Citat:
Det här tror jag är viktigt. Sovjet var ett så skrämmande hot mot svenska eliten och dess intressen att antikommunismen gick före patriotismen. Det var därför som Hitler vann så stort stöd från Sverige, från finanseliten och kungahuset. När Röda Armén tågade mot och in i Europa satsade man allt på USA, NATO och Stay-Behind. Sveriges försvar och svenska intressen blev till sekundära rundningsmärken och samarbetet med USA inkluderade helt säkert dubbelspioneri där svenska hemligheter användes som medel i kampen mot Sovjet.Det här inlägget är tänkt att belysa vilken svår säkerhetspolitisk situation Sverige och Sveriges regeringar befann sig i under kalla kriget.
http://periodista.se/FRA03_04.pdf
""Och just under åttiotalet hade Sverige och Östersjöområdet åter blivit högintressant för de amerikanska
militärstrategerna. Den nya krigsplanen kallades ”Follow-up forces attack”. Ett sovjetiskt angrepp mot Västeuropa med konventionella marktrupper, räknade amerikanerna inte med att kunna hejda. Istället skulle man med massiva
luftangrepp – med bombflyg och missiler – utplåna den andra vågens trupper (”Follow-up Forces”) och slå ut försörjningen till den framryckande första vågen. Och inflygningsvägen för denna luftbro av död och förintelse gick -
liksom på femtiotalet – över Sverige, Östersjön, Baltikum och Polen.
1984 sjösatte svenska flottan ett märkligt fartyg. Orion ser ut som ett krigsfartyg som en rymdfarkost landat på. Sverige hade fått ett eget spionfartyg. Men svenska flottan fick ingen äganderätt till fartyget. Flottan skulle bara vara chaufför åt
Försvarets Radioanstalt, var tanken. Arrangemanget var kopierat från USA, där det omedelbart lett till konflikt mellan
NSA och USNavy. Och konflikt skulle det bli även i Sverige.
Björn Eklind var förste analytiker på försvarets underrättelsetjänst och när Sverige storsatsade på signalspaningsfartyget Orion blev det Björn Eklind som fick befälet. Eklind var marinofficer och tillhörde alltså inte FRA. Själva spaningen från Orion skulle skötas av FRA:s egen personal. Han är en av dom få som haft tillträde till det allra hemligaste inom svenskt försvar. Och genom sitt arbete på Orion fick han en unik inblick i hur FRA arbetade och han menar att samarbetet med USA ofta var viktigare än svenska intressen. Bland annat prioriterade FRA att spana mot det sovjetiska försvaret mot amerikanska kryssningsmissiler.
Eklinds kritik mot spaningens inriktning ledde snart till en spricka mellan honom och FRA. Efter en kollision med en
sovjetisk minsvepare förflyttades han från Orion. Men skälet till förflyttningen var samarbetssvårigheterna med FRA.
Han berättar om en upptäckt han gjorde i FRA:s datorer på fartyget:
”De hade viktig information som de inte delgav oss. Vi höll på att utveckla motmedel mot sovjetiska sjörobotar för att
skydda våra fartyg. FRA hade då detaljerad information om de robotarna. Info de förmodligen fått från amerikanerna.
De gav oss inte den och det var för att skydda källan, NSA alltså. Viktigare att skydda den utländska samarbetspartnern än svenska liv och intressen.” FRA undanhöll alltså information från det svenska försvaret, enligt Eklind. Information som kunde räddat svenska liv i ett skarpt läge. Informationen skulle FRA fått i ett utbyte med USA. Och Eklind menar att man bör betrakta FRA som en del i en internationell koncern, snarare än som en svensk myndighet.
Och Orion – Sveriges spionfartyg – är enligt Eklind i de väsentliga delarna en amerikansk skapelse. Han säger sig veta att tekniker från NSA smugglades in på Muskö flottbas, när hon låg på varv vintern 1984-84, för att installera
utrustning i fartyget. Han får stöd för detta av uppgifter till den norske journalisten Alf R. Jacobsen i en artikel om
Skandinavien i antologin Secrets of Signals Intelligence during the Cold War and beyond. Enligt dessa uppgifter
byggdes Orion med omfattande stöd från NSA. Svensk militär förhandlade om det hela direkt med NSA:s högste chef Bobby Ray Inman. Och det definitiva beslutet om fartyget togs i anslutning till att Caspar Weinberger, USA:s
försvarsminister, besökt Sverige 1981, enligt Jacobsens uppgifter.
Slutsats : allt som kunde ses som ett försök till ett närmande mellan Sverige och öststaterna, Sovjetunionen skulle inte ses med blida ögon av USA och NATO.
