Förlorat allt intresse för teknik

TS, det låter som du behöver en break ifrån dina nuvarande åtaganden. Kanske förkovra dig i klassisk litteratur, träffa nya människor, göra någonting gott som du (direkt) kan se har verklig betydelse.

Jag har hittat alla svaren som finns nu och den hittade jag i fysiken och filosofin och vetenskapen. Ingen människa vet svaret på de djupare frågorna jag har. Jag känner att jag är färdig med livet.

Jag har genom min resa insett att vara människa inte är så speciellt egentligen och att jag ändå inte kommer identifiera som människa när jag är död.

Jag har upptäckt en jävla massa saker.

Alla dör vi ändå. Är det värt att lära sig något mer under tiden? Jag anser inte det.


Mänskligheten är båda skit och bra. Jag har anledning att hata det vansinne naturen slumpat fram.

Visst. Men som den svarte killen i filmen Gladiator säger på slutet, med ett stort leende:

Not Yet!

Eller som Robin Williams karaktär i filmen Dead poet's society säger till sina studenter, framför gamla foton av studenter som vara unga DÅ men är döda nu sedan länge:

Carpe Diem!

Fånga dagen. NU är det din chans att göra något sorts avtryck, om det så bara är för din egen skull. Det är upp till dig.

https://youtu.be/vi0Lbjs5ECI

Det tror jag de flesta är medvetna om. Men livet blir det man gör det till och om du nu gör det till skit så...be my guest.

Att du redan hittat alla svar och allt skit du snackar på 34 år är jag jävligt tveksam till.

Om det inte vore nog med att tekniken inte är så jävla givande längre, så hur trista är inte arbetsplatserna? Själslig öken.

Suck. Nu får du mig att må dåligt. Ja, det stämmer, det suger. Att sitta och stirra på en skärm suger.


Om du menar det vetenskapliga och filosofiska så har jag tvångsmässigt gjort efterforskningar och tänkt efter själv i över ett decenie.

Det låter som att du har för höga krav på ditt yrkesliv. Du verkar förvänta dig att teknik ska rädda världen och ge livet mening men hur många positioner gör egentligen det?

Självklart vill man arbeta med något meningsfullt men det är väl egentligen rätt få förunnat.

Precis så känns det!

Men på senare tid har jag bara tröttnat på mänsklighetens projekt. Alldeles för många krafter styr ner skeppet i skiten.

Jag kan lika gärna åka snålskjuts på skiten. Inte försöka forska eller utveckla mer saker. Ta de pengar jag har och leva på hamburgare som andra får laga i tio år och sedan hänga mig själv.

Exakt vad vill du att vi ska svara? Nej nej, så är det inte!

Men du har ju redan kunskap om allt så du vet ju att det inte stämmer. Så ät hamburgare och var glad, det finns liksom inget annat att säga.

Kom till saken istället. Om du vet vad som ligger i universums utkant, vad som "orsakade" big bang, vad medvetandet egentligen "är" för något, hur man föder en generell artificiell superintelligens eller vad som händer med verkligheten om "oändlig tid", vad verklighetens egentliga natur är sett från ett annat perspektiv än vårt egentligen rätt naiva och väldigt unga fysik och vad jag anser också är en naiv fast väldigt ung och pragmatisk kunskapsteori, var god dela.

Fram med det bara.

Ingen människa vet och om man sätter fötterna på jorden och tittar på det vi vet så är hela skiten ett vansinnigt projekt. Berätta för mig hur långt detta vansinne sträcker sig? Det är längre än dina fötter, det är längre än din planet och solsystem. Det sträcker sig längre än det mänskliga perspektivet, det är mycket vi inte troligen ens kan förstå.

Jag säger inte att jag vet allt, det var du som sa det. Men jag kan kan säga att jag mer än 99.99% av världen om vetenskapliga existensiella frågor - det är relativt andra människor men inte relativt den sanning som finns för vi vet inte ett skit ännu. Hur mycket medvetandefilosofi och neurologi har du under bältet? Har du ens ställt en bråkdel av de frågor jag ställt och ens samma typ?

