelliter. Om man, rent hypotetiskt, tog en kamera och ställde det på ett stativ, riktade upp och använde en lång slutartid så skulle satelliterna uppenbara sig som små streck. Om jag nu kände någon som hade en billig konsumentkamera med ett dassigt objektiv och ett halvdant stativ...
https://imgur.com/a/NKN6mSy
...
Satelliter, satelliter överallt. I en bild ser man t.om två satelliter som nästan korsar varandras banor (ena är i polär bana och andra en vanlig väst/öst bana). Alla bilderna är tagna av mig med en väldigt blygsam kamera. Alla kan ta liknande bilder. Allt man behöver är en kamera man manuellt kan ställa in slutartiden på och stativ. Jag bara klev ut på min balkong ett par kvällar med de usla ljusförhållandena jag har där. Jag har gatulampor som lyser rakt in i kameran, något man kan se som en ljusstrimma. Jag har inte behandlat bilderna alls förutom skalat ner för att bli uppladdningsbara. Imgur sabbar bilderna lite grann. Stjärnorna ser lite utdragna ut pga den långa slutartiden. De hinner röra sig på de 8 till 10 sekunderna. Alla "stjärnor" som är ovanligt skarpa som är röda och blåa är artefakter som orsakas av det höga ISO värdet jag använde mig av. Och för att jämföra med hur ett flygplan ser ut så fotade jag ett.
https://imgur.com/a/EpsyGFz
https://imgur.com/a/NKN6mSy
...
Satelliter, satelliter överallt. I en bild ser man t.om två satelliter som nästan korsar varandras banor (ena är i polär bana och andra en vanlig väst/öst bana). Alla bilderna är tagna av mig med en väldigt blygsam kamera. Alla kan ta liknande bilder. Allt man behöver är en kamera man manuellt kan ställa in slutartiden på och stativ. Jag bara klev ut på min balkong ett par kvällar med de usla ljusförhållandena jag har där. Jag har gatulampor som lyser rakt in i kameran, något man kan se som en ljusstrimma. Jag har inte behandlat bilderna alls förutom skalat ner för att bli uppladdningsbara. Imgur sabbar bilderna lite grann. Stjärnorna ser lite utdragna ut pga den långa slutartiden. De hinner röra sig på de 8 till 10 sekunderna. Alla "stjärnor" som är ovanligt skarpa som är röda och blåa är artefakter som orsakas av det höga ISO värdet jag använde mig av. Och för att jämföra med hur ett flygplan ser ut så fotade jag ett.
https://imgur.com/a/EpsyGFz
Tack för bilderna Sadoman!
Även jag har observerat det som ses på dina bilder. Ljusprickar (Ibland blinkande) som rör sig över himlen. Exakt vad det är för något går inte veta, men förstår ditt antagande att det är vad de flesta kallar satelliter.
Får ursäkta hur jag uttryckte mig i det inlägget du besvarade. Jag tror på satelliter, men brukar referera till dem som objekt i himlen. Satelliter är ett påhitt av Science Fiction-författaren Arthur C. Clarke. En bättre beskrivning är enligt mig luftrobotar!
Det jag ifrågasätter är beskrivningen att de skulle befinna sig i rymden. Finns nämligen inga observerbara bevis på att de befinner sig där. Mitt antagande är därför att objekten befinner sig i atmosfären.
Klistrar ett av mina tidiagre mitt svar angående "planeter":
"Finns inga som helst indikationer på att de vandrande ljuscirklarna i himlen är sfäriska objekt. Mönstren inuti cirklarna förändras regelbundet men det är inget tecken på rotation. Innan säkra observationer av privatpersoner gjorts att dessa ljuscirklar är roterande sfäriska objekt är allt annat antaganden som är omöjliga att bekräfta."
Oavsett vad, så är detta inte relaterat till formen på våran värld men ändå relevant i diskussionen.
Citat:
Det är du som ska bevisa dina påståenden. Att jorden är rund är allmän kunskap så jag ser inte varför jag ska behöva bevisa vad alla redan vet utom de amerikanska byfånarna på youtube som du har som husgudar.
Att ett barn vet vad som är upp och ner är inte så konstigt då de känner av gravitationen.
Vidare så är du rätt okunnig i vetenskapsteori. En vetenskaplig teori, till exempel den om gravitationen, är en förklaringsmodell som styrkts av observationer. Tyvärr används ordet teori i allmändagligt tal för gissningar vilket verkar förvirra plattjordare i synnerhet.
Plattjord är bullshit. Det är upp till dig att motbevisa det.
Att ett barn vet vad som är upp och ner är inte så konstigt då de känner av gravitationen.
Vidare så är du rätt okunnig i vetenskapsteori. En vetenskaplig teori, till exempel den om gravitationen, är en förklaringsmodell som styrkts av observationer. Tyvärr används ordet teori i allmändagligt tal för gissningar vilket verkar förvirra plattjordare i synnerhet.
Plattjord är bullshit. Det är upp till dig att motbevisa det.
Mitt påstående är att gravitation inte går att bevisa. Om du vill berätta för mig hur jag själv kan bevisa denna magiska kraft i praktiken är du välkommen att göra det. Hittills har dock ingen lyckats med det.
Bevisbördan ligger inte hos mig. Alla som tror på jordens rörelse, den sfäriska modellen, gravitationen, rymden o.s.v. borde kunna bevisa det i praktiken, vilket ingen kan!
En vetenskapsteori behöver verkligen inte vara förankrad i verkligheten, även fast den borde. Om vetenskapsteorier skall bygga på empiriskt underlag, varför kallar du då den allmänna relativitetsteorin för vetenskapsteori?