Lägg märke till att FRA användes i stor utsträckning för att tillgodogöra amerikanska och NATO intressen, Sveriges egna intressen kom i andra hand.
http://periodista.se/FRA03_04.pdf
""Och just under åttiotalet hade Sverige och Östersjöområdet åter blivit högintressant för de amerikanska
militärstrategerna. Den nya krigsplanen kallades ”Follow-up forces attack”. Ett sovjetiskt angrepp mot Västeuropa med konventionella marktrupper, räknade amerikanerna inte med att kunna hejda. Istället skulle man med massiva
luftangrepp – med bombflyg och missiler – utplåna den andra vågens trupper (”Follow-up Forces”) och slå ut försörjningen till den framryckande första vågen. Och inflygningsvägen för denna luftbro av död och förintelse gick -
liksom på femtiotalet – över Sverige, Östersjön, Baltikum och Polen.
1984 sjösatte svenska flottan ett märkligt fartyg. Orion ser ut som ett krigsfartyg som en rymdfarkost landat på. Sverige hade fått ett eget spionfartyg. Men svenska flottan fick ingen äganderätt till fartyget. Flottan skulle bara vara chaufför åt
Försvarets Radioanstalt, var tanken. Arrangemanget var kopierat från USA, där det omedelbart lett till konflikt mellan
NSA och USNavy. Och konflikt skulle det bli även i Sverige.
Björn Eklind var förste analytiker på försvarets underrättelsetjänst och när Sverige storsatsade på signalspaningsfartyget Orion blev det Björn Eklind som fick befälet. Eklind var marinofficer och tillhörde alltså inte FRA. Själva spaningen från Orion skulle skötas av FRA:s egen personal. Han är en av dom få som haft tillträde till det allra hemligaste inom svenskt försvar. Och genom sitt arbete på Orion fick han en unik inblick i hur FRA arbetade och han menar att samarbetet med USA ofta var viktigare än svenska intressen. Bland annat prioriterade FRA att spana mot det sovjetiska försvaret mot amerikanska kryssningsmissiler.
Eklinds kritik mot spaningens inriktning ledde snart till en spricka mellan honom och FRA. Efter en kollision med en
sovjetisk minsvepare förflyttades han från Orion. Men skälet till förflyttningen var samarbetssvårigheterna med FRA.
Han berättar om en upptäckt han gjorde i FRA:s datorer på fartyget:
”De hade viktig information som de inte delgav oss. Vi höll på att utveckla motmedel mot sovjetiska sjörobotar för att
skydda våra fartyg. FRA hade då detaljerad information om de robotarna. Info de förmodligen fått från amerikanerna.
De gav oss inte den och det var för att skydda källan, NSA alltså. Viktigare att skydda den utländska samarbetspartnern än svenska liv och intressen.” FRA undanhöll alltså information från det svenska försvaret, enligt Eklind. Information som kunde räddat svenska liv i ett skarpt läge. Informationen skulle FRA fått i ett utbyte med USA. Och Eklind menar att man bör betrakta FRA som en del i en internationell koncern, snarare än som en svensk myndighet.
Och Orion – Sveriges spionfartyg – är enligt Eklind i de väsentliga delarna en amerikansk skapelse. Han säger sig veta att tekniker från NSA smugglades in på Muskö flottbas, när hon låg på varv vintern 1984-84, för att installera
utrustning i fartyget. Han får stöd för detta av uppgifter till den norske journalisten Alf R. Jacobsen i en artikel om
Skandinavien i antologin Secrets of Signals Intelligence during the Cold War and beyond. Enligt dessa uppgifter
byggdes Orion med omfattande stöd från NSA. Svensk militär förhandlade om det hela direkt med NSA:s högste chef Bobby Ray Inman. Och det definitiva beslutet om fartyget togs i anslutning till att Caspar Weinberger, USA:s
försvarsminister, besökt Sverige 1981, enligt Jacobsens uppgifter.
Slutsats : allt som kunde ses som ett försök till ett närmande mellan Sverige och öststaterna, Sovjetunionen skulle inte ses med blida ögon av USA och NATO.
Lägg märke till att FRA användes i stor utsträckning för att tillgodogöra amerikanska och NATO intressen, Sveriges egna intressen kom i andra hand.
Kungens far, arvprins Gustav Adolf var vän med hela den nazistiska eliten och satsade efter Hitlers fall allt på USA som den stora räddaren. Gustav Adolf dog i en flygolycka på grund av slarv 1947 på väg från Amsterdam där han förmodligen odlat kontakter med de allierade. År 1947 var Stay-behind sjösatt och den nya uppladdningen mot det kommunistiska hotet var i full gång. Det är säkert inte oviktigt i sammanhanget att Gustav Adolfs adjutant var Stig Wennerström, som samma år eller året efter började arbeta som spion för Sovjet. För mig är den naturliga förklaringen att han var dubbelspion enligt riktlinjer som drogs upp innan arvprinsens död.