Det här inlägget är tänkt att belysa vilken svår säkerhetspolitisk situation Sverige och Sveriges regeringar befann sig i under kalla kriget.
http://periodista.se/FRA03_04.pdf
""Och just under åttiotalet hade Sverige och Östersjöområdet åter blivit högintressant för de amerikanska
militärstrategerna. Den nya krigsplanen kallades ”Follow-up forces attack”. Ett sovjetiskt angrepp mot Västeuropa med
konventionella marktrupper, räknade amerikanerna inte med att kunna hejda. Istället skulle man med massiva
luftangrepp – med bombflyg och missiler – utplåna den andra vågens trupper (”Follow-up Forces”) och slå ut
försörjningen till den framryckande första vågen. Och inflygningsvägen för denna luftbro av död och förintelse gick -
liksom på femtiotalet – över Sverige, Östersjön, Baltikum och Polen.
1984 sjösatte svenska flottan ett märkligt fartyg. Orion ser ut som ett krigsfartyg som en rymdfarkost landat på. Sverige
hade fått ett eget spionfartyg. Men svenska flottan fick ingen äganderätt till fartyget. Flottan skulle bara vara chaufför åt
Försvarets Radioanstalt, var tanken. Arrangemanget var kopierat från USA, där det omedelbart lett till konflikt mellan
NSA och USNavy. Och konflikt skulle det bli även i Sverige.
Björn Eklind var förste analytiker på försvarets underrättelsetjänst och när Sverige storsatsade på
signalspaningsfartyget Orion blev det Björn Eklind som fick befälet. Eklind var marinofficer och tillhörde alltså inte
FRA. Själva spaningen från Orion skulle skötas av FRA:s egen personal.
Han är en av dom få som haft tillträde till det allra hemligaste inom svenskt försvar. Och genom sitt arbete på Orion
fick han en unik inblick i hur FRA arbetade och han menar att samarbetet med USA ofta var viktigare än svenska
intressen. Bland annat prioriterade FRA att spana mot det sovjetiska försvaret mot amerikanska kryssningsmissiler.
Eklinds kritik mot spaningens inriktning ledde snart till en spricka mellan honom och FRA. Efter en kollision med en
sovjetisk minsvepare förflyttades han från Orion. Men skälet till förflyttningen var samarbetssvårigheterna med FRA.
Han berättar om en upptäckt han gjorde i FRA:s datorer på fartyget:
”De hade viktig information som de inte delgav oss. Vi höll på att utveckla motmedel mot sovjetiska sjörobotar för att
skydda våra fartyg. FRA hade då detaljerad information om de robotarna. Info de förmodligen fått från amerikanerna.
De gav oss inte den och det var för att skydda källan, NSA alltså. Viktigare att skydda den utländska samarbetspartnern
än svenska liv och intressen.”
FRA undanhöll alltså information från det svenska försvaret, enligt Eklind. Information som kunde räddat svenska liv i
ett skarpt läge. Informationen skulle FRA fått i ett utbyte med USA. Och Eklind menar att man bör betrakta FRA som
en del i en internationell koncern, snarare än som en svensk myndighet.
Och Orion – Sveriges spionfartyg – är enligt Eklind i de väsentliga delarna en amerikansk skapelse. Han säger sig veta
att tekniker från NSA smugglades in på Muskö flottbas, när hon låg på varv vintern 1984-84, för att installera
utrustning i fartyget. Han får stöd för detta av uppgifter till den norske journalisten Alf R. Jacobsen i en artikel om
Skandinavien i antologin Secrets of Signals Intelligence during the Cold War and beyond. Enligt dessa uppgifter
byggdes Orion med omfattande stöd från NSA. Svensk militär förhandlade om det hela direkt med NSA:s högste chef
Bobby Ray Inman. Och det definitiva beslutet om fartyget togs i anslutning till att Caspar Weinberger, USA:s
försvarsminister, besökt Sverige 1981, enligt Jacobsens uppgifter.
Slutsats : allt som kunde ses som ett försök till ett närmande mellan Sverige och öststaterna, Sovjetunionen skulle inte ses med blida ögon av USA och NATO.