Förklara för mig vad som inte är oetiskt med den skit evolutionen skramlar fram med medvetna varelser som föds och dödas, den underbara livets cirkel. Förklara det för delfinen som får sin hjärna uppäten av en parasitfisk eller något. Förklara det för krigsbarnet som lever som sexslav tills hon fyller 20 och grävs ner levande. Är det värt din trevliga livet-är-underbart-latte på ett trendigt café, tackar du de fattiga barnen som plockat dina bönor för hand och sytt din jacka istället för att gå i skolan?

Fram med det bara. Tjafsa inte, langa upp det bara.

Utveckla en AI som utrotar mänskligheten och gör slut på vansinnet.

Det är svåra frågor som du brottas med. Medvetandefilosofi är väldigt spännande, men det är också något helt annat att återintroducera mysteriet i tillvaron genom en psykedelisk, mystisk upplevelse. Och att sen förstå att det går att uppleva livet fundamentalt annorlunda genom att fortsätta med att praktisera meditation, helt sekulärt om man så vill. Det var vad jag behövde i din sits – någonting drastiskt! – när jag drygt 20 år gammal gick igenom en rätt liknande fas. Har du läst Upanishaderna, Bhagavad-Gita, buddhistisk litteratur etc? Har du mediterat något? Har du erfarenheter av LSD, psilocybin, ayahuasca eller DMT? Eller är det uteslutande genom västerländsk tradition som du har studerat medvetandefilosofi?

Det etiska dilemmat som du presenterar i schopenhauersk anda är lite missriktat att bli arg på oss andra för, vi får förhålla oss stoiskt och kärleksfullt gentemot världens lidanden och sträva efter att i allt tjäna det högsta goda, men att det som gör ont gör ont i universum, det är helt enkelt så som det är – och varför världen är så som den är, det vet vi inte. I grunden är ju detta det djupaste vi kan fundera över här i livet – och även om människorna i din närhet inte har dessa tankebanor som du har, eller om de inte sätter värde på att arbetet ska vara meningsfullt på samma sätt som du gör, så finns det många ute i världen som tänker i liknande banor som du och som brottas med liknande frågor. Även om du genom en unik uppsättning kompetenser och intellektuella insikter har en särskild framtoning som skulle vara ganska unika gällande dessa existentiella funderingar. Du kanske skulle försöka hitta mer filosofiskt lagda bekantskaper? Antingen med samma tekniska bakgrund som du, eller kanske människor från en helt annan akademisk bakgrund.

Det finns – märk väl – inte heller någon som tvingar oss till andefattiga aktiviteter här i livet, om vi plötsligt skulle komma på oss själva med att befinna oss i en sån sits. Du skulle säkert kunna hitta andra möjligheter i din position – och det är något att vara väldigt tacksam för. Vi gör det som vi själva finner meningsfullt – och vi är alla här i existensen tillsammans, även om vi andra tölpar skulle vara lite mer ytliga och fåfänga än vad du är.

Om du skulle återvinna motivationen gentemot din bransch så låter det ju onekligen som att en forskartjänst skulle passa dig väl, ifall du dessutom kunde hitta något som är tillräckligt intressant för ändamålet. Lägg märke till betoningen på tillräckligt. Detta eftersom att en gnutta livsmening kanske även ska investeras i saker utanför din förmåga att driva tekniken framåt, så att du inte står och faller med din yrkesverksamhet eller med samhällets teknikutveckling. Din spirituella kris grundas ju trots allt i att du inte utvecklat en djupare samvaro med varat, som är motståndskraftig mot yttre skeenden. Och för att hitta den tryggheten, måste du kanske vända dig inåt mot dig själv och undersöka djupet av medvetandets mystik.

Lycka till, med vad du än tar dig för!