Lägg märke till att FRA användes i stor utsträckning för att tillgodogöra amerikanska och NATO intressen, Sveriges egna intressen kom i andra hand.
http://periodista.se/FRA03_04.pdf
""Och just under åttiotalet hade Sverige och Östersjöområdet åter blivit högintressant för de amerikanska
militärstrategerna. Den nya krigsplanen kallades ”Follow-up forces attack”. Ett sovjetiskt angrepp mot Västeuropa med
konventionella marktrupper, räknade amerikanerna inte med att kunna hejda. Istället skulle man med massiva
luftangrepp – med bombflyg och missiler – utplåna den andra vågens trupper (”Follow-up Forces”) och slå ut
försörjningen till den framryckande första vågen. Och inflygningsvägen för denna luftbro av död och förintelse gick -
liksom på femtiotalet – över Sverige, Östersjön, Baltikum och Polen.
1984 sjösatte svenska flottan ett märkligt fartyg. Orion ser ut som ett krigsfartyg som en rymdfarkost landat på. Sverige
hade fått ett eget spionfartyg. Men svenska flottan fick ingen äganderätt till fartyget. Flottan skulle bara vara chaufför åt
Försvarets Radioanstalt, var tanken. Arrangemanget var kopierat från USA, där det omedelbart lett till konflikt mellan
NSA och USNavy. Och konflikt skulle det bli även i Sverige.
Björn Eklind var förste analytiker på försvarets underrättelsetjänst och när Sverige storsatsade på
signalspaningsfartyget Orion blev det Björn Eklind som fick befälet. Eklind var marinofficer och tillhörde alltså inte
FRA. Själva spaningen från Orion skulle skötas av FRA:s egen personal.
Han är en av dom få som haft tillträde till det allra hemligaste inom svenskt försvar. Och genom sitt arbete på Orion
fick han en unik inblick i hur FRA arbetade och han menar att samarbetet med USA ofta var viktigare än svenska
intressen. Bland annat prioriterade FRA att spana mot det sovjetiska försvaret mot amerikanska kryssningsmissiler.
Eklinds kritik mot spaningens inriktning ledde snart till en spricka mellan honom och FRA. Efter en kollision med en
sovjetisk minsvepare förflyttades han från Orion. Men skälet till förflyttningen var samarbetssvårigheterna med FRA.
Han berättar om en upptäckt han gjorde i FRA:s datorer på fartyget:
”De hade viktig information som de inte delgav oss. Vi höll på att utveckla motmedel mot sovjetiska sjörobotar för att
skydda våra fartyg. FRA hade då detaljerad information om de robotarna. Info de förmodligen fått från amerikanerna.
De gav oss inte den och det var för att skydda källan, NSA alltså. Viktigare att skydda den utländska samarbetspartnern
än svenska liv och intressen.”
FRA undanhöll alltså information från det svenska försvaret, enligt Eklind. Information som kunde räddat svenska liv i
ett skarpt läge. Informationen skulle FRA fått i ett utbyte med USA. Och Eklind menar att man bör betrakta FRA som
en del i en internationell koncern, snarare än som en svensk myndighet.
Och Orion – Sveriges spionfartyg – är enligt Eklind i de väsentliga delarna en amerikansk skapelse. Han säger sig veta
att tekniker från NSA smugglades in på Muskö flottbas, när hon låg på varv vintern 1984-84, för att installera
utrustning i fartyget. Han får stöd för detta av uppgifter till den norske journalisten Alf R. Jacobsen i en artikel om
Skandinavien i antologin Secrets of Signals Intelligence during the Cold War and beyond. Enligt dessa uppgifter
byggdes Orion med omfattande stöd från NSA. Svensk militär förhandlade om det hela direkt med NSA:s högste chef
Bobby Ray Inman. Och det definitiva beslutet om fartyget togs i anslutning till att Caspar Weinberger, USA:s
försvarsminister, besökt Sverige 1981, enligt Jacobsens uppgifter.
Slutsats : allt som kunde ses som ett försök till ett närmande mellan Sverige och öststaterna, Sovjetunionen skulle inte ses med blida ögon av USA och NATO.
Lägg märke till att FRA användes i stor utsträckning för att tillgodogöra amerikanska och NATO intressen, Sveriges egna intressen kom i andra hand.
__________________
Senast redigerad av Sumer 2018-05-05 kl. 14:56.
Senast redigerad av Sumer 2018-05-05 kl. 14:56.